När statsfeminismen får hybris

Tänk dig följande scenario: Du blir kontaktad av en person av motsatt kön som tar intitiativ till att ni skall ha sex. Du accepterar och sexualakten genomförs med fullt samtycke. I efterhand ångrar sig motparten. Du häktas och blir sedan åtalad. Verkar det rimligt?

Mitt exempel är inte alls påhittat utan utgör en verklig händelse. Den åtalade var en kille som blev kontaktad av en tjej som ville ha BDSM-sex. Så sker och man hade på sedvanligt sätt kommit överens om stoppord. De tär helt ostridigt att skeendet gick till på detta sätt och att tjejen aldrig använde stopporden. I efterhand ångrade hon sig och killen häktades och blev åtalad för grov misshandel. Om du fortfarande inte tror mig så finns domen i fulltext HÄR.

Det kan och bör tilläggas att killen frikändes av en enig tingsrätt. Detta tycker debattören Katarina Wennstam är upprörande. I hennes moralinskränkta värld innebär den friande domen att tjejen som tog initiativ till den frivilliga BDSM-akten därigenom skuldbeläggs på grund av att hon är kvinna. Samma sak skulle aldrig hända en kille säger hon. Va? säger jag!

Wennstam får dock ordentligt mothugg av Lisa Magnusson som anser att Wennstam berövar kvinnor deras sexualitet. Sant, säger jag, men värre är väl att den kille som accepterade kvinnans invit blev frihetsberövad. Hur skall jag eller du som är man tolka detta? Vågar vi ha frivilligt sex med kvinnor, eller lider vi risken att bli häktade om kvinnan i efterhand skulle ångra sig?

Pelle Billing verkar närmast rasande, ävenså Aftonbladets läsare.

Jag själv är kanske efter alla år i rättssalen inte lika förvånad. Och med Assange-härvan i färskt minne så vet vi ju även att frivilligt sex utan kondom av vissa åklagare anses likställt med våldtäkt.

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, bdsm, feminsim, könskampen

Är de nu fritt fram att fildela?

Satmaran citerar flera experter som gör bedömningen att det nu skulle vara riskfritt att fildela sedan HD skickat Ephone-målet till EU-domstolen för ett förhandsbesked:

"Det blir i praktiken riskfritt att fildela de närmaste åren.
Högsta domstolens besked i förra veckan betyder att fildelarnas identiteter är helt skyddade tills vidare, enligt flera jurister.

Fildelning är förbjuden men brottet är inte så allvarligt att polisen har rätt att göra husrannsakan om det är i liten skala, till exempel om någon laddar hem några filmer eller låtar då och då.

Men de småskaliga fildelarna har ändå inte kunnat känna sig helt säkra. Ipredlagen betyder att rättighetsinnehavarna har möjlighet att gå till domstol och kräva ut identiteten bakom ett misstänkt ip-nummer.

Kristoffer Schollin, doktor i immaterialrätt i Göteborg och expertvittne i Pirate Bay-rättegången, bedömer att medan EU-domstolen ruvar på målet kommer inga andra beslut att tas i svenska domstolar om informationsförelägganden.

Det betyder att fildelare kommer att vara skyddade om skivbolag eller filmbolag kräver ut identitetsuppgifter, tills EU-domstolen sätter ner foten.-De andra processerna i tingsrätt och hovrätt där rättshavare har begärt att internetleverantörer ska lämna ut sådana uppgifter kommer alltså också att förklaras vilande, allt i väntan på att Högsta domstolen får sina frågor besvarade och kan avgöra i Ephone-målet, säger Schollin.

Det gäller också de två andra mål om informationsförelägganden som redan dragit igång. Det handlar om Telia och Comhem som också valt att inte lämna ut kunduppgifterna till ett antal filmbolag respektive skivbolagens rättighetsorganisation Ifpi.

IT-rättsjuristen Daniel Westman vid Stockholms universitet gör samma bedömning som Schollin.

-Ingen annan svensk domstol kommer att bevilja ett informationsföreläggande i det här läget. HD anser att frågan är oklar och då kommer alla liknande mål i praktiken att bli vilande de närmaste åren, säger Westman."

Jag är inte fullt lika optimistisk. Sannolikt kommer i och för sig HDs begäran om förhandsbesked att leda till att inga domstolar kommer att avgöra några mål om informationsförelägganden till dess EU-domstolen har svarat. Det står dock Antipiraterna fritt att under denna tid samla in bevismaterial som kan komma att användas om EU-domstolens besked blir att det inte råder några hinder mot att lämna ut de efterfrågade uppgifterna. Den som fildelar idag kan alltså lida risken att s.a.s. drabbas retroaktivt.

Eksjö tingsrätt - En familjeangelägenhet

Vid Eksjö tingsrätt kommer inom kort troligen två av fyra domare att vara gifta med varandra. Lagmannen har i ett yttrande till domarnämnden förordat en hustru till en befintlig rådman skall få tjänsten som ny rådman. Detta trots att det fanns andra sökande.

I ett uttalande har lagmannen sagt att det finns inget hinder mot att gifta par är domare i samma domstol. Han glömmer då regeln i 4 kap 12§ rättegångsbalken som förbjuder gifta par att samtidigt sitta som domare i rätten. Med tanke på att Eksjö tingsrätt är en mycket liten domstol och att antalet mål som kräver 3 domare ökar så torde det för var och en vara uppenbart att denna rättsregel hindrar tillsättningen av hustrun till den befintliga rådmannen. Men tydligen kände inte lagmannen till denna bestämmelse.

Men med tanke på att domarnämndens ledamöter till huvudsaklig del består av medlemmar i det feministiska nätverket Hilda och att den som tävlade med hustrun om rådmanstjänsten var man så kanske sådana oväsentligheter som lagregler inte hindrar tillsättningen?

Bakslag för IPRED

Jag har tidigare skrivit flera inlägg kring turerna i det s.k. Ephone-målet. Efter framgången i hovrätten ifrågasatte jag huruvida hovrätten hade gjort en korrekt tolkning av EU-rätten.

Ephone har nämligen i målet invänt att IPRED strider mot bl.a. de skyddsregler som finns intagna i Datalagringsdirektivet och som förbjuder att abonnentuppgifter lämnas ut till andra än myndigheter. Direktivbestämmelser som ger enskilda rättigheter brukar ofta anses ha s.k. direkt effekt, dvs de gäller oberoende av om direktivet har implementerats som lag. Som bekatn har politikerna av taktiska skäl valt att avvakta med att införliva direktivet som lag i Sverige.

Hovrätten ansåg inte att det fanns anledning att inhämta något förhandsbesked från EU- domstolen. Ett ställningstagande som jag ifrågasatte i samband med hovrättens avgörande i oktober 2009. Men nu har Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd och även begärt in förhandsbesked från EU-domstolen. HD begär svar på två frågor, dels huruvida Datalagringsdirektivet hindrar att en Internetleverantör att lämna ut abonnentuppgifter till en upphovsrättshavare, dels huruvida det spelar någon roll att Datalagringsdirketivet ännu inte har implementerats trots att tidsfristen löpt ut.

Inte oväntat anser upphovsrättshavaranas företrädare att HD har varit onödigt försiktig, vilket tyder på en grundlös okunskap om EU-rätten. Grunden för EU-rätten är nämligen att de nationella domstolarna har att lojalt tillämpa denna i sin dömande verksamhet och i tveksamma fall finns möjligheten (i vissa fall en förpliktelse) att inhämta förhandsbesked. Detta är välkänt för alla jurister och följer av Artikel 234 i EG-fördraget. Ja, välkänt för alla jurister utom då möjligen för upphovsrättsindustrins jurister förstås.

Att HD har valt att inhämta förhandsbesked innebär att domstolen anser att frågan om IPRED-lagen allas kan godkännas i ett EG-rättsligt perspektiv är tveksam, vilket är positivt. Det är också positivt att det nu kan antas dröja ett tag innan frågan får sitt slutliga svar.

Karl Sigfrid kommenterar och konstaterar att hela den liggande propositionen om införlivandet av Datalgringsdirektivet nu hänger löst:

Frågan blir då: Kan regeringen föregripa högsta domstolens beslut genom att lägga fram en proposition om datalagring som bygger på premissen att operatörerna få lämna ut administrativa data i ett fall som Ephone-fallet? Det vore att från politiskt håll berätta för högsta domstolen hur de ska döma i ett pågående domstolsärende. Instruktioner från regeringen om hur en lag ska tolkas kallas ministerstyre, och det är inte tillåtet enligt svensk grundlag.

Jag håller dock inte med om att ett utövande av lagstiftningsmakten skulle innebära ett ministerstyre på det sätt Karl Sigfrid hävdar. För det första talar lagstiftaren alltid om för domstolarna hur de skall döma genom att stifta lagar, så funkar systemet. För det andra skulle nog den nya lagen inte retroaktivt träffa det pågående Ephone-målet.

Satmaran citerar Ephones advokat Peter Helle som kallar HDs beslut för "en sanna seger för integritetsintressena" Jag är böjd att hålla med!

Opassande gör ett inspel genom att påpeka att fildelning inte är skadligt och därför bör legaliseras.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Ephone, Högsta domstolen, integritet

Intressant

DN

Användandet av hemliga tvångsmedel har ökat dramatiskt

Varje år ger rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten ut en rapport som redovisar i vilken omfattning man har använt sig av hemliga tvångsmedel såsom hemlig teleavlyssning, hemlig telebövervakning och hemlig kameraövervakning. Hemlig kamerövervakning innebär att polisen installerar fjärrstyrda kameror i din bostad och du behöver inte ens vara misstänkt för brott för att åtgärden skall kunna användas.

Av rapporten framgår att polisen under 2009 fick 1 659 tillstånd till hemlig telefonavlyssning, vilket kan jämföras med 990 tillstånd under 2008. Sålunda nära en fördubbling på ett år. Många av tillstånden avsåg flera telefoner och totalt har polisen haft tillstånd att avlyssna 3 267 teleadresser.

