Rättssäkerheten försvagas ytterligare

I media har sedan en tid rapporterats om advokaten Thomas Pousette som greps och begärdes häktad såsom på sannolika skäl misstänkt för grovt skattebrott och grovt försvårande av skattekontroll:

http://tinyurl.com/cpcjtq

Både tingsrätten och hovrätten har kommit fram till att sannolika skäl för brottsmisstankarna förekommer, men att häktningsskäl saknades. Detta inlägg kommer inte att handla om advokatens eventuella skuld. Den frågan skall prövas i vanlig ordning, även en advokat som har begått ett brott skall såklart lagföras och dömas om det finns tillräcklig bevisning. Istället kommer mitt inlägg att handla om det beslag av handlingar m.m. som skedde hos advokaten. Det är här som det har skett ett till synes revolutionerande genombrott av de vallar till rättssäkerhetens skydd som tidigare har ansetts gälla.

Vid polisens tillslag på Pousette's advokatbyrå togs nämligen handlingar i beslag som rörde advokatens kontakter med sina klienter. Åklagaren har även begärt - och fått tingsrättens bifall till - att advokatbyrån skall tvingas att överlämna elektronisk information som finns lagrad i Thomas Pousettes mejlbox och dator. Det är just i dessa frågor som rättssäkerhetsaspekten ställs på sin spets.

Handlingarna som har tagits i beslag liksom den övriga elektroniska information som åklagaren vill få del av handlar om advokatens klientkontakter. Beslaget avser nämligen korrespondens med ett aktiebolag som Pousette har haft som klient samt korrespondens med motparter till aktiebolaget. Det handlar också om utredningar och inlagor om bolagets skatteprocesser.

I Sverige har klienter under lång tid ansetts kunna anförtro sig till sin advokat utan att myndigheter skall kunna komma åt informationen med sina långa fingrar. Denna rätt har kommit till uttryck i svensk lag som alltjämt gäller. De lagregler det handlar om är främst 27 kap 2§ och 36 kap 5§ Rättegångsbalken.

Lagreglerna innebär bl.a. att advokater inte får höras som vittnen angående sådant som har anförtrotts dem i deras yrkesutövning eller som de i samband därmed har erfarit [36 kap 5§ Rättegångsbalken]. Ett undantag från denna regel gäller dock vid grövre brott, varmed avses brott för vilka inte är föreskrivet ett lindrigare straff än fängelse ett [1] år samt vissa andra särskilda brott som dock inte nu är aktuella. Det kan anmärkas att fram till 2006 gällde undantaget endast för brott med ett lindrigaste straff om två [2]års fängelse. Men genom redan genom en lagändring 2006 urholkades alltså advokatsekretessen eftersom gränsen sänktes till ett års fängelse.

Nå, varför är då denna lagregel om vittnesförbud för advokater alls av intresse?

Jo, det handlar om förbudet mot beslag hos advokater vilket regleras genom 27 kap 2 § Rättegångsbalken. Av denna lagregel följer, att beslag av skriftlig handling inte får ske hos den som omfattas av vittnesförbudet enligt 36 kap 5 § Rättegångsbalken [se ovan]. Detta innebär alltså, att om de aktuella brottsmisstankarna inte är så allvarliga att advokaten skulle ha kunnat tvingas att vittna så får inte heller beslag ske.

De nu aktuella brottsmisstankarna avser grovt skattebrott och grovt försvårande av skattekontroll. Inte något av dessa brott har ett lägsta föreskrivet straff om fängelse ett år! Därav följer - som framgår ovan - att advokaten inte hade kunnat tvingas att vittna, varför inte heller ett beslag lagligen har kunnat ske. Ändå har tingsrätten alltså godkänt åklagarens beslag och yrkanden om ytterligare beslag av elektronisk information gällande advokatens klientkontakter.

Beslutet framstår sålunda som högst olagligt och som ett knivstick i ryggen på rättssäkerheten. Klienter har nu berövats en av de sista frihamnarna, nämligen rätten att öppet och förtroendefullt kunna delge sin advokat även mycket känslig information. Nästa steg torde bli beslag hos läkare, psykologer och psykoterapeuter som omfattas av exakt samma regler som advokater. Verkar detta rimligt?

Av rapporteringen i media framgår vidare, att den aktuella advokaten har biträtt sin klient i skattemål. Redan nu förekommer ett utbrett men likväl tveksamt intimt samarbete mellan skattemyndigheter och Åklagarkammare samt Ekobrottsmyndigheten. Skatteverket har inte laglig rätt att genomföra husrannsakningar. Så när myndigheten kör i väggen under en pågående revision lyfter man helt enkelt på luren och ringer till kompisarna på åklagarsidan som därefter lydigt åker ut och genomför en husrannsakan. Det material som tas i beslag överlämnas därefter helt utan sekretessprövning till skatteverket. Förfarandet är högst tveksamt och sannolikt olagligt, men förekommer likväl frekvent.

För skatteverket har det dock varit som en nagel i ögat att klienten har haft möjlighet att anförtro sin advokat information som inte har kunnat åtkommas genom husrannsakningar. Denna sista skyddsvall för den enskilda synes dock numera - genom fallet med advokat Thomas Pousette - ha genombrutits.

Detta är alltså ytterligare ett steg i myndigheternas och lagstiftarens tydliga ambition att göra allas liv fullkomligt transparent gentemot myndigheter och andra finansiellt starka aktörer. Fallet med advokaten ligger helt i linje med de ambitioner som har varit styrande för IPRED, datalagringsdirektivet m.m. Är det ett sådant kontrollsamhälle vi verkligen vill ha? Vem skall då kontrollera makthavarna och hur de använder den information som görs tillgänglig för dem? Var finns proportionaliteten mellan makthavarnas intresse att få tillgång till information och den enskildes rätt till ett privatliv?

Läs även andra bloggares åsikter om rättssäkerhet, husrannsakan, advokat, brott