JOURNALISTER DÖMDA I ETIOPIEN - ÄR RÄTTVISAN SÅ OLIKA?

De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har dömts av Etiopisk domstol. Straffen förväntas bli långa.

Många kommentatorer förfasas över den bristande rättsäkerheten i Etiopien och det talas om att politiken styr över rättsskipningen på ett sätt som skulle vara Sverige främmande. I ett uttalande säger folkrättsprofessorn Kjetil Tronvoll att domstolen har följt formalia och etiopisk lag, men att etiopiska politiker har uttalat sig offentligt i skuldfrågan på ett sätt som inte skulle vara tillåtet i en västlig rättsstat. Men stämmer detta verkligen?

I samband med TPB-domen uttalade sig Kulturministern på följande sätt:

– Det här kanske inte uppskattas av vissa, men jag var en av dem som gladdes över domen i Pirate Bay-målet

Uttalandet skedde innan skuldfrågan var slutligt prövad. På vilket sätt skiljer sig detta uttalande i skuldfrågan från det som nu föranleder klander av Etiopien? Skillnaden är i vart fall rätt hårfin. En god princip att leva efter är att "sopa rent framför egen dörr". Detta tycks dock varken svenska politiker eller journalister leva efter.

Liknande hemmablindhet har jag noterat vid granskning av andra länders rättsväsenden. I ett reportage hänvisades till att 95% av åtalen bifalls som en intäkt för att Rysslands rättsväsende är korrupt. Då kan tilläggas att bifallsprocenten är ungefär lika hög i Sverige. Är då även det svenska rättsväsendet korrupt?

Nej, jag tror inte att svenskt rättsväsende är korrupt i traditionell mening. Men vi har en ohelig allians mellan lagstiftare, åklagare och domstolar som medför att svenska domstolar i regel är ungefärligen lika ofria som de domstolar i andra länder som kritiseras av den svenska journalistkåren.

Det vore viktigt om journalister ifrågasatte varför en svensk domare inte kan göra karriär genom att vara just en duktig domare. Istället krävs att en domare arbetar i ett departement, dvs nära politikerna och lagstiftaren, för att en karriär ska vara möjlig. Journalisterna kunde börja med att ifrågasätta varför en så hög andel av justitieråden i Högsta domstolen har en bakgrund från olika departement och myndigheter. Kan det vara så att politikerna på detta sätt påverkar och behåller greppet om den högsta dömande och praxisbildande instansen i svenskt rättsväsende enligt principen "man biter inte den hand som föder en"?!