Totalt skedde avlyssning av telefoner under 2009 i en omfattning motsvarande 50 813 dagar (dvs motsvarande ca 139 år), hemlig teleövervakning i ytterligare drygt 15 000 dagar. Hemlig kamerövervakning - som alltså inte ens förutsätter brottsmisstanke - har använts motsvarande drygt 2 800 dagar!!

Nyttandet av de hemliga övervakningsmetoderna verkar sålunda ha gått fullständigt i frispinn. Visserligen krävs domstols tillstånd i samtliga fall, men det verkar mest vara en illussion. Av rapporten framgår nämligen att endast fem ansökningar gällande telefonavlyssning och sex fall av teleövervakning avlogs under 2009.

PP behövs i riksdagen som en motkraft för att hålla tillbaka de värsta galenskaperna hos den lagstiftande församlingen. Rösta den 19:e!!

Den smutsiga valrörelsen

Årets valrörelse lär gå till historien som en av de smutsigaste någonsin.

I Malmö utsattes en SD-anhängare för politiskt våld. Även om jag ogillar SDs politik kan våld mot meningsmotstånadare aldrig accepteras. Medias överslätande attityd mot det politiska våldet från vänster är lika oacceptabelt.

I norrland lät sossarna skattebetalarna betala nota för deras valkampanj. Mikael Wiehe deltog och grabbade åt sig 60 000 kronor för ett par timmars spelning samtidigt som han låter meddela att han bekämpar kapitalismen. Hur länge får en städerska arbeta för att få ihop 60 000 kronor Wiehe?

En valanhängare anmäler socialdemokraterna för valfusk sedan personalen på tre olika bibliotek slagit larm. Fusket inriktas främst mot invandrartäta förorter där många varken kan läsa eller skriva svenska. Och det är inte första gången. Socialdemokratiska valarbetare har även tidigare dömts efter att ha manipulerat valet. I invandrartäta Botkyrka verkar det finnas en särskild tradtion för valfusk. I valet 2006 var antalet ombudsröster ett tiotal. I år är det över 100. Ombudsröstning är en känd metod för valfusk bland sossarna som även tidigare har föranlett straffrättsliga påföljder. Påföljden blir dock i regel endast böter, varför det man alltså kan köpa sig fri (genom att betala böterna) och därmed ganska riskfritt ägna sig åt att manipulera demokratin.

Och i våras avslöjades även ett kvalificerat valfusk inom Moderaterna.

Det är sålunda något av dessa gammmelpartier som i september kommer att få mandat att regera vårt land. Partier som säger sig vilja värna de demokratiska värdena genom att begränsa friheten på internet samtidigt som de manipulerar demokratin genom att utöva ett systematiskt valfuskande. Behovet av lite frisk luft i Riksdagens korridorer är uppenbart. Rösta på PP vilket är det enda parti som bryr sig om integritetsfrågorna och som värnar de demokratiska värdena. Låt oss slippa en lika smutsig valrörelse nästa gång.

Internet och rättigheternas kamp

Christopher Kullenberg skriver i ett insiktsfullt debattinlägg att internetoperatörerna måste skyddas från upphovsrättsindustrin. Detta väckte uppenbart upphovsrättsindustrins vrede eftersom lobbyisten Pär Strömbäck såg sig manad att gå till agressiv motattack. Pär Strömbäck kallar Kullebergs inlägg för "förvirrat". Han väljer dock noga att inte närmare precisera på vilket sätt inlägget skulle vara just förvirrat.

Pär Strömbäck fortsätter sedan att skriva om att upphovsrätten är en grundläggande rättighet som är skyddad i konventioner. Så är förvisso fallet, men denna rättighet måste dock ställas mot andra konventionsskyddade rättigheter såsom rätten till privatliv och yttrandefriheten. Alltför ofta ser vi hur storbolagens kommersiella intressen tillåts angripa de sistnämnda rättigheterna med nyttjande av upphovsrätten som täckmantel. Proportionalitet och intresseavvägning är ord som helt tycks saknas i upphovsrättslobbyisternas vokabulär.

Dessa storbolag är dock helt likgiltiga inför artisternas rättigheter och ser istället till sitt eget intresse att maximera lönsamheten. Inget fel i att maximera vinsten, men skall det verkligen få ske genom kränkningar av grundläggande mänskliga fri och rättigheter? Jag tycker inte det.

Vi minns alla tillslaget mot TPB-servarna som ledde till nedsläckning av flera oskyldiga publicistiska sajter. Plötsligt legaliserades sålunda en statlig censur till förmån för rent kommersiella intressen. Och idag skedde en uppföljning genom razzian mot PRQ. Vilka följderna blir av razzian är ännu okända.

Och gammelpolitikerna hänger med. Tystnaden är total inför det faktum att nätneutraliteten kränks till förmån för ack så populära Spotify. Likaså är politikerna tysta inför det faktum att Voddler kränker den fria GPL-licensen. Det står alltmer klart att upphovsrättsindustrin inte bara har lyckats ge sig själva rätten att agera privatpolis utan att man också har fått möjlighet att styra den statliga poliskåren. Om utvecklingen tillåts fortsätta är framtidscenariot skrämmande.

Feminismen stärker greppet runt rättsväsendet

För en tid sedan riktade Riksrevisionen allvarlig kritik mot Domarnämnden som utser landets ordinarie domartjänster. Anledningen till kritiken var att det feministiska nätverket Hilda i vissa fall kunde få majoritet i nämnden vid utseende av domare. Eftersom Hilda driva av en feministisk agenda kunde nämndens oberoende ifrågasättas, ansåg Riksrevisionen.

När Riksrevisionen framförde sin kritik var det dock bara känt att 4 av ledamöterna tillhörde Hilda. Idag framgår att även yterligare ledamöter tillhör nätverket Ruben som är när knutet till Hilda. Totalat tillhör därmed 8 av 9 ledamöter det feministiska nätverket. Detta faktum får professor Claes Sandgren att reagera.

Stor-Hildan Ann Skarhed - också vår JK - viftar bort kritiken med orden:

Jag menar att det inte är något att diskutera. Min uppfattning är helt klart att den frågan är en icke – fråga.

Många har förundrats över att Assange bara utreds av kvinnliga åklagare. Förklaringen finns ovan. Någon som tror att Assange får chansen till en rättvis prövning?

Polisens databas bryter mot upphovsrätten

Samtidigt som polis och åklagare jagar tonåriga fildelar bryter polisen nu själva mot upphovsrättslagen. Polisen har inrättat en databas i vilken man har lagt upp bilder som tankats ner från internet.

Den i piratkretsar kände professorn Jan Rosén mullrar ilsket att det handlar om ett brott mot upphovsrätten och att nyttjandet kan stå polisen dyrt. Själv noterar jag att polisen har fullbordat en straffbar handling mot upphovsrättslagen. Att skylla på okunskap och rättsvillfarelse duger inte för att undgå straff, men är det någon som tror att polisen kommer att bli behandlade på samma sätt som TPB-killarna? Likhet inför lagen är endast en illusion.

En bild ur verkligheten

Fotot är verkligt och taget utanför Hovrätten för Västra Sverige i Göteborg. En bild säger mer än tusen ord.

Assangegate och feminism

Daily Mail hsr kommit över polisrapporten och presenterar nu fakta kring de omständigheter som föregick anmälan mot Assange.

Genom polisrapporten bekräftas att anmälan handlar om frivilligt sex där en kondom sprack i det ena fallet och där kärleksakten utfördes utan komdom i det andra fallet. Men hela tiden handlade det om frivillig sex. Anmälan triggades dock av att de berörda kvinnorna fick kännedom om varandra och därigenom kom till insikt om att Assange hade ett aktivt sexliv. Och ve den man som på samma sätt som en kvinna tillåter sig att leva ut sin sexualitet!

Expressens Ann-Charlotte Matteus upprörs dock inte över att svikna kvinnor tillåts använda rättsväsendet för hämnas grusade förhoppningar om evig kärlek. Nej, istället är Matteus arg på bloggosfären som hon påstår har mobbat kvinnorna. Hon anser att den kritiska granskningen bloggosfären innebör ett hot mot rättssäkerheten och att konsekvensen kommer att bli att ingen kvinna kommer att våga anmäla en våldtäkt.

Men när Matteus uttalar denna kritik tycks hon helt ha glömt bort att den anmälande kvinna som utpekades som Anna Ardin själv uttalade sig om Assange i media genom att påstå att han gick för långt och att Assange hade en unken kvinnosyn. Kvinnan tog därför valet att föra debatten i media och via nätet. Borde hon inte då som vuxen stå konsekvenserna av detta val, nämligen att hon själv fick kritik på samma sätt som hon hade anmält, kränkt och uttalat kritik mot Assange i media?

I sin iver att framstå som feministikt politiskt korrekt framstår det tydligt att Matteus helt har skjutit vid sidan av målet.

Läs också vad Medborgarperspektiv skriver i samma ämne.

Assange och förundersökningssekretess

HAX frågar retoriskt:

"Sedan när blev det praxis att svenska åklagare offentliggör att de låtit anhålla folk i sin frånvaro? Kan inte sådant tänkas... försvåra utredningen? Eller kanske provocera fram ett flykt-beteende?"

Mitt svar är att just läckor om att någon har frihetsberövats i sin frånvaro är ganska ovanliga, men att förundersökningar läcker till media är däremot vardagsmat. Hur ofta har du inte läst artiklar om att "NN har gripits och misstänkt för....."? Ganska ofta skulle jag tro. Har du då funderat över hur journalisterna har fått tillgång till informationen och om den som lämnade ut informationen följde lagen?

