Bodström och datalagring

Bodström har tydligt återkommit från sin semester och inleder genom att anklaga Beatrice Ask för att hyckla om Stockholmsprogrammet.

Jag är benägen att hålla med Bodström i hans kritik mot Ask. Men när han övergår till att försvara sitt eget engagemang för datalagringsdirektivet så hycklar Bodström i lika hög grad som Ask.

Bodström hävdar att datalagring skulle vara ett effektivt vapen för att bekämpa grov brottslighet. Jag har dock aldrig sett något bevis på att så skulle vara fallet och jag är inte beredd att tro på Bodströms ord. Som försvarare i stora brottmål har jag många gånger suttit med tusentals sidor utskrifter från avlyssnade telefonsamtal. Dessa avlyssnades samtal har dock så gott som alltid mycket marginell, om ens någon, betydelse i rättegångarna. Min egen snart 20 åriga erfarenhet från olika brottmålsförhandlingar talar sålunda tydligt emot Boströms påståenden.

I Tyskland har man sedan en tid tillämpat datalagringsdirektivet. Erfarenheterna visar att vanliga personer känner olust att ringa till sin läkare eller psykolog. Man känner oro för att tala med sin advokat. Undersökningar visar också att uppgifter som lagrats med stöd av direktivet används för helt andra syften än att bekämpa grov brottslighet.

Det finns sålunda ingen proportionalitet mellan de negativa effekterna av datalagringsdirektivet och de påstått positiva effekterna. Att lägga munkavle på ett helt folk för att polisen skall ges möjlighet att kartlägga vilka som har kontakter med varandra kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle.

Bodström bör därför börja med att städa framför egen dörr innan han ger sig på andra. Gör avbön Bodström. I annat fall kan du komma att gå till historien som den som avskaffade det demokratiska och rättssäkra samhället.

Läs även andra bloggares åsikter om Bodström, Ask, Datalagringsdirektivet, Stockholmsprogrammet, Övervakningssamhället