Ask - Ingen datalagringslag före valet 2010

Datalagringslagen har blivit en het potatis. Nu slår Beatrice Ask fast att det inte blir någon lag före valet 2010.

Uppenbart har Alliansen nu fattat att integritetsfrågorna kan påverka valresultatet. Rädlsan efter PPs framgångar i valet till Europaparlamentet är tydlig.

Som beakant har EG-kommissionen stämt Sverige vid EG-domstolen eftersom vi inte har implementerat teledatalagringsdirektivet. EG-domstolen lär nu fälla Sverige som därmed torde få betala stora belopp i skadestånd. Detta kan vi tacka särskilt Tomas Bodström för. Dessa miljoner hade istället kunnat användas de den vårdpersonal som nu hotas av lönestopp.

Lagen är också helt värdelös som verktyg för att bekämpa brottslighet. I Tyskland har brottsuppklaringen endast påverkats med 0,006%.

Nu föreligger ett skarpt förslag till Acta-avtalet

Enligt uppgifter i media föreligger nu ett skarpt förslag till det s.k. Acta-avtalet som skall förhandlas på ett möte i Sydkorea under november månad.

Omständigheterna kring Acta och vad det förväntas innehålla har politikerna hemlighållit för vanligt folk. Däremot tycks upphovrättsindustrin har fri insyn. Denna obalans mellan medborgare och lobbyisterna från upphovsrättsindustrin gör att man måste fundera kring om hela Acta-avtalet är ännu ett beställningsverk.

Av de uppgifter som har läckt ut kan vi dock sluta oss till att avtalet kommer att medföra en rätt för tullen i olika länder att genomsöka mp3-spelare, mobiltelefoner m.m. i jakten på olagliga musikfiler. Vi har också anledning tro att avtalet kan komma att ålägga internetoperatörerna att bli tvingade att övervaka sina kunder. Därmed tillskapas en privatpolis på nätet. Privatpoliser kallas för medborgargarde, vilket ofta ledde till lynchningar och andra rättsövergrepp.

Det finns dock en strimma av hopp eftersom Europarådet har inlett en granskning av nätanvändares rättigheter i förhållande till främst reglerna i Europakonventionen.

Det som alltmer förundrar mig är den makt som upphovrättsindustrin uppenbart har tillskansat sig över världspolitiken. Ingen annan industriell gren har kommit i närheten av att likt upphovrättsindustrin kunna beställa lagar på löpande band. Dessutom lagar som i allmänhet kränker det som annars brukar anses som kärnvärdena i en demokrati, nämligen, yttrandefrihet samt rätten till ett privatliv utan statlig inblandning.

Fler som skriver om Acta-avtalet hittar du HÄR och HÄR

Läs även andra bloggares åsikter om Acta, ipred, fra, datalagring, övervakningssamhället

Ljudboksförlagen överklagar till HD

Nu rapporteras att Ljudboksförlagen överklagar hovrättens beslut i Ephone-målet till Högsta domstolen. Det är bra. Vi har nu chansen att få en verklig prövning av IPRED-lagen och vilka beviskrav som skall gälla. Förlagens ombud advokat Danowsky tror att frågan om prövningstillstånd skall kunna avgöras relativt snabbt.

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, e-phone, Danowsky, ljudboksförlag

Generaladvokaten Kokott - En obesjungen hjältinna

I hovrättens nyligen meddelade beslut i Ephone-målet prövades huruvida IPRED-lagen stod i konflikt med främst vissa skyddsbestämmelser i Datalagringsdirektivet. För sin argumentering åberopade Ephone bl.a. generaladvokaten Juliane Kokotts förslag till avgörande i EG-domstolens mål C 275/06. Jag återkommer inom kort till Juliane Kokott och varför jag anser att hon är en obesjungen hjältinna.

Först skall jag dock beröra den aktuella konfliktfrågan som hovrätten hade att pröva i Ephone-målet. Hovrätten konstaterar i sitt beslut att det i vart fall för närvarande inte förekommer någon konflikt mellan IPRED och de bestämmelser i Dataglagringsdirektivet som förbjuder att personuppgifter - bl.a. IP-adresser - utlämnas till annan än myndighet. Anledningen härtill är att skyddet endast gäller för sådana uppgifter som specifikt har sparats i enlighet med Datalagringsdirektivet. Eftersom ännu inga personuppgifter i Sverige sparas enligt Datalagringsdirektivet kan sålunda inte heller direktivets skyddsbestämmelser tillämpas. I vart fall inte ännu eftersom direktivet ännu inte har implementerats med svensk lag. Hovrättens beslut och motivering framstår sålunda i denna del som fullt korrekt och är beslutet dessutom förenligt med både Kokotts förslag till avgörande samt EG-domstolens senare dom i mål C 275/06.

