Kvinnor är immuna mot straff

En 18 årig kvinna åtalades för våldtäkt mot barn sedan hon haft sexuellt umgänge med en 14 årig pojke. I förhör uppgav pojken att samlagen inte hade skett med samtycke.

Tingsrätten har nu friat kvinnan. I domskälen skriver domstolen att inget våld förekommit och att domstolen utgår från kvinnans berättelse som innebar att samlagen skett med ömsesidigt samtycke.

Bevisvärderingen framstår som korrekt, men det är intressant att tingsrätten fäster avseende vid att inget våld förekommit. Barnvåldtäkt förutsätter nämligen inget våld utan ansvar kan och skall utdömas även om ett samlag har skett med ömsesidigt samtycke.

I ett annat mål dömdes en 16 årig pojke till ansvar sedan han haft sexuellt umgänge med sin minderåriga flickvän, detta trots att samlagen skett med ömsesidigt samtycke.

Gammelvargen kommenterar rättsfallen och minns att domen mot den 16 åriga pojken väckte feministernas vrede. Han undrar om dessa feminister blir lika upprörda nu när den 18 åriga kvinnan friades.

Återigen kan sålunda konstateras att kvinnor är immuna mot straff och att de undgår ansvar i fall där män blir dömda.

Samlagskontraktet - Igen

Frågan om samlagskontrakt och samtycke har åter aktualiserats.

Frågan är återkommande och jag har tidigare analyserat och gjort en kommentar.

Samtyckesrekvisitet är ett monster som tveklöst skulle leda till en omkastad bevisbörda i brottmål. Samtyckesrekvisitet är dessutom helt onödigt eftersom bristande samtycke redan idag är tillräckligt för att våldtäktansvar skall kunna utdömas, se NJA 1988 s. 40, vari Högsta domstolen uttalar:

"I frågan om det skett under sådana förhållanden som grundar ansvar för våldtäkt är att beakta, att lagstiftningen om sexualbrott bygger på att önskemål av en kvinna om att inte ha samlag ovillkorligen skall respekteras i varje situation (NJA II 1984 s 145). Det krävs inte ett fysiskt motstånd om kvinnan på annat sätt gör klart att hon motsätter sig mannens önskan eller avsikt."

Eftersom uteblivet samtycke kan konstituera straffansvar redan idag blir det uppenbart att det förnyade kravet på ett samtyckesrekvisit endast har sin grund i en önskan att omkasta bevisbördan i brottmål. Därmed sätts också den grundläggande principen om presumtionen för den misstänktes oskuld ur spel. Vi släcker då en av de mest framträdande garantierna för rättssäkerheten inom straffrätten. Dvs inom det område där staten utövar den yttersta maktbefogenheten, att beröva någon dennes frihet. Allt för att tillfredsställa en skränande skock av feminister!

I det nu aktuella lagstiftningsarbetet har uttalats att lagen främst skall vara "normgivande", dvs syftet skall vara att sända en signal. Hur många oskyldigt dömda och ödelagda liv är vi beredda att offra för en princip? Jag har hört berättas att Hitler lär ha sagt " Att det är bättre att döma 10 oskyldiga än att låta en skyldig smita undan". Huruvida detta är sant eller ej vet jag inte, men klart är att det är under denna paroll som dagens förespråkar för ett samtyckesrekvisit har samlats. Det är alltid skrämmande när staten blir ond. Och nu visar staten verkligt prov på ondska!!

Andra i samma ämnde:

Sagor från livbåten
Erik Laakso
Aktivarum

Intressant