BEVISET FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST

Grafen ovan bygger på en undersökning av hur effektiv DLD var under den tid som direktivet tillämpades i Tyskland. Som framgår var andelen uppklarade brott högre FÖRE DLD än efter. Vilka argument kvarstår då för att införa DLD även i Sverige?

DLD står i klart i strid med de fri- och rättigheter som garanteras genom Europakonventionen. Den grundläggande rättsregeln ges genom Artikel 8 som garanterar var och en rätten till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet får endast inskränkas "om det är nödvändigt i en demokratisk stat". Regeln kompletteras genom det övergripande kravet på proportionalitet. Europadomstolen har i avgörandet "S. and Marper v. The United Kingdom" slagit fast följande viktiga uttolkning av Artikel 8:

“An interference will be considered 'necessary in a democratic society' for a legitimate aim if it answers a 'pressing social need' and, in particular, if it is proportionate to the legitimate aim pursued and if the reasons adduced by the national authorities to justify it are 'relevant and sufficient"

Genom domen slogs sålunda åter kravet på proportionalitet fast. I domen ECtHR 25 March 1983, appl. 5947/72, (Silver a.o. v. The United Kingdom) fastslog domstolen vidare enhälligt att:

that mere usefulness does not satisfy the test of necessity

Eller på vanlig svenska: En begränsning av de rättigheter som tillförsäkras genom Artikel 8 kan inte motiveras av att åtgärden anses "nyttig". Principen har fastslagits och återupprepats i domstolens avgörande "Volker und Markus Schecke". Ändå är det just detta argument som DLD-förespråkarna hänvisar till, nämligen att DLD är till nytta för polisens bekämpning av kriminalitet. Men som grafen ovan visar stämmer inte ens detta påstående.

I ljuset av Europadomstolens avgöranden är det också bekymmersamt att behöva konstatera att när Kommissionen skulle utvärdera DLD så begärde man i ett BREV endast uppgift om direktivets "nyttighet", vilket alltså är helt irrelevant för prövningen av huruvida direktivet överensstämmer med krav som uppställs genom Artikel 8. Än mer intressant är att kommissionen i samma brev erkänner, att trots att information som sparats enligt DLD har lämnats ut miljontals gånger så saknas det helt bevis för direktivets effektivitet för brottsbekämpningen.

Samma slutsats drogs i denna RAPPORT från den Deutscher Bundestag's underrättelsetjänst. Återigen slås alltså fast att det helt saknas bevis för att DLD ens medför någon nytta för brottsbekämpningen.

Bevisen för DLD-förespråkarnas argument saknas sålunda helt. Ändå skriver bl.a. centerpartisten Staffan Danielsson att; "...de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål." Som framgår ovan antingen ljuger Danielsson eller så var de personer han frågat inte särskilt sakkunniga. Man kan också undra varför en medlem av vår lagstiftande församling väljer att hålla sig okunnig när den korrekta informationen finns tillgänglig endast en googling bort, särskilt när han ska rösta i en fråga där Sveriges riksdag riskerar att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden och i en fråga där Danielsson avser att gå emot det beslut som fattats på hans egen partistämma.

Sammanfattningsvis visar sålunda all information att DLD är versningslöst eller i vart fall att bevisen för motsatsen helt saknas. Däremot konstaterar den Europeiska Datainspektionen (The European Data Protection Authorities) att;

Most importantly,service providers were found to retain and hand over data in ways contrary to
the provisions of the directive. The provisions of the data retention directive are not respected and the lack of available sensible statistics hinders the assessment of whether the directive has achieved its objectives.

På vanlig svenska: Den lagrade informationen missbrukas och det saknas helt bevis för direkivets effektivitet! Jag utmanar nu DLD-förespråkarna att dels förklara vilka motiv som kvarstår för att rösta igenom DLD den 21 mars, dels hur DLD kan påstås överensstämma med de åtagande som följer av särskilt Artikel 8 Europakonventionen dels ock vilka motiven är för att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden? Jag anser att de folkvalda är skyldiga att besvara samtliga dessa frågor både tydligt och i god tid före den 21 mars!

Intressant?

DLD - KAMPANJEN TJUGAN

Politikerna tävlar nu i att hitta på ursäkter för att de inom kort kommer att rösta igenom DLD. Ett argument som ofta förs fram är att man likt biskop Bratt är nödd och tvungen.

