fredag 1 juli 2011

Vådan av att att dra för snabba slutsatser

När nyheten om våldtäktsanklagelserna mot IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn kablades ut över världen var många feminister och även företrädare för Svenska kyrkan snabba att klistra på honom epitet "gubbslem" och representant för den patriarkala maktordningen.

Nu ser det dock ut som att hela saken håller på att kollapsa. Det visar sig nämligen att kvinnan upprepade gånger har ljugit för utredarna som därför har tappat tilltron till hennes berättelse.

Utredningen har visat att kvinnan har kopplingar till kriminalitet och penningtvätt samt att hon i ett telefonsamtal med en häktad man har diskuterad fördelarna med att driva anklagelserna mot DSK.

Om det nu - som det framstår - visar sig att kvinnan har ljugit om våldtäkten skall man betänka att DSK har fått avträda sin position som IMF-chef, han är inte längre aktuell som presidentkandidat i Frankrike och han har suttit frihetsberövad samt fått utstå smädelser i media över hela världen. Ja, man kan nog säga att hans karriär är över. Vilken bestraffning av kvinnan kommer nu feministerna och övriga belackare utkräva? Min gissning är att inga sådana krav kommer trots att en människas liv kan ha ödelagts genom en lögn baserad på girighet och snödd vinning.

Att populisterna är snara att lyssna på unga kvinnors anklagelser mot äldre vita män minns vis från Billy Butt-rättegången. I domen mot Butt skrev en domare till och med att han inte kunde tro att en ung kvinna skulle vilja ha samlag med en man med Butts utseende. Domaren glömde dock att det finns alltför många kvinnor som är högst villiga att ha sex med även fula män mot pengar, berömmelse eller skivkontrakt. Vissa hävdar att Butt blev offer för rasism och fördomar. Även förre justitierådet och Högsta domstolens ordförande Johan Munck har uttryckt tvivel kring domen mot Butt.

Kan det vara så att DSK blev offer för samma fördomar som ledde till att Butt fick avtjäna ett mångårigt fängelsestraff. Ja, mycket ser ut att tala för det.

Vad detta lär oss är hur farliga de ideligen återkommande kraven på samlagskontrakt och omkastad bevisbörda är. Kvinnor är inte bättre än män, kvinnor ljuger precis som män och detta kan förekomma även när kvinnan påstår sig vara våldtagen. Många motiv finns för sådana lögner. Enligt forskningen kan det handla om sådana simpla motiv som hämnd eller pengar eller att man vill dölja en otrohet inför familj eller make.

Läs också Anna Helena Rudberg

2 kommentarer:

  1. De 3% män som "lider" (mest lider andra) av antisocial personlighetsstörning, tycks i det allmänna medvetandet helt överskugga de ca 1% av kvinnorna som också kan diagnosticeras så.

    De som kräver samlagskontrakt tycks företräda en extrem form av utilitarism, där det är värt priset att släppa de 1% APD-kvinnor helt lösa (lite roadkill för det större goda), för att något minska skadorna de 3% männen åstadkommer.

    Jag tror att slutsumman är negativ, dvs den sammanlagda olyckan ökar. Även om den inte gör det, är handlingssättet att tycka att manliga offer är mindre värda likväl omoraliskt.

    Om de senaste uppgifterna stämmer är nog städerskan en APD.

    http://www.wisegeek.com/what-is-antisocial-personality-disorder.htm

    Strauss-Kahn har förstås burit sig åt som en idiot, men det får han ju nu betala för.

    SvaraRadera
  2. Helt rätt. DSK har varit otrogen mot sin fru och antagligen agerat som en bock. Men när kvinnor gör samma sak kallas de självständiga och starka. DSK spärrades in och kastades till vargarna över hela världen. Jag tycker mig kunna se en viss skillnad som sannolikt är genusbetingad, dock till mannens nackdel.

    SvaraRadera