De lagbestämmelser som reglerar den s.k. förundersökningssekretessen återfinns i 18 och 35 kapitlet Offentlighets- och sekretesslagen. I 18 kapitlet finns de bestämmelser som är avsedda att skydda polisens och åklagarens brottsutredande arbete. Denna sekretess förfogar polis och åklagare över. Dvs de kan välja att läcka information till media, vilket också sker dagligen. Oftast i syfte att använda media som nödvändiga idioter när polis eller åklagare vill nå något syfte. Kanske vill de visa resultat, få mer budgetanslag eller så vill någon göra karriär.

Men det polis och åklagare i regel väljer att inte komma ihåg är de sekretessregler som finns i 35 kapitlet. Dessa reglerar sekretessen till skydd för den enskilde och denna sekretess innebär att information nästan aldrig får lämnas ut eftersom den enskilde typiskt sätt riskerar att lida men av att informationen blir offentlig. Men som sagt; en sådan petitess som att följa lagen brukar sällan eller aldrig bekymra poliser eller åklagare. Detta fick Assange erfara, nästa gång är det kanske Din tur!

Assange och svensk rättsosäkerhet

Vid det här laget har väl alla läst om cirkusen kring Assange och hur han först anhölls som misstänkt för våldtäkt, sedan friades från denna misstanke men att åklagaren ändå fortsätter att utreda dock helt utan brottsrubricering.
Åklagaren Maria Häljebo Kjellstrand tog beslutet att frihetsberöva Assange och hon säger att inget ångrar.

Samma åklagare är gift med Per Kjellstrand som arbetar på justitiedepartementet med bl.a. Beatrice Ask.

För att bli frihetsberövad genom ett anhållningsbeslut krävs att man är "skäligen misstänkt" för ett brott som kan föranleda häktning. Men vad innebär då begreppet "skäligen misstänkt"? Begreppet saknar helt definition i lagtexten men ändå kan detta begrepp leda till flera övergrepp från staten mot den enskilda människan.

Förutom anhållande kan husrannsakan, hemlig teleavlyssning, kroppsvisitiation m.fl. ingripande åtgärder aktualiseras vid just "skälig misstanke. Ändå saknar begreppet i princip någon definition.

JO har dock lämnat en vag definition av begreppet i två avgöranden, ett från 1957 occh ett anslutande beslut från 1988. I dessa beslut uttalar JO följande princip:

”Spörsmålet när en person kan anses skäligen misstänkt för brott måste bedömas efter omständigheterna i det särskilda fallet, och någon allmän regel härutinnan torde icke kunna uppställas. Rent subjektiva antaganden äro självfallet icke tillfyllest för att skälig misstanke skall kunna föreligga, utan det måste finnas påtagbara objektiva grunder till stöd för att den misstänkte förövat det brott varom fråga är."

För skälig misstanke skall det alltså krävas "påtagbara objektiva grunder till stöd för att den misstänkte förövta det brott varom fråga är".

I fallet med Assange visas dock hur begreppet tillämpas i det verkliga livet.

Fakta -utifrån vad som framkommit i media och genom bloggar - är:

- De anmälande kvinnor är på något sätt bekanta med varandra,
- Kvinnorna hade träffats och talat sig samman innan de kontaktade polisen,
- Åklagaren fattats sitt beslut om frihetsberövande utan att ha talat med vare sig kvinnorna eller Assange. Åklagaren skall inte ens ha haft tillgång till några förhörsprotokoll med kvinnorna utan ha fattat sitt beslut enbart utifrån en polismans uppgifter per telefon.

Redan de två första punkterna är ägnade att ifrågasätta värdet av kvinnornas berättelser. Men detta brydde sig åklagaren inte om, inte heller brydde hon sig om att försöka nå Assange. Det blir härigenom tydligt att åklagaren har åsidosatt sin lagstadgade objektivitetsplikt. Objektivitetsplikten innebär bl.a. en skyldighet för åklagaren att kontrollera trovärdigheten i berättelsen hos den som anklagar någon annan för brott. Hur Maria Häljebo Kjellstrand kan anse sig ha uppfyllt detta lagstadgade krav framstår som obegripligt i ljuset av att hon inte har hört kvinnorna och inte ens har tagit del av deras förhörsprotokoll.

Många i bloggosfären spekulerar kring att Assange har utsatts för en komplott. Jag börjar misstänka att Assange har riggat hela händelsen för att sätta ljuset på den svenska rättsosäkerheten där en - företrädesvis - man kan bli fängslad och frihetsberövad på grundval av i stort sett hur lösa anklagelser som helst. Eller är jag för optimistisk när jag tror att att Assange själv har riggat hela historien?? Kanske, men faktum kvarstår; Sverige är ett rättsosäkert land!

Emma noterar att de rödgröna genom Lotta Gröning tycker synd om Piratpartiet pga Assange-affären. Om Lotta Gröning hade gjort en mera objektiv prövning så borde hon istället tycka synd om det svenska folket, särskilt den hälft som kallas män, eftersom Assange-affären visar på ett rättsväsende i upplösning. Piratpartiet behöver nog inte hennes medömkan.

Märkligt och farligt rättspolitiskt program från Bodström

Socialdemokraterna har genom Bodström presenterat ett rättspolitiskt program. Jag får rysningar av att läsa programmet som innehåller både märkligheter och förslag som tydligt syftar till att stärka övervakningssamhället/Bodströmsamhället.

Ett förslag är att penningtvätt skall "betraktas som ett separat brott". Jag har mycket svårt att förtstå vad som menas med detta eftersom penningtvätt redan bestraffas dels genom straffbestämmelsen gällande penninghäleri samt specialstraffbestämmelser i 7 kapitlet penningtvättslagen. Varför vill vår f.d. justitieminister införa straffbestämmelser som redan finns? Är detta verkligen motiverat eller är det bara en populistisk valslogan som någon i partiledningen tyckte lät bra?

Allvarligare är dock förslaget att "Misstänkta penningtransaktioner skall kunna frysas....". Pengar skall alltså kunna frysas/beslagtas redan vid en misstanke. Den misstänktes skuld skall alltså inte behövas prövas och bevisas, utan hans/hennes tillgångar skall kunna frysas redan på en misstanke. Detta förslag verkar lika genomtänkt som tant Gredlins förslag om kulörta kuvert till misstänkta sexköpare. Vi minns också frysningen av al-Barakaats pengar baserat på endast misstankar om stöd till terrorverksamhet. Jag får också en smygande känsla av att den misstänkte som får sina tillgångar frysta skulle behöva stryka sin oskuld, något som i så fall tydligt strider mot de principer som skall vara styrande för en rättsstat och mot den oskuldspresumtion som följer av Europakonventionen.

Bodström och sossarna föreslår också en ny myndighet som skall ges det lustfyllda namnet "Reko". Myndigheten skall skapas genom en sammanslagning av SÄPO, Ekobrottsmyndigheten samt Rikskriminalpolisen. Så praktiskt, särskilt som SÄPO skall få tillgång till signalspaning genom kabel. FRA:s signalspaning skulle då enligt Bodströms och sossarnas förslag komma att användas för traditionell brottsbekämpning såsom småföretagare som slarvar med skattedeklarationer eller bokföring etc. Visst talar man i förslaget om "grova brott", men skattebrott kvalificeras till att bli just grova när det undandragna skattebeloppet uppgår till ca 400 000 kronor. Inte särskilt mycket alltså! Var det inte så att politikerna lovade att FRA inte skulle användas för denna typ av brottsbekämpning? Men tydligen har detta glömts bort i ivern att ytterligare förstärka Bodströmsamhället.

Bodström och sossarna vill också skärpa straffet för sexköp samt införa en rätt till skadestånd för "brottsoffret". Nu blir det synnerligen märkligt. Om en vuxen kvinna väljer att sälja sex så skall hon alltså få skadestånd medan den andra parten skall straffas hårt. Det verkar som att Bodström och sossarna med hull och hår har köpt den mytbildning som finns kring frågan om sexköp. Att stifta morallagar utifrån myter verkar inte som en särskilt genomtänkt politik.

Ovanstående är bara ett axplock av nipprigheterna i det rättspolitiska förslaget som mest luktar populism. Jag har en tydlig förhoppning om att Bodström inte ges chansen att återvända till posten som justitieminister.

Läs även andra bloggares åsikter om Bodström, övervakningssamhället, SÄPO, socilademokraterna, val 2010

Rättsväsendet sluter sig samman - En fara för rättssäkerheten?

I en brottsutredning förekommer flera parter. Polisen utreder, åklagaren prövar och väcker åtal, försvararen tillvaratar den åtalades intresse av en rättvis rättegång och domstolen utför en opartisk prövning av åtalet. Självklart skall de olika aktörerna vara självständiga i förhållande till varandra. I lag regleras också åklagarens skyldighet att vara objektiv samt finns för domarna regler om jäv. På motsvarande sätt finns ett regelverk som reglerar advokatens skyldighet att tillvarata sin klients intressen samt omfattas även advokater av särskilda jävsregler.

Men i Sverige har det sedan ett antal år dykt upp ett fenomen som kallas rättscentrum. Det senaste i raden är Rättsscentrum i Göteborg. Här har man i sammanlänkade byggnader samordnat polis, åklagare, domstol och till och med kriminalvård under ett och samma tak. Den siste aktören i brottmålsprocessen - försvararen - är dock helt utelåst och det finns utrymmen som är gemensamma för domstol och åklagare till vilka försvararen inte har tillträde.

Förvisso är åklagarväsendet och domstolens allmänna utrymmen åtskilda, men bakom väggen till varje rättegångssal finns det gemensamma korridorer och utrymmen där domare och åklagare samtidigt kan vistas utan insyn från allmänhet, den tilltalade eller dennes försvarare. Redan idag ryktas det om hur det sker hemliga överläggningar bakom de låsta dörrarna till dessa gemensamma korridorer. Jag vill inte tro att dessa rykten är sanningsenliga, men redan den omständigheten att ryktena florerar är tillräckligt för att ifrågasätta tilltron till rättsväsendet och rättscentrumets legitimitet.

