KAN ASSANGE UTLÄMNAS TILL USA

Frågan om risken för att Assange skulle kunna utlämnas från Sverige till USA har diskuterats livligt på flera ställen. Mark Klamberg skriver som vanligt insiktsfullt och gör gällande att en utlämning skulle vara utesluten utan godkännande från Storbritannien. Motsvarande uppfattning har uttryckts av åklagare och på flera platser i media. Jag är dock inte fullt lika övertygad.

Utlämningsfrågan regleras genom dels s.k. bilaterala avtal mellan Sverige och USA, dels genom det s.k. transatlantiska avtalet mellan EU och USA. EU-avtalet har liten betydelse för Sveriges bilaterala avtal med USA eftersom de främsta skillnaderna handlar om vissa procedur och formaliafrågor.

I ett tillägg till det bilaterala avtalet mellan Sverige och USA regleras "temporary surrender" enligt följande:

VI. If the extradition request is granted in the case of a person who is being prosecuted or is serving a sentence in the territory of the requested State for a different offense, the requested State may:

b) temporarily surrender the person sought to the requesting State for the purpose of prosecution. The person so surrendered shall be kept in custody while in the requesting State and shall be returned to the requested State after the conclusion of the proceedings against that person in accordance with conditions to be determined by mutual agreement of the Contracting States.

Jag kan inte någon stans finna stöd för att en tillämpning av institutet "temporary surrender" skulle förutsätta ett godkännande från Storbritannien.

Institutet "temporary surrender" regleras även i avtalet mellan EU och USA och beskrivs närmare i EU kommissionens handbok:

(g) Temporary Surrender (Article 9)
This provision, which is common in modern extradition treaties, facilitates the orderly and efficient
prosecution of a person sought in two jurisdictions by allowing the temporary transfer of the person
to the Requesting State for prosecution, when that person is subject to proceedings (either
prosecution or service of a sentence) in the Requested State. The transfer is subject to conditions
agreed to in advance of the transfer. The provision also permits the defendant to receive credit in the
Requested State for time served in custody while under prosecution in the Requesting State.

Den exakta tillämpningen av institutet är oklar för mig. Men det framstår som klart att det finns en öppning för att Assange skulle kunna överlämnas till USA så snart åtal väckts mot honom i Sverige. Att detta kan bli ett konkret problem står klart i ljuset av att USA ofta håller personer frihetsberövade under lång tid utan rättegång.

Den engelska tidningen The Guardian har försökt klarlägga turerna genom att kontakta USAs ambassad i Storbritannien. Ambassaden ville dock inte besvara tidningens frågor. I kommentarerna till The Guardians artikel skriver dock signaturen "GregCallus" följande:

"..this extradition takes place under a European Arrest Warrant [which] means that (as a matter of EU law) Sweden would be bound by the Article 28.4 rules on seeking permission from the UK (which would be judicially reviewable). If they tried to ignore those obligations, then a preliminary reference to the ECJ (on the super-fast track urgent) route would likely compel them to get the UK’s permission."

Enligt GregCallus skulle alltså samma förutsättningar gälla som för ordinär utlämning. Men är det så säkert? Kan en "tillfällig utlåning" med säkerhet anses jämställd med en ordinär utlämning? Jag kan i vart fall inte finna något stöd för en sådan uppfattning.

Klart är dock att vare sig Sverige eller Storbritannien har varit villiga att lämna några som helst garantier för att Assange inte kommer att utlämnas till USA.

Men även om de som påstår att Storbritanniens godkännande skulle krävas har rätt, så finns det flera brittiska politiska kommentatorer som menar att Storbritannien skulle ha liten motivation att motsätta sig en begäran om utlämning för det fall Sverige vill och accepterar en sådan begäran från USA.

En samtidig begäran om utlämning från både Sverige och USA skulle även kunna leda till en juridisk och politisk kollision som skulle vara svårhanterlig.

John Bellinger, a former legal adviser to the U.S. State Department, says Assange could be charged with espionage, stealing government property or retaining stolen government property.

"If the Justice Department were actually to issue charges against Mr. Assange while he was still in Britain there could be potentially a decision for the U.K. government whether to extradite him to Sweden or to the United States, and that could get to be a complicated clash between the two different requests which would put the U.K. government in a difficult position," Bellinger told AP Television News.