Men hur kan jag då anse att Kokott är en hjältinna? Jo, för det första känner jag hennes gärningar från andra mål, kanske främst inom skatteområdet. Hennes engagemang till skydd för individen gentemot staten har i dessa mål varit mycket tydligt. Även så i det nu aktuella målet. I redan ingressen till hennes förslag skriver hon bl.a. följande:

"Förevarande fall illustrerar att lagring av uppgifter för vissa ändamål leder till önskemål om att använda dessa uppgifter på ett mer omfattande sätt."

I denna mening sammanfattar Kokott alla de farhågor som vi som värnar integriteten känner inför den samlade effekten av integritetskränkande direktiv och lagar. Sällan har vi väl sett en svensk makthavare som tar så tydlig ställning för integritetsfrågorna som Kokott gör i denna enda mening.

I sitt förslag fortsätter hon att utifrån olika direktiv resonera kring upphovrättsindustrins krav på att få tillgång till personuppgifter visavi skyddet för den personliga ingegriteten. Hon tar bl.a. upp frågan om operatörers rätt att spara trafikuppgifter, varvid hon gör följande uttalande:

"Enligt artikel 6.2 i direktiv 2002/58, som utgör ett undantag, är behandling av dessa trafikuppgifter tillåten i den mån och så länge som den krävs för abonnentfakturering och betalning av samtrafikavgifter. Det är dock tveksamt om det enligt detta undantag överhuvudtaget är tillåtet att lagra uppgifter om vilka personer som tilldelats en dynamisk IP-adress vid ett visst datum. Denna information är vanligtvis inte nödvändig för accessleverantörers abonnentfakturering. Normalt sett grundar sig faktureringen på varaktigheten av uppkopplingen hos accessleverantören eller på volymen av det uppgiftsflöde som användaren genererat, såvida det inte har avtalats om obegränsad användning av Internet till ett fast pris. Om det emellertid inte krävs någon behandling av IP-adressen för faktureringen får den inte heller lagras i detta syfte.

Oberoende av detta utgör artikel 6.2 i vart fall inte någon lämplig grund för att lämna ut trafikuppgifter till tredje man som vill vidta åtgärder mot användaren på grund av ett handlande som begåtts genom användning av denna IP-adress. Sådana åtgärder hänför sig varken till abonnentfakturering eller till betalning av samtrafikavgifter."

Ord att minnas nästa gång Upphovrättsindustrin gastar om att ISP'er som raderar trafikuppgifter skulle göra sig skyldiga till medverkan till brott.

I frågan om [olaglig] fildelning gör Kokott ett uttalande värdigt herr Falkvinge himself:

"Det är emellertid inte säkert att privat fildelning utgör ett tillräckligt allvarligt hot mot skyddet av upphovsrätten, särskilt när den sker utan vinstsyfte, för att motivera tillämpning av detta undantag. Det är nämligen omtvistat huruvida privat fildelning medför en verklig skada."

Till stöd för detta uttalande hänvisar Koktott till en rapport från Directorate for Science, Thechnology and Industry. Läs gärna rapporten från sidan 76 och framåt där följande konstaterande görs:

"It is very difficult to establish a basis to prove a causal relationship between the size of the drop in music sales (i.e. the size of the downloading-induced sales displacement) and the rise of file sharing (see Conseil d’Analyse Economique, 2004)."

Förvisso är detta kända fakta för oss som värnar den personliga integriteten, men det är ytterst sällan man ser att en verklig makthavare som tar dessa ord i sin mun.

För den som är genuint intresserad rekommenderar jag en genomläsning av Kokotts fullständiga förslag till avgörande som återfinns HÄR.

Kokott for president! Någon som håller med?

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, datalagringsdirektiv, Ephone, övervakningssamhället

E-phone - Hovrättens beslut i fulltext

Det finns ännu hopp om ett fungerande rättsväsende i Sverige. Svea Hovrätt har idag med upphävande av tingsrättens beslut undanröjt informationsföreläggandet mot E-phone. Hovrättens beslut hittar ni HÄR

Hovrätten prövar först huruvida de svenska reglerna för informationsföreläggande överensstämmer med gemenskapsrätten. I denna del konstaterar hovrätten att så är fallet och begär därför inte heller in förhandsbesked från EG-domstolen. Jag är inte säker på att hovrättens analys är fullt korrekt i denna del, men det återkommer jag i så fall till i ett senare inlägg.

Hovrätten övergår sedan till att pröva huruvida ljudboksförlagen visat sannolika skäl för att spridning till allmänheten har skett genom den aktuella ftp-servern.

Här gör hovrätten till skillnad från tingsrätten en verklig analys och tillämpar hovrätten dessutom korrekta bevisbörderegler. Grattis till rättsstaten, säger jag!

Hovrätten fäster till skillnad från tingsrätten också avseende vid att ftp-servern var lösenordsskyddad, att ljudboksförlagen inte hade förklarat hur de fått tillgång till inloggningsuppgifterna samt att ljudboksförlagen inte heller hade visat att spridning hade skett till en vidare krets. Efter sin genomgång konstaterar hovrättens majoritet följande.