En annan företeelse är domare som tar tjänstledigt för att tjänstgöra som åklagare inom den egna domsagan. Domaren agerar alltså som part och åklagare i den egna domstolen där han alltjämt är anställd. Hans åtal prövas av hans gamla kollegor som dessutom vet att domaren en dag kan återvända till det gemensamma fikarummet. Vad väger tyngst? Kollegialiteten eller rättssäkerheten? Även denna ordning är tydligt ägnad att skada tilltron till det svenska rättsväsendet.

Länkning och upphovsrätt - En klargörande dom

Länkning är en av internets grundpelare. Syftet med länkning är att skapa ordning och att möjliggöra spridandet av information. Översatt i analoga termer skulle länkningar kunna liknas vid en fotnot i en bok.

Men som vanligt finns det proftihungriga upphovsrättshavare som vill tjäna pengar även på länkning, trots att deras verk fullt lovligt har tillgängliggjorts på internet. Det var detta målet i Stockholms tingsrätt mål T 7263-07 handlade om. Domen meddelades den 14 juni, men har jag först nu uppmärksammat den.

Målet inleddes genom att ett antal journalister väckte talan mot mediabevakningsföretaget Retriever. Journalisterna påstod att Retriever bröt mot upphovsrättslagen genom att bolaget länkade till journalisternas artiklar som lovligen hade publicerats på tidningen Göteborgs Postens hemsida. Journalisterna krävde också skadestånd för det påstådda intrånget.

I sina domskäl gör tingsrätten en grundlig genomgång av gällande rättskällor samt uttalas att den länkning det handlar om utgör s.k. referenslänkning och att sådan länkning - till skillnad från djuplänkning - inte utgör ett intrång i upphovsmäns ensamrätt eftersom det klart och tydligt framgår att användaren förflyttas till en annan internetadress.

Här finns domen i fulltext

Det är också intressant att tingsrätten i sina domskäl hänvisar till wikipedia som sålunda för första gången har fått karaktären av rättsskälla i en svensk dom. Det är denna länk tingsrätten hänvisar till: http://en.wikipedia.org/wiki/Copyright_aspects_of_hyperlinking_and_framing

Man slutar aldrig att förvånas över upphovsrättsindustrins profithunger och oförmåga att se de affärsmöjligheter som internet för med sig. Telefonföretag och banker utmanas också av internet, men ser ändå internet som en ny affärsmöjlighet. Journalister och andra upphovsrättshavare väljer dock att bara se internet som ett hot som skall bekämpas. Sannolikt skjuter de sig själva i foten. Vassa eggen skriver om hur danska tidningar förbjuder länkning samt om hur SF stoppade Biotider.se från inlänkning.

Har FN förbrukat sitt förtroendekapital?

FN har sedan länge haft ett stort förtroendekapital hos såväl media som hos våra politiker. Det FN uttalar ifrågasätts sällan, men frågan är om FN förtjänar detta förtroende.

Svd rapporterar att WHO:s pandemilarm gällande Svininfluensan med fog kan ifrågasättas samt att flera av katastroffkommitténs ledamöter var avlönade av läkemedelsindustrin. Det vill säga samma industri som har tjänat miljarder på pandemilarmet. Medborgarperspektiv kallade redan i december 2009 pandemilarmet för en "svinaktig bluff".

Fn låg också bakom larmrapporten att barnporren skulle florera och säljas på nätet i lika hög grad som det säljs IKEA-möbler runt om i världen. Även denna rapport visade sig vara helt ogrundad, vilket bland annat bevisades av Oscar Swartz. Vilka motiv som låg bakom denna falska rapportering kan man fundera över, men vi vet att FN är politiskt styrt och att politikerna ofta spelar ut barnporrkortet när de vill censurera internet och den fria debatten. Att då kunna hänvisa till en källa som FN är bekvämt eftersom journalisterna sällan eller aldrig ifrågarsätter det FN påstår. Hur tokigt det än må vara.

Ett ytterligare exempel är när FN:s politiskt styrda klimatpanel avslöjades med byxorna nere i den s.k. Climategate-skandalen. Information och rapporter hade manipulerats, osanna uppgifter hade redovisats och sedan lagts till grund för politiska beslut. Före Climategat var klimatpanelens dogmer något som inte fick ifrågasättas. I dag vet de flesta bättre.

Listan med exemplifieringar skulle kunna fortsättas. Men jag tror att poängen har gått hem, så jag avstår. Hur länge till skall FN åtnjuta medias och politikernas förtroende? Till sist är det vi vanliga dödliga som får betala notan för missriktade politiska beslut. Vaccin köps in helt i onödan, kraftfulla men helt onödiga åtgärder sätts in för att straffa bilismen. Allt till kostnader får oändligt många miljarder. Industrin och populistiska politiker berikas, huvudsakligen genom skattepengar.

Assange utsatt för nya hot - Stöd yttrandefriheten

Häromdagen skrev jag ett långt inlägg om hur ledande politiska skribenter i USA förordade kidnappning av Assange i främmande land.

Daniel Gustafsson har uppmärksammat att USA nu sätter press på sina allierade för att förmå dem att gripa Assange.

Yttrandefriheten och meddelarbeskyddet är under angrepp. Media har skapat kampanjer till stöd för journalisten Dawit Issak, men är helt tysta när det gäller Assange.

Ge Assange och yttrandefriheten ditt stöd. Skriv på den namninsamling som finns i länken nedan:

Till Namninsamlingen

Sprid gärna listan! Ju fler som skriver på desto starkare blir vår röst.

Mona Sahlin - Marx hade rätt i mycket

Svd har noterat att Mona Sahlin numera offentligt hyllar Karl Marx och att hon återkommande hänvisar till den slogan som populariserades av Marx:

av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov

Normalt skulle jag inte ta upp allmänpolitiska frågor i denna blogg. Men nu är jag riktigt arg och när en ledande politiker hyllar en person som är ideologisk fader till den mest mordiska ideologin i mänsklighetens moderna historia är så allvarligt. När Mona dessutom tror att Marx är upphovsman till ovanstående slogan så visar hon sin okunnighet.

Den aktuella parollen är ursprungligen hämtad från Apostlagärningarna i Bibeln. I hastigheten hittar jag inte den svenska texten så jag klipper in den engelska:

All that believed were together, and had all things in common; And sold their possessions and goods, and parted them to all men, as every man had need. (Acts 2:44-45)
...
There was not a needy person among them, for as many as owned lands or houses sold them and brought the proceeds of what was sold. They laid it at the apostles’ feet, and it was distributed to each as any had need. (Acts 4:34-35)

Har Mona blivit Kristdemokrat eller förstår hon inte den historiska bakgrunden till den paroll hon numera återkommande citerar?

Marx lade grunden till kommunismen som enbart har kommit att stå för diktatur, förtryck och folkmord. Det är alltså denne man som Mona anser hade "rätt i mycket". När Mona säger "mycket" så kan hon ju rimligen inte enbart syfta till ett enstaka citat. Så vad mer hade Marx rätt i enligt Mona? Är det möjligen hans syn på den s.k. "judefrågan"som hon åsyftar. I sin bok "Judefrågan" från 1843 skriver Marx:

"[Vad är] judendomens profana grundval? Praktiska överväganden, egenintresse. Vad är judens värdsliga kult? Schackrandet. Vem är hans värdsliga gud? Penningen."

Nåja, kanske inte Mona sympatiserar med just detta uttalande. Men å andra sidan minns vi hur socialdemokraten Ilmar Reepalu förhöll sig passiv när judarna nyligen trakasserades i Malmö.

Så vad mer är det då Mona anser att Marx hade rätt i? Handlar det om hans acceptans för politiskt våld mot oliktänkande, vilket i så fall förklarar varför sossarna under den förra mandatperioden var så angelägna om att inför det s.k. Bodströmsamhället. Eller handlar det om Marx och hans tes om statens kollaps?

I grunden tror jag inte att Mona är antidemokratisk. Men det är allvarligt när hon hyllar fadern till det värsta folkmordet i den moderna historien. Hon har ett tydligt ansvar att förklara denna ståndpunkt så att väljarna ges möjlighet att ta ställning. Detta ansvar blir särskilt tydligt eftersom Mona har för avsikt att regera tillsammans med kommunisterna vid en vinst i det nu nära förestående valet. Som Thomas Ardenforspåpekar innebär en röst på Mona nämligen samtidigt en röst på Ohly.

Jag tror också att Mona genom sin nuvvuna fascination för kommunismen har skrämt bort många traditionellt socialdemokratiska väljare. Genom detta ställningstagande har Mona avvikit från grunderna för den svenska socialdemokratin där tidigare socialdemokratiska ledare alltid har varit noga med att inte släppa in kommunisterna i regeringen. Olof Palme skrev följande om skälen för hans politiska engagemang:

"Pragkuppen 1948 var för många i min generation en avgörande politisk upplevelse. Inga förmildrande omständigheter kunde anföras till försvar för övergreppet. Tjeckoslovakien var en utvecklad industrination med väl fungerande demokratiska institutioner. Men den tjeckiska demokratin krossades över en natt genom militärt övervåld och med obarmhärtig förföljelse av oliktänkande som följd.”

Det var alltså det kommunistiska övervåldet mot en grannation som engagerade Palme. Det vill säga samma ideologi som Mona nu hyllar och som hon vill samregera med. Ja, detta gör mig både arg och besviken.

Piratpartiet får alltmer stöd

Många av Piratpartiets motståndare, däribland moderaten Kent Persson, gottade sig åt Falkvinges groda i barnporrdebatten.

Men när krutröken nu har skingrats noteras att piratpartiet får stöd från allt fler. Bland de som nu stödjer Piratpartiets linje finns en juridikprofessor, ledarskribenter och även journalistförbundets ordförande samt ett bibliotek.

Och tänker man efter så var Falkvinges uttalande egentligen inte så kontroversiellt. Hans åsikt -för det var hans personliga - återspeglade vad närmare halva riksdagen ansåg i samband med kriminaliseringen av innehav av barnporr. Medias sensationsjournalistik tycks inte ha tagit hem vinsten denna gången.

