Professor Claes Sandgren kritiserar i dagens SvD jävspåståendena mot TPB-domaren Tomas Norström. Sandgren kallar jävspåståendena för långsökta och frågar sig om 100 tals tidigare domar skall behöva rivas upp.
När hållbarheten i professor Sandgrens argumentation prövas bör man känna till att han redan i november 2008 propagerade för IPRED i en debattartikel i GP tillsammans med bl.a. Jan Rosén. Numera torde det vara allmänt känt att Jan Rosén är ordförande i SFU, d.v.s. en av de organisationer som åberopas för jävsinvändningarna mot TPB-domaren. Kanske är det mot denna bakgrund inte så märkligt att Sandgren tar Tomas Norström i försvar.
Professor Sandgren hänvisar i sin kritik till att också andra domare som är medlemmar i SFU har avkunnat 100-tals domar i immaterialrättsliga mål och frågar han retoriskt om också dessa mål skall behöva tas om. Detta retoriska grepp är dock ganska enfaldigt. Om jag i rollen som försvarare skulle bygga försvaret av en brottsmisstänkt på att "min klient skall inte dömas eftersom 100-tals andra har begått samma brott" så skulle jag troligen åka ut från rättssalen fortare än kvickt!
Argumentet att de aktuella immaterialrättsliga organisationerna endast skulle vara diskussionsklubbar framstår som mindre genomtänkt. Antingen försöker professor Sandgren lägga ut dimridåer eller så har han levt helt isolerad och därigenom helt missat all den information som har framkommit kring dessa klubbars engagemang i lagstiftningsfrågor som direkt berör de frågor som prövades i TPB-rättegången.
Professor Sandgren hänvisar till stöd för sin argumentation även till en nyligen meddelad dom från Regeringsrätten. I sin argumentering förbigår Sandgren dock helt Europadomstolens dom den 22 juni 1989 i det s.k. Langborgermålet. Jag kan förstå varför. Denna dom ger nämligen inte stöd för professor Sandgrens argument.
Så som jag - och flera med mig - tolkar Langborgerdomen så är det inte endast om domaren verkligen har personliga intressen som strider mot de tilltalades som kan medföra jäv. Även sådan omständigheter som medför att det för den tilltalade berättigat framstår som om domarens intressen strider mot hans egna kan medföra jäv. Eller annorlunda uttryckt; Om det förekommer sådana omständigheter att domstolen inte framstår som opartisk och oberoende kan också leda till jäv.
Genom vad som har framkommit kring TPB-domaren och de organisationer som han tillhör så framstår det som berättigat om TPB-killarna uppfattar att de inte har fått en opartisk och oberoende rättegång. Med anledning härav och för tilltron till rättsväsendet så finns det endast ett riktigt slut; Att hovrätten undanröjer tingsrättens dom och återförvisar målet p.g.a. jäv.
Läs även andra bloggares åsikter om TPB, TPB-rättegången, Norström, jäv
BRB
-
Okej, den här bloggen har varit i vila ett tag, vilket de flesta som
brukade besöka den redan lär ha listat ut.
Det finns flera orsaker till att jag inte...
12 år sedan