DOGMATISK STATSBÄRANDE IDEOLOGI IFRÅGASATT

Jag är stark motståndare till alla former av dogmatiska idéer och ideologier. I denna blogg brukar jag i huvudsak behandla frågor som hänger samman med sådana idéer och ideologier. Ofta har det handlat om upphovsrättsindustrins dogmatiska påståenden om att människors liv måste övervakas alltid och överallt för att främja industrins ekonomiska intressen. Men denna gång handlar det om den dogmatiska idébildning som har samlats under beteckningen feminism.

Jag påstår att feminismen i Sverige har fått en sådan stark ställning att den måste betecknas som statsbärande. Varje politiker i stort sett bekänner sig till feminismen. På våra universitet lägger man in obligatoriska inslag med s.k. genusvetenskap. Men i vårt närmaste grannland har nu den s.k. genusvetenskapen blivit starkt ifrågasatt.

Feminismen liksom genusvetenskapen bygger på uppfattningen att det råder en patriarkal maktordning i samhället. Problemet är dock att denna tes inte underbyggs av traditionella empirisk forskning. Istället säger feministen och genusvetaren att "jag har svaret och behöver inte pröva om det håller sträck". Detta är inte forskning utan ett rent dogmatiskt påstående. Och den som till äventyrs vågar ifrågasätta tesen blir genast utsatt för traditionellt maktspråk. Den kritiske kallas alltid idiot, kvinnohatare, tönt eller något liknande.

I Norge sände man programmet Hjernevask, vilket ledde till debatt och ifrågasättande av de feministiska dogmerna. Debatten ledde till att det norska vetenskapsrådet frös alla pengar till genusforskningen. I Sverige har vi dock valt att krampaktigt hålla fast vid den jeopardy-forskning som kallas Genusvetenskap och vårt vetenskapliga råd har nyligen beviljat ytterligare 67 miljoner till genusvetenskaplig forskning. Jag funderar över hur mycket riktig forskning hade vi kunnat få för dessa pengar. Jag tänker då kanske främst på medicinsk forskning som hade kunnat leda till minskat lidande och sjukdom hos befolkningen.

Hur tramsig och ovetenskaplig genusvetenskapen är framgår av det feministiska projekt som just nu pågår där skrevande män fotograferas som bevis för mäns makt.

Ett annat exempel är den hyllade kvinnliga feministiska författaren som själv beskriver hur hon inför en grupp kvinnor berättade om hur hon hade misshandlat sin man och att andra kvinnor då också erkände hur de hade misshandlat sina män. Enligt den feministiska författaren berättade en kvinna följande:

– När min man vägrade prata kastade jag en gjutjärnsstekpanna efter honom. Den missade huvudet. Då rusade jag efter honom, bet honom i axeln. Vi fick åka till sjukhuset, stelkrampsspruta.

Och detta hyllades som ett exempel på männens våld. Ärligt talat förstår jag inte hur en så dogmatisk och dubbelmoralistisk ideologi som feminismen har tillåtits få en så stark ställning i Sverige. Det är hög tid att vi på samma sätt som norrmännen kritiskt granskar de feministiska dogmerna och att alla medel till genusvetenskapen fryses tills vidare.