Mutanklagelser mot kronprinsparet

I sommarens nyhetstorka riktar media mutanklagelser mot kronprinsparet. Bakgrunden är att miljardären Bertil Hult har bekostat en hel del av parets bröllopsresa. Men har anklagelserna fog för sig?

Det är väl känt att Bertil Hult är mycket god vän till kungafamiljen:

EF-affärsmannen är även privat nära vän till kungafamiljen, och inte minst till Victoria och prins Daniel.

Högsta domstolen har konstaterat:

Gåvor som ges inom en vänskapsrelation är inte mutor, även om det samtidigt finns ett tjänstesamband mellan givare och mottagare.

Sålunda framstår uppgifterna i media som ogrundade och mest ett utslag av en missriktad ambitiona att fylla tomrum i en tid av nyhetstorka. Om media istället hade riktat in sig på att ifrågasätta det lämpliga i att kronprinsparet på detta sätt låter sig bjudas på dyra semesterresor så hade debatten blivit mera saklig.

FBI sänder hotbrev till Wikipedia

Att USA är ilskna på Wikileak vet vi, men jag börjar undra om FBI har förväxlat Wikileak med Wikipedia.

New York times rapporterar nämligen att FBI har sänt ett hotbrev till Wikipedia med hot om stämning om man inte omedelbart tar bort den bild på FBI:S vapensköld som Wikipedia har i sin artikel om FBI.

Många andra organisationer hade säkerligen backat inför hot från FBI. Men inte Wikipedia som istället i ett artigt svar förklarar att man är beredd att ta matchen mot FBI i domstol.

Läs också: USAbloggen

Uppdatering: I kommentarerna har påpekats att Wikipedia inte är en organisation. På rent formell grund är detta naturligtvis en korrekt invändning. Wikipedia är ett projekt som ingår i Wikimedia Foundations solfjäder av projekt. Men rent rättsligt är jag av uppfattningen att denna nyans saknar relevans.

USA sviker löften - Men Malmström driver igenom SWIFT-avtalet

USA inför en ny avgift för den som vill resa in från EU. Cecilia Malmström kommenterar yrvaket att:

"Reglerna strider mot USA:s löfte att underlätta rörlighet över Atlanten och kommer att bli en extra börda för EU-medborgare som reser till USA"

Jag säger - "No shit, håller USA inte sina löften!?"

Cecilia Malmström har drivit igenom SWIFT-avtalet med argumentet att USA har lovat att hålla sig till spelreglerna. Mot bakgrund av att USA nu har brutit ett löfte undrar jag hur Cecilia mår idag? Hon sålde ut hela Europas befolkning till en nation som inte håller löften, tillämpar dödsstraff, tortyr, avlyssnar sitt eget folk i hemlighet, håller människor i fängsligt förvar i flera år utan rättslig prövning. Hur känns det Cecilia?

Läs även andra bloggares åsikter om Malmström, USA, censur, storebror, visum, SWIFT, övervakningssamhället

Moderaterna ser Piratpartiet som motståndare

Nu är det sagt! Moderaten Kent Persson skriver på sin blogg:

"Ur ett politiskt perspektiv kan jag nu konstatera att en av våra motståndare gjort sitt."

Jag undrar i vilka frågor Moderaterna ser Piratparitet som motståndare? Kan det vara så att det handlar om integritetsfrågorna? Säger Kent Persson sanningen nu, han brukar ju annars lite halvhjärtat framhålla integritetsfrågorna samtidigt som han fortsätter att tillhöra ett parti och en allians som med all kraft bekämpar de demokratiska fri och rättigheterna.

Som vanligt används barnporrkortet för att misstänkliggöra. Kent Persson hänför sig till Falkvinges groda i media. Förvisso var det väl för var och en som har följt debatten uppenbart att Falkvinge utgick från det straffsanktionerade förbudet mot serietidningsinnehav. Men Kent Persson vänder det till att Piratpartiet vill legalisera dokumenterade verkliga övergrepp, även sedan PP hade gått ut med ett klargörande pressmeddelande. Låg debattnivå!

PS: Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud Piratpartiets krav på att avkriminalisera innehav av serietidningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Piratbartiet, Valet, demokrati, Manga, barnporrnografilagen

Media som pöbeldomstol

Media har en viktig roll i samhället. Men det är alltmer sällan som media tar ansvar. Media uppfyller sällan sitt ansvara att granska och ifrågasätta makten. Istället ägnar man sig åt att agera pöbeldomstol mot enskilda som står under brottsmisstankar.

Hur ofta ser vi inte rubriker i tidningarna med lydelsen våldtäktsman friad eller motsvarande?! Detta är ju fullkomligt ologiska rubriker eftersom den som är friad per definition inte i offentligheten kan betraktas som våldtäktsman.

Vi ser också hur media inte sällan tar direkt ställning i skuldfrågan innan den misstänkte ens har blivit åtalad och än mindre fälld för något brott. Detta är ett tydlig exempel på pöbeldomstol och dessutom ett direkt brott mot de Etiska reglerna för press, tv och radio. De etiska reglerna ställer nämligen krav på media att respektera oskuldspresumtionen, vilket uttrycks på följande sätt:

TTänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Fredrik Olsson skriver en viktig artikel i ämnet på Dagens juridik under rubriken: "Svårt försvara tryckfriheten efter Lindbergaffären".

"Våldtäkterna var alltså våldtäkter långt för den 30 juli. Återstod alltså bara att komma runt sådant som beviskrav och andra byråkratiska formaliteter. Eller som SvD uttrycker saken:

"Göran Lindberg kan dömas för flera våldtäkter – men svårt att bevisa brott"

Media urholkar rättssäkerheten och den rätt att betraktas som oskyldig som säkerställs genom bl.a. Europakonventionen.

USA bekämpar yttrandefrihet

Många har skrivit om Marc A Thiessens artikel där han bl.a. förordar kidnappning av Julian Assange även om han befinner sig i Sverige eller en annan stat. Henrik Alexandersson undrar om svenska SÄPO tjänstvilligt skulle ställa upp så som de gjorde i fallet med Egyptierna.

Thiessen hänvisar till ett memorandum från Amerikanska Justitiedepartementet som uttalar att FBI skulle ha rätt att sätta sig över andra nationers lagar och internationell rätt:

This memorandum declares that "the FBI may use its statutory authority to investigate and arrest individuals for violating United States law, even if the FBI's actions contravene customary international law" and that an "arrest that is inconsistent with international or foreign law does not violate the Fourth Amendment." In other words, we do not need permission to apprehend Assange or his co-conspirators anywhere in the world.

Amerikanerna var dock inte förtjusta när Belgien 2003 instiftade en lag som möjliggjorde åtal mot amerikanska krigsförbrytare. Till följd av denna lag väcktes också åtal mot Gneral Tommy Franks, Överste Brian McCoy, förre presidenten George H.W. Bush, General Norman Schwarzkopf, Vice presidenten Cheney, och Colin Powell. Lagen fick dåvarande försvarsministern Donald Rumsfeld att åka till Belgien där han uttalade direkta hot mot den Belgiska nationen:

The United States rejects the presumed authority of Belgian courts to try General Franks, Colonel McCoy, Vice President Cheney, Secretary Powell and General Schwarzkopf, as well as former President Bush … By passing this law, Belgium has turned its legal system into a platform for divisive, politicized lawsuits against her NATO allies. Now, it’s obviously not for outsiders, non-Belgians, to tell the Belgian government what laws it should pass and what it should not pass. With respect to Belgium’s sovereignty, we respect it, even though Belgium appears not to respect the sovereignty of other countries. But Belgium needs to realize that there are consequences to its actions. This law calls into serious question whether NATO can continue to hold meetings in Belgium and whether senior U.S. officials, military and civilian, will be able to continue to visit international organizations in Belgium. I would submit that that could be the case for other NATO allies, as well. If the civilian and military leaders of member states cannot come to Belgium without fear of harassment by Belgian courts entertaining spurious charges by politicized prosecutors, then it calls into question Belgium’s attitude about its responsibilities as a host nation for NATO and allied forces. For our part, we will have to consider whether we can allow senior uniformed and civilian officials to come to … Belgium … Certainly until this matter is resolved we will have to oppose any further spending for construction for a new NATO headquarters here in Brussels until we know with certainty that Belgium intends to be a hospitable place for NATO to conduct its business, as it has been over so many years.

Belgien föll till föga inför hoten och upphävde lagen, vilken fick bl.a. den respekterade människorättsorganisationen Human Rights Watch att ilskna till med följande kraftfulla uttalande:

With its universal jurisdiction law, Belgium helped destroy the wall of impunity behind which the world's tyrants had always hidden to shield themselves from justice. It is regrettable that Belgium has now forgotten the victims to whom it gave a hope of justice.

Thiessen anser nu att USA skall tillämpa samma hot och påtryckningar mot det isländska frihetsinitiativet IMMI. Detta är ett förslag som antogs av en enhällig isländsk riksdag och som syftar till en lagstifning som skall stärka yttrandefriheten och skyddet för whistle blowers. Detta demokratiprojekt vill alltså Thiessen bekämpa, gärna med militära medel.

Man skulle lätt kunna tro att Thiessen är en ofarlig galning. Så är inte fallet. Thiessen har en bakgrund som leder rätt in i maktens allra innersta korridorer såsom talskrivare för President Bush och försvarsminister Rumsfeld. Och som framgår ovan får han sina antidemokratiska artiklar publicerade i Washington Post som är en världens mest inflytelserika tidskrifter. Och man kan också konstatera att Thiessen har stöd bland tidningens läsare. Detta är saxat från kommentarerna till Thiessens artikel:

Mr. Thiessen wisely calls for the military elimination of Julian Assange and Wikileaks. This would demonstrate most effectively how a great power should deal with a threat to its existence. Every great power has used its might to instruct its citizens and opponents the futility of disobedience. I applaud Mr. Thiessen's courage to say openly what all of us know: do not defy authority, or if you must think of doing so, keep it to yourself. Spies are everywhere on land, sea, air, space and most assuredly the Internet. Utterly destroy Wikileaks as an example to the fools playing games with terrifying forces eager to flyswat, having little else useful to do.

