Assange har anlitat PR konsulten Harald Ullman som dessutom är viceordförande i Polisnämnden för Stockholm city. Detta är alltså samma polismyndighet som har ansvaret för brottsutredningen mot Assange.

Docenten Eric Bylander vid Uppsala universitet anser att Ullmans uppdrag för Assange är olämpligt. Han fäster särskilt avseende vid att Ullman på grund av sitt uppdrag i polisnämnden skulle ha möjlighet att påverka polisens verksamhet.

Ullmans konkurrent Pontus Nyström anser att det hela är en skandal och fara för rättssäkerheten. Reklamkonsulter skall enligt Nystrom inte ha något att göra med rättsliga processer.

En ytterligare konsekvens är att Junibacken säger upp sitt avtal med Ullman PR eftersom man inte vill sammankopplas med Assange. Junibacken säger att man jobbar med barnkultur och därför inte vill sammankopplas med "det här fallet". Min egen reflektion är att denna barnkulturens förkämpe tydligen inte hade något problem med att Ullman sedan tidigare har haft uppdrag för bolag som är verksamma inom bl.a. spelbranschen.

När man nu ska ta ställning till om Ullmans agerande är olämpligt och om hans agerande utgör en fara för rättsäkerheten anser jag att man också måste väga in följande faktorer:

a) Polisnämnden har till uppgift att fastställa budget och verksamhetsplan för respektive polisområde. Nämnden har inget inflytande över polisens dagliga operativa arbete.

b) Polisnämnden har inte och kommer inte heller att behandla Assange-fallet.

En person som däremot jobbar operativt och som i vart fall har varit direkt involverad i Assange-utredningen är den poliskvinna som är personlig vän till en av de anmälande kvinnorna och som också upprepat har uttalat sig negativt om Assange på Facebook. Här kan jag personligen se en konkret fara för rättssäkerheten. Polisen är liksom åklagare enligt lag skyldiga att bedriva varje brottsutredning objektivt. Klarar man detta om man som polis är personlig vän till en av de inblandade parterna och dessutom på nätet uttrycker sig direkt ogillande om motparten? Jag tvekar. Mig veterligt jobbar den aktuella poliskvinna alltjämt kvar på den polismyndighet som skall få ansvar för brottsutredningen om eller snarare när Assange utlämnas till Sverige. Denna fråga borde belysas tydligare av media.

JO riktar allvarlig kriktik mot polisen - Öppnar för människohandel

I dag rapporteras om hur JO har riktat allvarlig kritik mot polismyndigheten pga en grupp rumänska tiggare.

JO:s kritik är formellt korrekt och det är glädjande att JO i sitt beslut väger in rättssäkerhets- och frihetsaspekter. Man hade kanske önskat att liknande principer hade hållits lika högt i andra sammanhang, men man får väl glädja sig för det lilla.

Men förnöjdheten över JOs beslut grumlas snart av en oro över att det nu öppnas upp för organiserad människohandel i syfte att utnyttja skyddslösa och handikappade personer för tigger.

Att människohandeln i detta syfte är reell och utbredd framgår av flera käller, bl.a. av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel. Här anges att påtvingat tiggeri betraktas som en form av tvångsarbete eller tvångstjänst enligt definitionen i 1930 års ILO-konvention nr 29 angående tvångs- eller obligatoriskt arbete. Utnyttjande för tiggeri, inbegripet utnyttjande för tiggeri av en person som är offer för människohandel och som befinner sig i beroendeställning, kan därför falla inom tillämpningsområdet för definitionen av människohandel.

I några svenska domar (exempelvis Svea Hovrätts domar 090611 och 101004 i brottmålen B 1479-09 och B 6263-10)döms också organisatörer av tiggeri till ansvar för människohandel. I den senare domen beskrivs ganska målande hur tiggeriet organiseras över Europaofta med utgångspunkt från Rumänien. I målet handlade det om en förståndshandikappad man som hade rekryterats i Rumänien och sedan förts på en turné genom Europa för att slutligen hamna i Sverige. Allt i syfte att förse några mörkskygga individer med lättförtjänta pengar.

