Media som pöbeldomstol

Media har en viktig roll i samhället. Men det är alltmer sällan som media tar ansvar. Media uppfyller sällan sitt ansvara att granska och ifrågasätta makten. Istället ägnar man sig åt att agera pöbeldomstol mot enskilda som står under brottsmisstankar.

Hur ofta ser vi inte rubriker i tidningarna med lydelsen våldtäktsman friad eller motsvarande?! Detta är ju fullkomligt ologiska rubriker eftersom den som är friad per definition inte i offentligheten kan betraktas som våldtäktsman.

Vi ser också hur media inte sällan tar direkt ställning i skuldfrågan innan den misstänkte ens har blivit åtalad och än mindre fälld för något brott. Detta är ett tydlig exempel på pöbeldomstol och dessutom ett direkt brott mot de Etiska reglerna för press, tv och radio. De etiska reglerna ställer nämligen krav på media att respektera oskuldspresumtionen, vilket uttrycks på följande sätt:

TTänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Fredrik Olsson skriver en viktig artikel i ämnet på Dagens juridik under rubriken: "Svårt försvara tryckfriheten efter Lindbergaffären".

"Våldtäkterna var alltså våldtäkter långt för den 30 juli. Återstod alltså bara att komma runt sådant som beviskrav och andra byråkratiska formaliteter. Eller som SvD uttrycker saken:

"Göran Lindberg kan dömas för flera våldtäkter – men svårt att bevisa brott"

Media urholkar rättssäkerheten och den rätt att betraktas som oskyldig som säkerställs genom bl.a. Europakonventionen.