Det är alldeles uppenbart att USA har förvandlats till en skurknation som bara kan liknas vid Nord Korea. I USA finns inte längre någon rättssäkerhet, inget källskydd, inget skydd för whistle blowers. Och när Wikileak eller annan avslöjar att amerikanska trupper i Irak begår folkrättsbrott skall detta bekämpas, gärna med militära medel och hotelser.

Det är till detta land som Cecilia Malmström vill överföra information om alla dina banktransaktioner. Det är till detta land som Sverige säljer information om din privata kommunikation som tjänstvilligt har insamlats av FRA.

Och som vanligt är gammelmedia tysta.

Uppdatering: Se detta klipp från BBC som bl.a. innehåller en intervju med Julian Assange som berättar att Wikileak kontaktade Vita huset innan publiceringen av de 90 000 dokumenten. Vita huset valde dock att inte svara. Den ilska som USA nu visar framstår sålunda som helt obefogad:

Vilken valfråga är viktig

Kent Persson bjuder in till bloggdebatt i ämnet "Vilken fråga är viktig för dig i valet".

Som ansats för mitt svar väljer jag att länka till en artikel i DN som handlar om hur amerikanska myndigheter grep och förhörde wikileakmedarbetaren Jacob Appelbaum:

När Jacob Appelbaum kom tillbaka till New York på söndagen greps han och förhördes i tre timmar, uppger sajten Antiwar.com. Samtliga hans kvitton kopierades, hans bärbara dator gicks igenom och hans mobiltelefoner togs i beslag.

Enligt Appelbaum ville de som förhörde honom veta vilken inställning Appelbaum har till krigen i Irak och Afghanistan men de frågade också om han visste var Wikileaks grundare, Julian Assange, befinner sig.

Händelsen illustrerar den samhällsutveckling som tycks genomsyra hela västvärlden, inklusive Sverige. En person som inte själv är misstänkt för brott blir gripen och får sina personliga tillhörigheter genomsökta och beslagtagna samt efterfrågas hans politiska åsikter. Myndigheterna krävde även att få uppgifter om var den kände whistle blowern Assange befinner sig.

Samma sak skulle mycket väl kunna hända i Sverige eftersom rättssamhället och grunderna för en fri demokrati har nedmonterats under de senaste två mandatperioderna. Först under Socialdemokratisk ledning och därefter under Moderat. Det som främst enar de båda blocken tycks vara viljan att nedmontera det fria samhället.

Den negativa utvecklingen har gått med en svindlande hastighet och i princip helt utan granskning eller kritik från gammelmedia. Och den allmänna opinionen tycks sakna förmåga att förstå konsekvenserna av den samhällsomdaning som vi nu ser. Piratpartiet står upp för demokrati och yttrandefrihet, men de är ganska ensamma på den politiska arenan i dessa frågor. När Piratpartiet nu har formulerat ett valmanifest gör gammelmedia och gammelpartier gemensam sak. Syftet är att fokusera på att Piratpartiet inte har någon strategi för att lösa frågor som rör vård, skola och omsorg. Men glömmer man då inte bort att dessa frågor är helt beroende av att vi bevarar demokratin och de fria samhället? Borde inte gammelmedias kritik snarare riktas mot gammelpartiernas ovilja eller möjligen oförmåga att försvara demokratins grundvalar?

I USA saknas i princip källskydd. Personer som samarbetar med Assange trakasseras och FRA säljer underrättelseinformation till denna regim. Jag bleknar av förskräckelse över det dåliga omdöme som flertalet av våra folkvalda visar prov på.

Den viktigaste valfrågan för mig är och förblir sålunda att bevara rätten till den privata sfären. Detta eftersom denna rättighet är grunden för yttrandefriheten som i sin tur utgör grunden för det goda och demokratiska samhället. Utan rätten till en privat sfär vågar whistle blower's inte agera mot missförhållanden och även den fria debatten upphör. Politiker och myndighetspersoner kan då agera fritt utan kritisk granskning. Detta är inte en önskvärd utveckling. Historien bevisar nämligen att staten inte är god!

Med tanke på Kent Perssons politiska hemvist väljer jag att avsluta genom att citera Gösta Bohman:

”Ju mer myndigheterna i effektivitetens intresse samkör dataregister, ju mer de telefonavlyssnar, ju mer de flygspanar, ju mer de detaljkontrollerar och luskar i människornas privata livsföring, desto nödvändigare blir det att garantera hundraprocentig rättssäkerhet i gammal god mening. Ingenting är viktigare än detta rättsstatens krav. Vi vill inte leva i ett genomreglerat samhälle. Vi vill inte leva i en polisstat. Människans krav på skydd mot statens anspråk är viktigare än statens ekonomiska intressen … Rättssäkerhet ingår i demokratins kvalitetskrav. I sin tur är detta beroende av synen på individen. Är han eller hon till för staten eller är staten till för de enskilda människornas skull?”

Läs även andra bloggares åsikter om valet, 2010, moderaterna, socialdemokraterna, demokrati

Washington Post: CIA har fakat Al Qaida videos

Terrorhotet tillsammans med barnporrkortet har under flera år åberopats av politikerna för att i snabb takt genomdriva ett otal demokrati- och frihetsinskränkande lagar. I Sverige har vi bl.a. fått FRA som ett resultat av den påstådda hotbilden från terrororganisationer. Al Qaida har påståtts vara det mest hotfulla terrornätverket. Men hur förhåller det sig egentligen? Jag har inte svaret, men kan konstatera att den som ifrågasätter terrorhotet snart får etiketten "konspirationsteoretiker" eller något liknande nedsättande omdöme. Jag tar ändå risken.

Washington Post rapporterar om två fd CIA-anställda som kan berätta hur Al Qaida filmer fakades. Fler rapporter har kommit fram i samma ämne. Vi kommer också ihåg hur USA utan darr på handen påstod att Irak hade tillgång till massförstörelsevapen för att på så sätt motivera ett angrepp mot Irak. Hans Blix argumenterade mot dessa - som det visade sig - lögner. Men varken svenska eller andra nationers politiker lyssnade till honom. Terrorhotet manifesterades och fick snabbt acceptans även i gammelmedia som sällan eller aldrig har ifrågasatt om terrorhotet verkligen förekommer.

Gammelmedias följsamhet mot politikerna blir särskilt märklig eftersom s.k. False flag operations är en gammal och välkänd företeelse. Ett av de mest kända fallen av "false flag" är när den nyligen valda Hitler skyllde 1933-års riksdagshusbrand på den nederländske kommunisten Marinus van der Lubbe. Idag är det väl känt att anklagelserna var falska. Men van der Lubbe dömdes och avrättades genom halshuggning i januari 1934. Nazisterna spelade på händelsen genom att bygga upp en föreställning om en kommunistisk konspiration, vilket i sin tur i förlängningen användes för att göra Hitler till diktator och till att skapa demokrati- och frihetsfientliga lagar likt de som nu skapas utifrån föreställningen om terrorhotet. För mer information kring fenomenet "False flag operations" rekommenderar jag att ni tittar på Alex Jones film "Terror Storm" som jag har bäddat in här nedan.. Kom dock ihåg att iaktta sedvanlig källkritik när ni tittar på filmen. Alex Jones är en synnerligen kontroversiell konspirationsteoretiker, men filmen är likväl intressant och faktaspäckad.



En annan false flag operation är politikernas och särskilt Cecilia Malmströms påståenden om utbredningen av barnporr på nätet. Cecilia Malmström har som bekant använt detta argument för att kunna censurera internet. Och i en debatt i svenska P1 uttalade hon sig tvärsäkert om att det fanns bevis för hennes påståenden och lovade hon att till Christian Engström överlämna rapporter som skulle styrka påståendena. Men när Engström senare påminde om att han gärna ville ha del av den utlovade bevisningen visade det sig att Malmström inte hade några svar. Hennes argumentation var falsk.

Så vem tjänar på terrorhotet och barnporrkortet? Jag hävdar att det inte råder någon tvekan om att det handlar om de politiker och tjänstemän som vill genomdriva det totalitära kontrollsamhället (jfr med Hitlertyskland här ovan). En tydlig grupp som man gärna vill få tyst på är bloggosfären. I Italien torde det - som bekant - inom kort införas lagar som är designade för att tysta kritiker i bloggosfären. Bloggarna har makt och denna makt skall vi tillvarata för att granska makten på det sätt som gammelmedia borde göra, men inte gör. På samma sätt behövs Piratpartiet i riksdagen för att där granska den lagstiftande makten så att vi - förhoppningsvis - kan förhindra ytterligare frihetskränkande lagar och - gärna - avskaffa de som redan har instiftats.

Läs även andra bloggares åsikter om storebror, övervakningssamhället, fra, piratpartiet

Rödgrön oenighet om FRA

Farmor Gun och HAX rapporterar att de rödgröna är oeniga om hur de skall behandla FRA:s signalspaning efter en eventuell valseger.

Miljöpartiet tycks alltjämt vara motståndare till FRA, men sossarna anser att FRA skall få fortsätta att spana på vanligt folks privatliv. Socialdemokratiske Anders Karlsson - tillika ordförande i försvarsutskottet - säger:

– Vi har ju tidigare gjort den här spaningen i luften, och nu är det så att all trafik går via kabel för Sveriges rikes säkerhet så måste man ha en spaning. Den har vi haft i hundra år och den måste vi fortsätta ha.

Jaha, men Europadomstolen har ju redan i en dom från 1995 konstaterat att spaningen som skett i luften utan lagstöd var olaglig. Sossarna motiverar sålunda den utökade spaningen i kabel genom att åberopa ett lagbrott. Huvudlöst och ytterligare ett exempel på inkompetensen hos gammelpartiernas representanter.