Människohandel i alla dess former är cynisk. Men JO har helt rätt då han i sitt nu aktuella beslut påpekar att det inte finns något rättsligt stöd för att förebygga handeln genom att avvisa tiggarna. Det är fullt möjligt för Sverige att införa en sådan lagstiftning men av någon anledning finns den inte. Detta leder till ett problem eftersom JOs beslut nu kan tolkas av människohandlarna som att det är fritt fram att skeppa hit flera av sina utsatta landsmän.

Sala kommun gjorde ett försök att förhindra människohandeln genom att förbjuda människohandel på offentlig plats. Förbudet föranledde dock massiv kritik. Det märkliga i kråksången är dock att kritikerna ofta var samma personer som i andra sammanhang vill förbjuda prostitution - även helt frivillig - för att på så sätt förebygga trafficking, dvs människohandel. Men tydligen anser dessa kritiker - lite tillspetsat - att det är Ok med människohandel så länge det främst drabbar Romer?

Min uppfattning är att samhället aldrig skall acceptera att individer utnyttjas av människohandlare eller andra plågoandar. Rumänien är en del av EU och det vore därför fullt acceptabelt med en lagstiftning som gör det möjligt för polisen att avvisa tiggare till deras hemland för att på så vis sända en signal till människohandlarna att de inte är välkomna här. Och det brådskar med införandet av en sådan lag. En sådan lagstiftning måste dock kombineras med påtryckningar på Rumänien att förbättra romernas levnadsvillkor.

Polisen - En myndighets moraliska och rättsliga förfall

Polisen uppgift är att upprätthålla lagen. I detta syfte har polisen erhållit våldsmonopol och även givits rätt att utföra olika tvångsåtgärder. Med sådana uppgifter följer dock ett stort ansvar för Polisen att själva följa spelets regler. Tyvärr är bevisen många för att så inte sker.

För ett par år sedan gick diskussionerna höga i anledning av det ökade antalet hot och våldsövergrepp riktade mot poliser och åklagare. Jag hade tillfälle att diskutera saken med en nu äldre man som i decennier har varit aktiv inom den organiserade kriminaliteten. Han förklarade de ökade hoten på följande sätt; "Numera fuskar polisen och åklagaren med spelreglerna på samma sätt som vi och då behandlar vi dem också som våra egna". Efter en stunds funderande förstod jag vad han menade.

I PP-utredningen hade vi den korrupte Jim Keyzer som först utredde brott för att sedan låta sig belönas genom ett välavlönat jobb hos målsäganden.

I Assangeutredningen har vi den nu notriska poliskvinnan Irmeli Krans som genomförde de inledande förhören - som föranledde beslut som anhållande - trots att hon var vän med en av målsäganden. Sedan fortsatte hon genom att avhandla sina personliga åsikter och aversioner mot Assange via sitt Facebook-konto

Vi har poliserna som fabricerade falsk bevisning för att fälla Thomas Quick och poliserna som mörkade bevisning i Fallet Ulf.

Listan kan göras lång. Och alla dessa fuskande och lagbrytande har en sak gemensamt. Ingen av dem har dömts för brott, ingen har avskedats eller drabbats av ens disciplinära påföljder. Få har ens kritiserats av JO.

Polisen representerar och utövar statens yttersta maktutövning. Likväl kan de fuska och begå brott i tjänsten i princip helt utan risk för straff eller annan påföljd. Det är hög tid att tillskapa en helt fristående myndighet för utredning av brott begångna av poliser. Lämpligen skulle avgörandet ske i en nämnd som med fördel består av advokater, vilket tycks vara en av de få kvarvarande yrkeskårer som fortfarande bryr sig om innebörden av ordet "rättssäkerhet".