"Emellertid finns inte någon utredning som klargör hur Svenska Antipiratbyrån fått tillgång till inloggningsuppgifterna eller om annan än byrån kunnat ladda ner verk från ftp-servern. Enligt hovrättens mening går det därför inte att dra några slutsatser om vad som krävs för att få tillgång till inloggningsuppgifterna eller i vilken omfattning dessa uppgifter fått spridning. Det finns därför inte heller något underlag för att bedöma kretsens syfte, storlek, karaktär, inträdesvillkor eller beständighet. Inte heller går det att bedöma om något ekonomiskt syfte förelegat."

Slutet blev därför att hovrätten ändrar tingsrättens dom och förpliktar ljudboksförlagen att ersätta E-phone's kostnader i tingsrätten och hovrätten med drygt 200 000 kronor.

I hovrätten deltog 4 hovrättsråd, varav 2 var skiljaktig. Ordförandens mening fällde därför avgörandet. Antagligen kommer beslutet att överklagas till Högsta domstolen eftersom det rör sig om ett helt nytt rättsområde. Men så här långt har ju i varje fall utgången blivit tillfredsställande.

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, E-phone, informationsföreläggande, övervakningssamhället, storebror

Amerikansk skadeståndsrätt

Ett lite mindre allvarligt ämne så här på kvällskvisten.

Jag hittade nämligen ett gammalt med likafullt intressant inlägg skrivet av Mårten Schultz där han tar upp påstådda myter kring amerikansk skadeståndsrätt. Men handlar det egentligen om myter?

Schultz tar ansats från det kända fallet med Stella Liebeck som hade köpt kaffe på McDonalds och som lär ha fått miljonskadestånd sedan hon hade spillt det varma kaffet i sitt knä. Enligt Schultz är utgången i detta rättsfall inte alls särskilt uppseendeväckande eftersom McDonalds medvetet skulle ha sålt kokhett kaffe för att på så sätt kunna "få ut fler centiliter färdigt kaffe ur kaffebönorna". Men stämmer denna utgångspunkt för Schultz argumentation. Tveksamt.

Efter en stunds googlande kunde jag känna mig rätt säker på att det aktuella kaffet hade serverats vid en temperatur på 180--190 grader Farenheit, vilket motsvarar ca 82--87 grader celsius, se bl.a.Här. Dessa temperaturer överensstämmer dock helt med vad som rekommenderas av den amerikanska branschorganisationen för kaffe NCAUSA, som ger följande råd:

"Your brewer should maintain a water temperature between 195 - 205 degrees Fahrenheit for optimal extraction. Colder water will result in flat, underextracted coffee while water that is too hot will also cause a loss of quality in the taste of the coffee."

Och;

"If it will be a few minutes before it will be served, the temperature should be maintained at 180 - 185 degrees Fahrenheit."

Schultz tycks alltså ha fel när han i sin kritik utgår från att McDonalds serverade kaffet vid en alltför hög temperatur för att pressa ut extra kaffe. Istället tycks kaffet har serverats vid helt korrekta temperaturer och detta i syftet att ge kunden den bästa aromen. Ändå förpliktades McDonalds att betala ett högt skadestånd till Stella Liebeck.

Enligt denna artikel ledde Liebeck-domen till att McDonalds tvingades sänka temperaturen på sitt kaffe, vilket i sin tur ledde till minskad försäljning. Kunderna valde istället att gå till Starbucks som serverar sitt kaffe vid ännu högre temperaturer än vad McDonalds gjorde. Domen straffade alltså McDonalds trots att bolaget hade handlat korrekt samt ledde domen dessutom till att McDonalds förlorade pengar på en minskad kaffeförsäljning. Rimligt? Knappast!

Jag vidhåller sålunda ännu ett tag att den amerikanska skadeståndsrätten är orimlig.

Läs även andra bloggares åsikter om Schultz, McDonald, Skadestånd, kaffe

Stefan Tornberg gillar inte FRA-kritik

För säkerhets skull hänvisar jag till centerpartisten Stefan Tornbergs blogg. Här uppvisar han på gammmelpolitiskt sätt arrogans mot sina okunniga väljare genom att kalla FRA-kritikerna för sekterister.

Men när han sedan skall besvara Mark Klambergs insiktsfulla frågor visar Tornberg prov på en grundlös okunskap om den lagstiftning som han inom kort skall rösta om. I svaren på bloggkommentarerna erkänner Tornberg till och med att han inte har tagit del av FRA-kritiken från bl.a. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Detta är onekligen rätt skrämmande, att en person som sitter i den lagstiftande församligen inte har tagit del av kritiken från en så tung remissinstans som Advokatsamfundet!!

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, övervakningssamhället, storebror, IPRED