Och det är inte bara frågan om FRA som splittrar de rödgröna. Jag gjorde en enkel sökning på Google som visar att de rödgröna inte tycks kunna enas om något alls. Skall FRA och övriga demokratifientliga lagar kunna bekämpas måste Piratpartiet in i riksdagen!!

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, rödgröna, demokrati, fra, ipred, övervakningssamhället, strorebror

Välj rätten till privatliv

Choose Privacy Week Video from 20K Films on Vimeo.

Hittade denna på Piratpartiets forum där den hade postats av Bitbybit. Filmen är väl värd att se och spridas.

Läs även andra bloggares åsikter om storebror, övervakningssamhället, 1984, piratpartiet

Bradley Manning - Hjälte eller förrädare?

22 åriga underrättelseanalytikern Bradley Manning är den som misstänks för att ha läckt filmen där en amerikansk helikopterbesättning dödade en grupp obeväpnade irakier. Han riskerar nu 52 års fänglse för att alltså ha offentliggjort information som visar hur en krigsförbrytelse begås. Huvudlöst anser jag och det kan aldrig med fog hävdas att filmen skulle hota USA:s nationella säkerhet. Hotet mot USA är istället att man helt har friat helikopterbesättningen från ansvar.

Historien med Manning är på flera sätt obehaglig. Han greps och fängslades i maj 2010 och hölls inlåst en hel månad utan att några formella anklagelser riktades mot honom. Enligt uppgift berättade Manning själv för journalisten och e b.d. hackern Adrian Lamo om att han hade läckt filmen till WIkileak. Lamo skvallrade genast för de amerikanska myndigheterna som sålunda efter en tid grep Manning. Hur det är ställt med rättssäkerheten och källskyddet i USA kan man fundera över.


Det Manning beskylls för att ha gjort är möjligen i formell mening fel. Men i realiteten har han utfört en hjältemod och rakryggad handling genom att avslöja ett massmord utfört av världens mäktigaste militärmakt. Ett mord som samma militärmakt dessutom valt att dölja för allmänheten. Sann demokrati betyder inte bara rätten att få delta i allmänna val utan även att få tillgång till information som möjliggör en granskning av den offentliga maktutövningen. Denna grundläggande demokratiska princip har USA helt åsidosatt och man vill nu straffa och fängsla whistleblowern/regimkritikern.

När Etiopien fänglsade Darwit Isaak upprördes politiker och media. När USA nu i princip gör samma sak med Manning är det märkligt tyst. Inga rop på blockad eller andra ingripanden mot USA. Inte heller lär USA:s ambassadör i Sverige bli uppkallad till UD för en åthutning. Uppenbart är det skillnad på "folk och folk".

Min uppfattning är att Manning förtjänar stöd samt att USA skall fördömas inte bara för det dokumenterade mordet och döljandet av detta utan även för behandlingen av Manning.

En hemsida och facebook-grupp har startats till stöd för Manning. Gör som jag; Gå med och visa din avsky för det framväxande och totalitära samhället till stöd för Manning och andra rättfärdiga personer.

HAX skriver i samma ämne.

Läs även andra bloggares åsikter om Manning, Irak, Wikileak, demokrati

Wikileak - Bryggan mellan gammalt och nytt ?

Vi har alla läst om de drygt 90 000 dokument som har släppts av Wikileak och som berättar om USA:s krigföring i Afghanistan.

Aftonbladets Peter Kadhamar anser att dokumenten visar att traditionell journalistik behövs lika mycket idag som förr. Jag är mycket tveksam till denna slutsats. Varför var det inte gammelmedia som avslöjade USA:s förbrytelser, varför avslöjade inte gammelmedia FRA, varför uppmärksammade inte gammelmedia det orimliga i att man kan dömas för barnporrnografibrott pga tecknade bilder?! Jag tror att svaret är att gammelmedia och dess heltidsanställda journalister är alltför ödmjuka inför makten. Traditionella journalister vågar helt enkelt inte ifrågasätta makten av rädsla för att hamns i onåd, att inte längre bli inbjudna till presskonferenserna på Rosenbad. Journalisterna har helt enkelt svikit sitt uppdrag till förmån för karriären.

Bloggosfären - med Wikileak i spetsen - har därför tillfört en ny dimension. I bloggosfären finns de kunniga personer som utan rädsla vågar granska makten på det sätt journalisterna borde ha gjort. Gång efter gång ser vi hur avslöjande kommer via bloggosfären och hur gammelmedia efter ett tag pliktskyldigast "hänger på".

Andra som också tydligt har svikit sitt uppdrag är gammelpartierna. Inget hörs från de etablerade partierna trots rapporteringen om att USA söker efter den eller de som läckte dokumenten till Wikileak. USA:s agerande har som tydligt syfte att kväsa den kritiska granskningen av krigföringen. Ett rent antidemokratiskt agerande sålunda! Ändå är våra politiker tysta.

Vi skall minnas att Wikileak redan har stängts av en amerikansk domstol efter beställning från en schweizisk bank och att sajten blockeras av Australiens internetfilter. Att sajten kan existera torde främst bero på den svenska yttrandefrihetslagstiftningen. En lagstiftning som redan är under attack från upphovsrättsindustrin som på löpande band har beställt nya och frihetsinskränkande lagar. Det finns därför gott fog för ett antagande att USA kommer att utöva starka påtryckningar mot Sverige för att sajten skall stängas ner. Trots att vår grundlagsskyddade yttrandefrihet står under attack är våra folkvalda politiker märkligt tysta.

Enda undantaget är Piratpartiet som agerar handfast genom att erbjuda Wikileak serverplats och bandbredd. Detta samtidigt som gammelpartierna alltså är skamligt tysta, troligen av rädsla för stormakten USA:s vrede.

Fler i samma ämne:

Fredriks blogg

Farmor Gun

Deepdition

Futuriteter

Läs även andra bloggares åsikter om wikileak, USA, Piratpartiet, demokrati, övervakningssamhället,

Intressant

Antipirater; Den nya tidens frälse

Under medeltiden knöt kungamakten inflytelserika personer till sig genom att erbjuda dem skattebefrielse och en rad andra undantag från lagen. Systemet kallades frälse och omfattade i första hand adeln.

Idag har adelns inflytande tappat i betydelse och ersatts av Upphovrättsindustrins företrädare som tycks ha tillgång till i det närmaste outsinliga resurser för att kunna utöva politiska påtryckningar. Resultatet har blivit att ett nytt frälse har växt fram. Det handlar om en hel industri som utifrån privata vinstintressen har givits polisiära befogenheter utan att omfattas av de begränsande lagar som gäller för den reguljära polisen. Det handlar om en industri som har givits rätten att bryta mot lagen utan att behöva lida risken att straffas för sina lagöverträdelser.

Nyheter24 rapporterar hur Antipiratbyrån systematiskt utövar brottsprovokationer och tveksamma påtryckningsmetoder mot barn/tonåringar för att nå sina tveksamma mål. Allt utan risk att utsättas för förundersökning eller straff.

Även i de fall där bevisningen för Antipiraternas olagliga metoder framstår som mycket stark väljer åklagarna att inte ens inleda en förundersökning.

Är det måhända så att de polisiära myndigheterna anser att det är bekvämt att låta Antipiraterna gör det jobb lagen hindrar poliserna att göra själva? Att den olagligt insamlade bevisningen kan användas i domstolen råder det ju ingen tvekan om. Detta säkerställs behändigt genom principen som fri bevisvärdering.

Barnporr och tankeförbud

Den 30 juni dömde Uppsala tingsrätt en känd serietidningsöversättare för barnporrnografibrott. Hans brott bestod av ett innehav av drygt 50 tecknade bilder på seriefigurer i ung ålder. Domen kommenteras föredömligt av Göran Widham.

Förbudet mot tecknade serier med barn i sexuella situationer är av flera skäl obegripligt. I praktiken innebär lagen ett förbud mot tankar och fantasier, något som i andra sammanhang aldrig straffas. Jag har rätt att fantisera om att döda min granne. Ja, till och med att göra och inneha teckningar som återger sådana fantasier. Men om teckningen istället avser ett påhittat barn så stämplas den som barnporr och jag riskerar att bli stämplad som pedofil.

När barnporren kriminaliserades 1980 var fokus inriktat mot barnets integritet och kränkningen av denna (prop. 1978/79:179 s. 8 samt Ds Ju 1978:8). Ett syfte som är högst respektabelt och skyddsvärt.

Men en tecknad bild har aldrig någon integritet som kan kränkas. Så hur kom då tecknade bilder att omfattas av det straffbara området för barnporrnografibrott? Jag kan tyvärr inte ge något entydigt svar eftersom lagförarbetena inte ger någon egentlig förklaring annat än att alla former av barnporrnografiska skildringar ansågs kunna undantas från tryckfriheten. Alla sådana bilder ansågs därför förbjudna och därmed straffbara.

I lagförarbetena görs dock ett undantag för bilder "med ett konstnärligt värde".

De bilder som fällde den nu aktuella serieöversättaren torde falla under konstformen Manga som har mycket gamla anor i Japan. Ordet "Manga" betyder fria bilder och användes ursprungligen av japanska konstnärer redan på 1700-talet. Modern Manga skapades på 1950-talet. Konstformen som sådan torde vara erkänd i de flesta länder.

Den nu aktuella genren inom Manga kallas lolicon och återger mycket unga person, ofta i sexuella sammanhang. Genren är inte bara förbjuden i Sverige utan även bland annat i Australien, Kanada, Irland och Nya Zeeland. Förbudet sägs bygga på tanken att även tecknade bilder skulle öka övergreppen mot barn. Några undersökningar som stödjer dessa påståenden finns dock inte utan förbuden bygger på lagstiftares fria fantasier och på moralpanik. Något som sällan är en god grund för strafflagstiftning.