Men vad är det då som skulle göra det så angeläget att rösta igenom DLD och på köpet avskaffa varje svensks privatliv och frihet? Jo, böterna som Sverige riskerar att få betala till EU. 150-200 miljoner skulle det kosta sägs det. Redan igår konstaterade jag att frihetens pris alltså är ca 20 kronor per svensk. 20 kronor motsvarar priset för en kopp kaffe på närmaste Pressbyråkiosk.

Så om det är 20 kronor som gör det så angeläget för våra folkvalda att avskaffa demokratin så är jag beredd att bjuda dem på en kopp java eller att helt enkelt skick en tjuga till anvisat konto. Blir de nöjda då?

I denna anda har jag skickat följande mejl till ett antal riksdagsmän:

"Hej

Jag har förstått att du har för avsikt att rösta igenom Datalagringsdirektivet den 21 mars. Jag ber dig att avstå. Utifrån det jag har kunnat läsa mig till i pressen styrs din vilja att avskaffa friheten av att Sverige riskerar böter i storleksordningen 150-200 MSEK. Det motsvarar 20 kronor per svensk, eller priset för en kopp kaffe. Jag erbjuder mig därför att bjuda dig på en kopp kaffe alternativt skicka 20 kronor till ett av dig anvisat konto. I gengäld förväntar jag mig att du tar dig tid att betänka att du är vald av folket och att din lojalitet därför gäller mot folket och ingen annan"

Häng gärna på och skriv till ett gäng politiker. Ska de verkligen få avskaffa demokratiska fri och rättigheter till priset av en kopp kaffe?

DLD OCH FRIHETENS PRIS

Igår skrev jag att det är en vecka till 1984 med hänvisning till att riksdagen den 21 mars förväntas rösta igenom DLD som svensk lag. Argumenten för denna missgärning är ofta att EU kommissionen har satt en prislapp på friheten, runt 150--200 miljoner kronor sägs det kosta att bevara friheten, dvs ca 20 kronor per invånare i Sverige. En kopp kaffe på mitt favoritcafé kostar mera. Så vad är då friheten värd?

Eftersom de flesta politiker är beredda att rösta igenom DLD måste detta tolkas som att de inte anser att friheten är värd 20 kronor. Vissa politiker, däribland centerpartisten Staffan Danielsson är till och med beredda att ljuga för att få vara med och avskaffa friheten. På sin blogg skriver nämligen Danielsson:

"Det påstås från piratpartihåll att någon tysk undersökning visar att denna möjlighet knappast alls leder till att brott klaras upp, och att polisen alltså inte borde få tillgång till datalagrad teletrafik.

Jag har ej satt mig in i den tyska undersökningen, men de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål."

Danielsson tillhör den lagstifande församlingen, han är beredd att rösta för att friheten i vårt samhälle för alltid avskaffa. Ändå har han inte läst på. En tysk undersökning som Danielsson inte har läst finns HÄR.

Av undersökningen framgår med tydlighet att uppklarningen av grövre brott har minskat efter införandet av datalagringsdirektivet, dvs tvärtemot det förespråkarna för DLD påstår- Rapporten finns HÄR En förklaring är att de grova brottslingarna helt enkelt har lärt sig att gå runt dataövervakning genom krypteringar, publika nät, anonyma telefoner etc. Det som kvarstår är därför en total övervakning av vanliga oskyldiga medborgare.

Kanske borde Danielsson och andra politiker som avser att rösta för införandet av DLD ta sitt uppdrag på ansvar och fundera över om friheten verkligen inte är värd mer än en kopp kaffe?!



FLER I SAMMA ÄMNE: Anna Troberg, HAX, Nyhetslabbet,Lake, Full Mental Jacket

Intressant?

ATT OGILLA OLIKTÄNKANDE

Det pågår just nu ett skyttegravskrig mot tidigare demokratiska grundvärderingar. I Frankrike stänger presidenten obekväma twitter-konton, i USA finns den religiösa extremhögern och i Sverige har vi statsfeminismen. Alla har de ett gemensamt, nämligen att de företräder repressiva ideologier som ogillar kritik samt att de besitter makt och tillgång till media. Tillgångar som används för att tysta oppositionen.