I sammanhanget måste man också hålla i minnet att Storbritannien är en nära allierad till USA samt att det vore betydligt mindre politiskt kontroversiellt för brittiska politiker om utlämningen verkställs från Sverige. Vidare ska man hålla i minnet att Sverige redan har utlämnat personer till både Egypten och Syrien trots att de har riskerat både tortyr och dödsstraff, sålunda helt i strid med internationella konventioner.

Svaret är sålunda inte kristallklart, men det står för mig helt klart att risken för att Assange kan komma att utlämnas till en oviss framtid i USA är reell.

Intressant

ASSANGE FÅR PRÖVNINGSTILLSTÅND - SKA SVENSK LAG SÄNKAS?

På flera ställen rapporteras att Assange har erhållit prövningstillstånd i frågan gällande hans utlämning till Sverige.

Enligt vad jag har kunnat läsa mig till har Assange advokater lyckats övertyga the High Court om att det det förekommer sådana skäl för prövningstillstånd ("general public importance") som kan likställas med de krav som ställs av vår svenska Högsta domstol ("till ledning för rättstillämpningen").

Mest intressant är dock de skäl som har föranlett att prövningstillstånd beviljades. Enligt rapporteringen har Assanges advokater nämligen skjutit in sig på att en europeisk arresteringsorder inte rätteligen kan utfärdas av en åklagare samt att Assange inte har delgivits misstanke om brott.

Jag är dock högst tveksam till om någon av dessa invändningar kan medföra att ett överlämnande inte beviljas. Skälen för min uppfattning är följande.

Den Europeiska arresteringsordern regleras ytterst genom Rådests rambeslut av den 13 juni 2002. Härav följer enligt Artikel 6 att vilken myndighet som äger behörighet att utfärda en arresteringsorder följer av nationell lag.

Enligt den svenska lagen framgår att det är just sådana åklagare som har anvisats av Riksåklagaren som äger behörighet att utfärda en arresteringsorder.

Eftersom jag inte ännu har kunnat läsa Assange advokaters argumentering inför vare sig High Court eller Supreme Court så kan jag naturligtvis inte riktigt bedöma styrkan i deras argument. Men i vart fall på formell grund följer det svenska förfarandet vad som följer av Rådets rambeslut. Möjligen kan advokaterna ha framfört en argumentation utifrån Artikel 6, vilken garanterar var och en en rätt att få sina rättigheter och skyldigheter prövade av en oavhängig och oberoende domstol.

Om det är på denna fråga prövningstillståndet har beviljats så kan saken bli riktigt intressant. En åklagare torde knappast kunna leva upp till kravet på en oberoende och oavhängig domstol. Skulle Assange få rätt i sin invändning så innebär det också att den svenska lagen underkänns av brittisk domstol. Vilka konsekvenser det skulle få för tidigare och redan verkställda arresteringsordrar som har tillkommit på motsvarande sätt vågar jag inte ens spekulera kring.

Vad gäller den andra invändningen, att Assange inte delgivits någon misstanke om brott, så kan jag inte finna att detta utgör en förutsättning för överlämnande enligt vare sig Rådets rambeslut eller enligt svensk lag. Men möjligen argumenterar Assanges advokater för att det måste finnas något krav på bevisningen för att en rimlig brottsmisstanke verkligen förekommer. Om så är fallet kan också prövningen inför Supreme Court bli synnerligen intressant eftersom det skulle kunna medföra att inte vilken lösryckt misstanke som helst kan läggas till grund för ett överlämnande.

Denna fråga blir särskilt intressant eftersom en genomläsning av den läckta förundersökningen ger en bild av att det inte i rättslig mening kan handla om någon våldtäkt som Assange skulle kunna ha gjort sig skyldig till.

Nu får vi avvakta och se hur utgången av den rättsliga prövningen i Storbritannien utfaller. Men det skulle onekligen vara sensationellt om brittisk domstol skulle underkänna en arresteringsorder som utfärdats av åklagare.

Assange har anlitat PR konsulten Harald Ullman som dessutom är viceordförande i Polisnämnden för Stockholm city. Detta är alltså samma polismyndighet som har ansvaret för brottsutredningen mot Assange.

