Läkarvetenskat Vs. Juridik

Det är med intresse som jag följer den aktuella debatten om den häktade barnläkaren som innefattar en tydlig motsättning mellan den medicinska vetenskapen och juridiken.

Åklagaren som har ansvar för förundersökningen har nu fått stöd av sina kollegor genom en artikel på DN debatt.

http://www.dn.se/opinion/debatt/horribelt-lagercrantz-1.816763


Som jurist uppfattar jag dock åklagarnas försvarstal på DN debatt som mycket märklig. Åklagaren skall enligt lag vara objektiv och redan mot den bakgrunden framstår det som anmärkningsvärt att en grupp åklagare så tydligt mitt under pågående förundersökning har tagit ställning för sin kollega och mot den misstänkta läkaren.

Det finns vidare omständigheter som får mig att ana ugglor i mossen.Jag tror helt enkelt att åklagarna har kommit till insikt om att kollegan har gjort bort sig.

Igår beslutade den ansvariga åklagaren att läkaren skulle försättas på fri fot. I TV påstod åklagaren att beslutet grundades på att det inte längre fanns någon risk att läkaren skulle kunna undanröja bevisning [av oss jurister kallat "kollusionsfara"].

Men stämmer detta? Knappast och nu skall jag förklara varför!

Läkaren häktades som misstänkt för dråp! Dråp är ett brott som har ett lägsta minimistraff överstigande 2 års fängelse. I sådana fall gäller s.k. obligatorisk häktning. Dvs häktning skall alltid ske om åklagaren har visat sannolika skäl för brottsmisstanken. Undantag gäller endast om det är UPPENBART att häktningsskäl saknas.

Mot denna bakgrund kan jag inte tolka åklagarens beslut om att försätta läkaren på fri fot på annat sätt än att åklagaren har kommit fram till att misstanken "dråp" inte håller! Möjligen någon mindre allvarlig misstanke, men aldrig dråp.

Att åklagaren dessutom med biträde av sina kollegors inlägg på DN debatt försöker dölja tabben gör mig mycket betänksam och orolig för rättssäkerheten i vårt land.