Påskuppropet - Politisk retorik eller folkresning?

Jag kommer nu att skriva ett inlägg som inte är vanligt för denna blogg och jag räknar med att jag kan komma att få kritik. Anledningen till att jag ändå skriver inlägget är att jag reagerar mot all vinkling av sanningen som sker med en dold agenda.

Upprördheten över det sjukförsäkringssystem som påstås vara tillskapat av Alliansen är stor.Och runt om i landet anordnades protester under beteckningen Påskuppropet. I media läser vi om ett omänskligt sjukförsäkringssystem där svårt sjuka blir utförsäkrade och ställda utan inkomst. Om allt detta är sant som vore det hemskt och inhumant, men är det möjligen så att sanningen har nyanser?

Den som läser på lite inser snart att de höga sjuksrivningstalen har varit ett problem alldeles oberoende av parti- eller blocktillhörighet. Alla partier är överens om att sjukskrivningstalen måste minskas drastiskt om inte system helt skall kollapsa.

Recepten som valts har varit lite olika, men även klara likheter finns.

Inledningsvis bör man har klart för sig att det faktiskt var Socialdemokraterna som tillskapade den s.k. arbetslinjen, vilket också påpekas här av socialdemokraten Björn Andersson som bl.a. skriver:

Under den förra Socialdemokraternas regeringens tid försämrads villkoren för vår sjukförsäkring. Vissa försäkringskassor följde de nya reglerna som hade kraftigt hårdnat. Men flera försäkringskassor följde dem inte. Speciella läkare och utredare på försäkringskassor avslog sjukskrivningar som läkare på landsting och privata vårdcentraler hade beviljat. Fusket som det hette skulle beivras. Det var Socialdemokraterna som innförde arbetslinjen och rehabiliteringskedjan, inte Alliansen.

Men istället för att komma åt fuskare så drabbades tredje man och många blev utförsäkrade som inte skulle ha blivit det.

Arbetslinjen och utförsäkringarna är sålunda inte ett påfund av Alliansen, vilket man lätt kan tro om man läser media den senaste tiden.

Socialdemokraterna skapade också ytterligare ett system som effektivt utestängde den långtidssjukrivne från arbetsmarknaden. Socialdemokraterna insåg nämligen på samma sätt som senare Alliansen att sjukförsäkringssytemet medförde oerhörda kostnader. För att dölja det kollapsade systemet och i avsikt att spara pengar till statskassan förde man därför helt sonika över ansvaret för sjukersättningen de första 14 dagarna till arbetsgivarna. Dag 2--14 skulle alltså plötsligt bekostas av arbetsgivarna trots att dessa redan hade betalt in till sjukförsäkringen genom arbetsgivaravgifterna. Arbetsgivarna fick sålunda ansvar för vad deras anställda gjorde på fritiden, dvs om en anställd skadades när han renoverade sommarstugan så blev det arbetsgivarens ansvar. Därtill överfördes huvudansvaret för rehabilitering på arbetsgivarna.

Konsekvensen av denna förändring blev ganska förståelig att arbetsgivarna blev än mer försiktiga med att anställa den som hade en sjukdomshistorik. Den som var sjuk fick svårare att få jobb och den långtidssjukrivne var mer eller mindre helt utestängd från arbete. Vägen tillbaka från ett bidragsberoende stängdes sålunda effektivt.

Under Alliansens tid har förvisso arbetslinjen skärpts ytterligare. Detta är dock endast en fortsättning på den väg som hade lagts av Socialdemokraterna. Under förra valrörelsen etablerade sossarna ett nytt system för sjukförsäkringssystemet, som dock rönte stor kritik. Exakt hur detta system skulle se ut och finansieras fick vi dock aldrig veta. Men den som synade de rödgrönas alternativ linje kunde dock snart se att det fanns ordentliga likheter med det system som kritiserades. Detta framgick bl.a. i en debattartikel i DN:

 "Vi vill redan under 2011 avskaffa dagens stelbenta prövning mot en fiktiv arbetsmarknad efter 180 dagar. I stället ska det senast efter sex månader göras en fördjupad utredning om möjligheterna till att återgå i arbete. Olika alternativ ska finnas. Den som inte bedöms kunna återgå till sin arbetsgivare inom en rimlig tid ska erbjudas andra möjligheter. Arbetsförmågan ska då prövas bredare än hos den befintliga arbetsgivaren mot en för individen verkligt existerande arbetsmarknad. För detta krävs en ny definition av arbetsförmågebegreppet som är ändamålsenlig."

Som framgår innebär även de Rödgrönas förslag att arbetslinjen skall fullföljas. Man vill ändra tidpunkten för en utvärderingen från 180 dagar till sex månader (vilket alltså är samma sak, bara maskerat.

Även bl.a. Södermanlands Nyheter var kritiska under rubriken "Dyrare men inte friskare". Och man fortsatte:

"Regeringen anser att minskade sjukskrivningstal är bra för samhället, för skattebetalarna och för individerna. De rödgröna anser fler kan vara sjukskrivna – och kosta mer för skattebetalarna. Det är ett vägval.
Är medkänsla att ideligen försöka få någon tillbaka till arbetslivet – eller är medkänsla detsamma som att lämna den som är sjukskriven ifred?
Ingetdera synsätt är felfritt eller problemfritt. Det mest konstruktiva är att föredra."

Jag instämmer i dessa frågor och den redovisade slutsatsen att det mest konstruktiva systemet skall väljas. Men syftet med detta inlägg har inte varit att ta ställning för eller emot Påskuppropet eller Alliansens sjukförsäkringssystem. Jag välkomnar politiskt engagemang likt det vi fick se genom Påskuppropet, men vill ändå framhålla att saklighet och balans är det bästa sättet att vinna gehör och respekt. Likväl anser jag att just sakligheten och balansen har saknats i den debatt som har vållat rubriker den senaste tiden. Man kan säkert kritisera mig för samma sak, men skall man då också minnas att jag på detta område inte gör något som helst anspråk på att vara expert.