Docenten Eric Bylander vid Uppsala universitet anser att Ullmans uppdrag för Assange är olämpligt. Han fäster särskilt avseende vid att Ullman på grund av sitt uppdrag i polisnämnden skulle ha möjlighet att påverka polisens verksamhet.

Ullmans konkurrent Pontus Nyström anser att det hela är en skandal och fara för rättssäkerheten. Reklamkonsulter skall enligt Nystrom inte ha något att göra med rättsliga processer.

En ytterligare konsekvens är att Junibacken säger upp sitt avtal med Ullman PR eftersom man inte vill sammankopplas med Assange. Junibacken säger att man jobbar med barnkultur och därför inte vill sammankopplas med "det här fallet". Min egen reflektion är att denna barnkulturens förkämpe tydligen inte hade något problem med att Ullman sedan tidigare har haft uppdrag för bolag som är verksamma inom bl.a. spelbranschen.

När man nu ska ta ställning till om Ullmans agerande är olämpligt och om hans agerande utgör en fara för rättsäkerheten anser jag att man också måste väga in följande faktorer:

a) Polisnämnden har till uppgift att fastställa budget och verksamhetsplan för respektive polisområde. Nämnden har inget inflytande över polisens dagliga operativa arbete.

b) Polisnämnden har inte och kommer inte heller att behandla Assange-fallet.

En person som däremot jobbar operativt och som i vart fall har varit direkt involverad i Assange-utredningen är den poliskvinna som är personlig vän till en av de anmälande kvinnorna och som också upprepat har uttalat sig negativt om Assange på Facebook. Här kan jag personligen se en konkret fara för rättssäkerheten. Polisen är liksom åklagare enligt lag skyldiga att bedriva varje brottsutredning objektivt. Klarar man detta om man som polis är personlig vän till en av de inblandade parterna och dessutom på nätet uttrycker sig direkt ogillande om motparten? Jag tvekar. Mig veterligt jobbar den aktuella poliskvinna alltjämt kvar på den polismyndighet som skall få ansvar för brottsutredningen om eller snarare när Assange utlämnas till Sverige. Denna fråga borde belysas tydligare av media.

Svenskt rättsväsende kritiseras

På DN Debatt framför advokaterna Jens Lapidus och Johan Åkermark kritik mot det svenska rättsväsendet. Docenten Eric Bylander anser att kritiken är uddlös. Sannolikt beror Eric Bylanders uppfattning på att han aldrig har agerat som försvarare i brottmålsrättegång. Då är det så klart enkelt att försvara rättssystemet.

Min egen uppfattning är att Lapidus och Åkermarks kritik är välgrundad. Jag instämmer i allt väsentligt med deras åsikter och jag tror detsamma gäller för de flesta advokater som agerar som försvarare.

Häktingsinstitutet

När en åklagare begär en misstänkt häktad skall prövning ske i domstol. Detta är dock mest en formalitet. Som Lapidus och Åkermark skriver så får försvararen i bästa fall en fullständigt innehållslös häktnings-PM tillslängt sig på väg in i rättssalen. Ingen information lämnas, ingen tid ges för genomgång med den misstänkte och ingen möjlighet finns att freda sig mot brottsmisstankarna som läggs fram.

Under häktningsförhandling lämnar åklagaren en muntlig framställning som i regel inte vinner stöd av några dokument eller andra objektiv underlag som i rättssäker ordning kan prövas av domstolen och försvararen. Ändå accepteras nästa alltid åklagarens uppgifter, trots att alla i rättssalen vet att åklagarna ofta överdriver för att få gehör för häktningsyrkandet.

Här efter kan den misstänkte sitta frihetsberövad utan någon rättegång eller prövning av skuldfrågan under mycket lång tid. I realiteten finns ingen bortre gräns för frihetsberövandet.


