FRA, NORGE OCH TERRORHOT

Emma skriver insiktsfullt om det alla vi som protesterade mot FRA hävdade. Nämligen att masspaningen och informationsinsamligen riktad mot vanliga privatpersoner inte skulle förhindra terrorbrott. I Norge kunde en ensam extremist utföra ett storskaligt terrorangrepp som planerats under flera år utan att vare sig svenska eller norska underrättelsetjänsten hade en aning.

Trots detta har befogenheterna att få nyttja sig av signalspaningen utökats till att nu omfatta även SÄPO, något som bl.a. jag skrev om redan i december 2009. Jag undrar vad dessa utökade befogenheter skall tjäna för syfte mot bakgrund av att vi nu vet att FRA inte förmådde hindra hemskheterna i Norge.

En annan tendens jag tycker mig ha kunnat skönja i efterdyningarna av terrorangreppet i Norge är att främst vänsterdebattörer kräver att fokus för terrorbekämpningen nu skall inriktas mot högerextrema grupper.

Att terrorangreppet i Norge förvisso utfördes av en högerextremist har dock inte förändrat hotsituationen i Europa som sådan.

Europol konstaterar att oberoende av händelserna i Norge så är hotet som absolut störst från islamister och separatister. Av Europols årsrapport framgår dessutom att under 2010 utfördes 45 terrorangrepp av vänsterextremister men inte ett enda av högerextrema. Samma år genomfördes endast 3 terrorangrepp av islamister, men å andra sidan greps 179 islamister för förberedelser till terrorbrott.

Låt oss därför inte tappa fokus på det som utgör det verkliga hotet. Låt gärna polisen ha ögonen på högerextrema organisationer, men glöm för den skull inte bort de vänsterextrema och islamisterna.

Många skribenter har också tagit upp hatets retorik som en orsak till händelserna i Norge. Mycket av detta hat florerar hos högerextrema, men även hos vänstern florerar samma hatiska retorik och som framgår av Europols årsrapport resulterar detta också i flera terrorangrepp.

Att hatet och oförsonligheten mellan meningsmotståndare leder till våld och övergrepp är självklart helt oacceptabelt. Men hur skall vi då komma till rätta med problemet utan att samtidigt beskära yttrandefriheten och inskränka internet? Jag har inga tydliga eller klara svar på dessa frågor. Däremot fruktar jag att händelserna i Norge har spelat de krafter i händerna som vill utöka övervakningen på nätet och beskära rätten till att fritt och anonymt kunna uttrycka sina åsikter. Samtidigt ser vi - som togs upp inledningsvis i detta inlägg - att en utökad övervakning inte förhindrar terrorangrepp. Sådan övervakning tenderar endast att drabba vanliga och helt fredliga medborgare.

En öppen dialog är nog den enda vägen att gå. Sluta med att stigmatisera SD och deras anhängare. Ta dialogen med dem. Låt dem förklara sin politik och sina åsikter, bemöt dem sakligt utan åthävor eller invektiv. Samma gäller för extremisterna både hos islamister och vänstern. Bemöt dem sakligt. Erkänna att det finns problem när sådana faktiskt existera, sluta med att sopa problemen under mattan. Blunda inte för att muslimska föreningar låter sin verksamhet finansieras av tyranner som Khadaffi eller av fundamentalistiska diktaturer.. Endast genom en saklig och fri debatt kan vi försvara demokratin och de grundläggande principer som skall vara styrande för ett demokratiskt samhälle. Ökad övervakning leder bara till inskränkningar av dessa principer utan någon motsvarande effekt på de extrema krafter som finns både hos högern, vänster och islamisterna.