Tanken att tecknade bilder på barn skulle öka övergreppen är lika absurd som att tecknade actionserier skulle öka antalet mord. Sannolikheten är i vart fall mycket liten.

I kulturella sammanhang torde Manga i dag få betraktas som en accepterad konstform. Mangamagasin har bland annat toppat flera försäljningslistor.

Mot denna bakgrund framstår det på objektiv grund som obegripligt att den aktuelle serietecknarens bilder inte ansågs som straffria med hänvisning till undantaget för bilder "med ett konstnärligt värde". Är det verkligen så att det skall vara de enskilda domarnas tycke och smak gällande vad som har ett "konstnärligt värde" som skall avgöra om en person skall bli stämplad som pedofil?

Det hela blir dock mera begripligt när man drar sig till minnes att barnporren är mycket starkt vapen på kontroll- och censurivrarna. Vi minns Cecilia Malmströms censurförslag som skulle ge politikerna rätt att släcka delar av internet bl.a. vid förekomsten av barnporr. För kontrollivrande politiker och tjänstemän är det därför bra om begreppet barnporr ges en så vid definition som möjligt.

I den aktuella texten från Cecilia Malmström talas det om:

realistic images of the sexual organs of a child, regardless of the actual existence of such child”

Sålunda skall bilder av även icke existerande barn - läs tecknade bilder - omfattas av censurförslaget. Detta kan inte gärna tolkas som annat än att även tecknade bilder skall kunna motivera nedsläckningar av internet (även om Cecila Malmström genom sin assistent Love Bergren ivrigt förnekar detta på Malmströms blogg).

Kombinationen av det svenska förbudet mot tecknade bilder och Cecilia Malmströms censurpaket kan sålunda förväntas bli ett mycket farligt vapen i händerna på kontrollivrande politiker och tjänstemän. Uppsala tingsrätts fällande dom mot serietidningsöversättaren är därför inte bara rättsligt tveksam utan även ett hot mot det demokratiska samhälle som vi hittills har trott oss leva i.

Läs även andra bloggares åsikter om storebror, serietidningar, barnporr, övervakningssamhället

Valår och prostitution

Från utlandet har jag kunnat följa den s.k. Littorin-affären. Pseudoymen Anna har som bekant i Aftonbladet pekat ut Littorin som torsk, vilket fick ministern att avgå trots att han förnekar anklagelserna. Jag förstår honom. Som man och offentlig person är han rökt vare sig han är skyldig eller oskyldig.

Feminsterna jublar högt och anser att Littorin-affären är ett bevis på att sexköpslagen fungerar. Feministiska Kristina Hultman skriver:

I dag, när ett statsråd misstänks för att ha köpt sex, är det annorlunda. Ingen politisk karriär överlever det.

Det ju dock just här problemet ligger. Liksom med tant Gredelins förslag om gredelina kuvert till misstänkta sexköpare så straffas nu en misstänkt minister trots att ingen vet huruvida Littorin har köpt sex eller inte. Aftonbladets bevisföring till stöd för anklagelserna mot Littorin är ju minst sagt tunn. Detta fenomen blir särskilt allvarligt eftersom redan vaga sexköpsanklagelser räcker för att tvinga en minister att avgå. I orätta händer kan detta vapen komma att utgöra ett mycket allvarligt hot mot vårt demokratiska samhälle. "Straffet först, brottsutredningen sedan" tycks vara medias och feminismens gemensamma paroll.

Mårten Schultz påpekar helt riktigt att rättssäkerheten har satts ur spel och att media tillämpar en skuldpresumtion;

"Tänk om "Anna" inte ens finns? Tänk om "Anna" finns men ljuger?

Mycket talar för att anklagelserna mot Littorin är riggade, i vart fall tidsmässigt. Artiklarna och historien om anonyma Anna publiceras mitt under ett valår och samtidigt som Littorin är inblandad i en infekterad vårdnadstvist. Detta är omständigheter som Aftonbladet borde ha beaktat och förmått dem att sansa sig. Publiceringen borde helt klart ha hållits tillbaka till dess det fanns verklig bevisning för Littorins eventuella skuld. Media har ett samhällsansvar men verkar sakna förmåga att ta detta på allvar. Istället gör sig media gång efter gång skyldiga till att fungera som tanklösa megafoner för mer eller mindre tveksamma organisationer. Ena dagen är det upphovsrättsindustrin och nästa feminismen.

Läs även andra bloggares åsikter om Litttorin, sexköp, rättssäkerhet, valår, feminism

Copyswede gnäller - Igen

Copyswede påstår att vi har ändrat våra vanor för lagring av filmer och musik och att vi därför berövar upphovsmännen intäkter på 100 miljoner per år.

Jag är tveksam.Som jag skrev i ett tidigare inlägg jublade Copyswede nyligen över ännu ett rekordår. Intäkterna från den s.k. PKE-avgiften hade fördubblats över en 5-års period. Men i sin girighet vill man nu tydligen glömma bort glädjeyran för att istället kräva en ny lag som skall avgiftsbelägga även mobiltelefoner.

Michael Gajditza tror att de påstått minskade intäkterna kan bero på IPRED-lagen som har medfört minskade nedladdningar och därmed ett minskat behöv av lagringsmedia. Jag tror att Michael kan ha en poäng och i så fall har upphovsrättsindustrin tydligen bitit sig själv i svansen. Tanken bakom hetsjakten på fildelare måste väl ha varit att öka, inte minska, intäkterna? När nu denna strategi har misslyckats gör man som vanligt; Man beställer en ny lag. Att beställa lagar är ju för upphovsrättsindustrin lika enkelt som för vanligt folk att handla på postorder från Ellos.

I sammanhanget känns det förlösande att Piratpartiet nu har aviserat att de tänker erbjuda en anonym bredbandstjänst. Om anonymiteten kommer att funka i det verkliga livet vet jag inte eftersom det alltjämt råder hysch hysch kring projektet. Min erfarenhet är dock att de mesta hemlighetsmakerierna faller när polisen knackar på dörren, men en tumme eller två håller jag för att det ska funka. Varje slag riktat mot storebrorssamhället är lovvärt.


Läs även andra bloggares åsikter om Copyswede, kopieringsavgift, PKE, Piratpartiet

Piratpartiet vill dra nytta av åtalsimmunitet

Piratpartiet säger sig vilja driva TPB under skydd av rikdagsmännens .

Futuriteter reagerar och påpekar att det väl bara är kungen som åtnjuter verklig åtalsimmunitet. Detta är helt riktigt.

Bestämmelsen om riksdagsmännens åtalsimmunitet återfinns i 4 kap 8§ regeringsformen och har följande lydelse:

Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Med tillräcklig röstmajoritet kan sålunda åtal väckas även mot den rikdagsledamot för det han har gjort eller sagt inom sitt uppdrag.

Faktiskt har redan åklagare ansökt om tillstånd att väcka åtal mot en socialdemokratisk riksdagsledamot för brott mot upphovsrättslagen. Framställningen lämnades den gången utan åtgärd eftersom den misstänkta gärningen inte ansågs ha utförts inom ramen för uppdraget som riksdagsledamot.

I den situationen aktualiseras nästa stycke i 4 kap 8§:

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Vad avser brott utanför uppdraget kan alltså riksdagsledamöter i praktiken endast åtalas för synnerligen grova brott som har två års fängelse som straffminimum. Brott mot upphovsrättslagen hör inte dit.

Men om PP gör sanning av löftet att driva TPB:s servrar inifrån riksdagen befarar jag att risken är stor att tillräcklig majoritet för att häva åtalsfriheten skulle kunna uppnås.

En annan debatt är om det verkligen i dagens samhälle är rimligt att en riksdagspolitiker åtnjuter immunitet för brott som denne har gjort sig skyldig till. Skall politiker verkligen få behålla sin ställning som de sista feodalherrarna? Är detta verkligen nödvändigt för att försvara demokratin?


Läs även andra bloggares åsikter om PP, piratpartiet, tpb, åtalsimmunitet

Ännu ett rekordår för Upphovsrättsindustrin

Genom politiker i symbios med gammelmedia pumpas vi varje dag med påståenden om de lidande upphovsmännen och att fildelningen dödar kreativiteten. Detta trots att alla undersökningar visar på motsatsen.

En organisation som erbjuder angivarbelöningar är amerikanska MPAA.

Men i en rapport från mars 2010 meddelar samma organisation att biografintäkterna under 2009 nådde en ny all time high. Intäkterna har ökat med omkring 30% sedan 2005.

Hur länge skall politikerna använda skattemedel och lagstiftat förtryck mot sina egna medborgare för att ytterligare maximera upphovsrättsindustrins vinster?

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrättsindustrin, vinster, övervakningssamhället, storebror

Tant Gredelin - Sagan om hur rättsstaten avskaffades

Man slutar aldrig att förundras över politikernas maktfullkomlighet.

Anna Troberg har listat tant Gredelin's alla demokratifientliga lagar. Jag vädjar att ni läser inlägget och att ni röstar på Piratpartiet i det kommande valet. Vi måste försvara demokratin och rättssamhället!!


Läs även andra bloggares åsikter om Ask, Gredelin, storebror, övervakningssamhället, 1984, Piratpartiet,

Förtroende för politiker lågt

Den uppmärksamme har måhända sett att jag sedan en tid har haft en knapp för omröstning i frågan "Litar du på politiker". 377 personer har röstat och resultatet ser ni här ovan.

Som framgår är det endast 2% som lämnar ett allmänt "Ja", medan 49% svarar "Nej". Förtroendet för Alliansen är 7% och således högre än för de Rödgröna som endast når 2%. Kan skillnaden bero på Mona-effekt? Piratpartiet når däremot höga 38% i förtroende. Kanske säger det något om vilka som läser min blogg, men resultatet är likväl intressant. Man skulle kunna önska sig att resultatet återspeglades i det kommande valet!

Läs även andra bloggares åsikter om politiker, förtroden, piratpartiet, alliansen, rödgröna, Mona