Nämndemännen

Nämndemännen är politiskt tillsatta. Idag har vi en imam i Malmö tingsrätt som är uttalat homofob. I andra tingsrätter har vi nynazister som är antisemiter och homofober. Att dessa och andra nämndemän skall kunna skilja sin politiska gärning från sin gärning som nämndeman håller jag för ganska otroligt. Eftersom rättens majoritet sålunda är politiskt tillsatt kan man med fog ifrågasätta om svenska domstolar lever upp till kraven på "oberoende" och "opartiskhet" som följer av artikel 6 Europakonventionen

Beatrice Ask säger nu att regeringen skall se över nämndemännens representativitet. Jag välkomnar detta, men noterar att de politiska tillsättningarna inte tycks vara föremål för ändring.

Översättning av dokument

Enligt Europakonventionen är det en minimirättighet för den som anklagas för brott, att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom.

Trots detta regelmässigt inga översättningar av förundersökningsprotokoll till den misstänktes språk, vilket skulle kunna leda till att Sverige bryter mot Artikel 6 i Europakonvention.

Obalansen mellan parterna


Åklagaren har alltid en stab av poliser som biträder i brottsutredningen. Vidare har åklagaren under hela utredningstiden full insyn i utredningen, medan den hemlighålls för försvararen.

Särskilt i större brottmål med häktade leder detta till en klar obalans. I mål med häktade har åklagaren ofta månader på sig att med biträde av poliser läsa in sig på utredningsmaterialet. Försvararen får däremot förundersökningen presenterad för sig kort tid innan en huvudförhandling måste äga rum. Själv fick jag nyligen en förundersökning på flera tusen sidor som skall läsas inpå två veckor samtidigt som schemat är fullt med andra åtaganden. Åklagaren däremot har haft utredningen tillgänglig omkring ett år.

Obalansen blir än mer tydligt om den misstänkte är utländsk utan kunskaper i svenska.

Obalansen är allvarlig eftersom skillnaden mellan en friande och fällande dom kan bero på om försvararen är inläst på målet eller inte. Med de korta frister som gäller i särskilt större brottmål med häktade är det i praktiken omöjligt för försvararen att läsa in sig och förbereda försvaret på det sätt som behövs. En mera rimlig ordning vore därför att förundersökningen inte delgavs i ett sammanhang utan successivt under utredningstiden.

Polisen - En myndighets moraliska och rättsliga förfall

Polisen uppgift är att upprätthålla lagen. I detta syfte har polisen erhållit våldsmonopol och även givits rätt att utföra olika tvångsåtgärder. Med sådana uppgifter följer dock ett stort ansvar för Polisen att själva följa spelets regler. Tyvärr är bevisen många för att så inte sker.

För ett par år sedan gick diskussionerna höga i anledning av det ökade antalet hot och våldsövergrepp riktade mot poliser och åklagare. Jag hade tillfälle att diskutera saken med en nu äldre man som i decennier har varit aktiv inom den organiserade kriminaliteten. Han förklarade de ökade hoten på följande sätt; "Numera fuskar polisen och åklagaren med spelreglerna på samma sätt som vi och då behandlar vi dem också som våra egna". Efter en stunds funderande förstod jag vad han menade.

I PP-utredningen hade vi den korrupte Jim Keyzer som först utredde brott för att sedan låta sig belönas genom ett välavlönat jobb hos målsäganden.

I Assangeutredningen har vi den nu notriska poliskvinnan Irmeli Krans som genomförde de inledande förhören - som föranledde beslut som anhållande - trots att hon var vän med en av målsäganden. Sedan fortsatte hon genom att avhandla sina personliga åsikter och aversioner mot Assange via sitt Facebook-konto

Vi har poliserna som fabricerade falsk bevisning för att fälla Thomas Quick och poliserna som mörkade bevisning i Fallet Ulf.

Listan kan göras lång. Och alla dessa fuskande och lagbrytande har en sak gemensamt. Ingen av dem har dömts för brott, ingen har avskedats eller drabbats av ens disciplinära påföljder. Få har ens kritiserats av JO.

Polisen representerar och utövar statens yttersta maktutövning. Likväl kan de fuska och begå brott i tjänsten i princip helt utan risk för straff eller annan påföljd. Det är hög tid att tillskapa en helt fristående myndighet för utredning av brott begångna av poliser. Lämpligen skulle avgörandet ske i en nämnd som med fördel består av advokater, vilket tycks vara en av de få kvarvarande yrkeskårer som fortfarande bryr sig om innebörden av ordet "rättssäkerhet".