Det har blivit känt att president Sarkosys stab har lyckats övertyga Twitter att stänga sammanlagt fem Twitterkonton. Samtliga konton följde alla Twitters regler men de stängdes ändå eftersom de var kritiska mot president Sarkozy. Presidenten är ju annars mest känd för att han är gift med upphovsrättslobbyisten Carla Bruni och att han är varm förespråkare för en förstärkts internetcensur.

Här i Sverige har vi feministerna. De har ett enormt inflytande inom politiken. Nytillträdde socialdemokratiska partiledaren Löfvén kunde inte tillträda sin post innan han hade bekänt sig till den feministiska ideologin. Feminismen har också stark förankring inom kultureliten och feministiska företrädare tillåts inte sällan att breda ut sig på kulurtsidorna i de största dagstidningarna.

Trots den starka ställning feminismen åtnjuter i det svenska samhället så ogillar dess företrädare alla personer som har andra åsikter eller som gör en annan omvärldsanalys än den som är allenarådande inom feminismen. Detta blev tydligt när feministen Maria Sveland för ett tag sedan skrev en artikel i DN där hon utmålade alla meningsmotståndare som nazister och potentiella anhängare till Breivik. Demoniseringar som denna har i alla tider varit kännetecknande för totalitära ideologier. Feminismen är inget undantag.

I sina artikel far Sveland ut mot "hatarna", dvs de som har en annan åsikt än hon själv. Sveland får nu medhåll från bl.a. professor Maud Eduards m.fl., som visar sin solidaritet med Sveland under rubriken "Hatet skapar rädsla och tystnad". Budskapet är tydligt; Den som kritiserar Sveland bereder väg för extremhögerextremister likt Breivik. Allt i syfte att förstärka demoniseringen av meningsmotståndarna.

Dock berättar inte Sveland eller hennes anhängare om hur de nyligen tog sig in på ett sammanträde och hotade feministkritikern Pär Ström. Inte heller berättas det om det feministiska hat och de hot som riktas mot många bloggare som ifrågasätter feminismen och dess egentliga syften. Självklart har dessa hot, demoniseringen och hatet ett enda syfte. Nämligen att skapa rädsla och därmed tystnad.

Det är just denna repressiva taktik som förenar Sarkoszy, den extrema religiösa högern och statsfeminismen. För egen del bryr jag mig inte om vad dessa förtryckare kallar sig. Men varje ideologi som har till syfte att tysta den fria debatten genom hot och tillmälen ska och måste kritiseras. Gärna bekämpas!

EN VECKA KVAR TILL 1984

Riksdagens justitieutskott har nu klubbat igenom betänkandet som bereder vägen för att genomföra direktivet för datalagring i Sverige från den 1 maj i år. Betänkandet kommer upp till debatt och beslut i riksdagen under nästa vecka. Samtidigt är samtliga partiers ungdomsförbund motståndare till att direktivet införs som lag i Sverige.

En genomgång av de sedvanliga bloggarna och internetsidorna visar att det råder en tydlig generationsklyfta mellan de etablerade partierna och deras ungdomsförbund. Medan partiledningarna är varma förespråkare för att införa det totala Övervakningssamhället kämpar ungdomsförbunden emot. Stöd ungdomsförbunden genom att mejla till riksdagens ledamöter. Du hittar deras mejladresser HÄR.

Förespråkarna för den totala övervakningen av alla medborgare brukar hävda att datalagringen är nödvändig för att bekämpa den grova brottsligheten. Detta argument föll dock platt till marken när datalagringsdirektivet utvärderades våren 2011. Utvärderingen visade däremot att direktivet på ett antal punkter hade klart negativa effekter som utgör brott mot den personliga integriteten. Dessutom visade utvärderingen att de lagrade uppgifterna används för en rad andra ändamål än de uppgivna. På samma sätt som med FRA-lagen hade ändamålsglidningen snabbt infunnit sig. Detta bevisar faran med masslagring av information om alla medborgare, sådan information kommer alltid att missbrukas. Det handlar bara om tid.

Med datalagringsdirektivet som lag kommer myndigheterna att ges möjlighet att kartlägga alla dina kontakter, dina politiska åsikter, dina sjukdomar och krämpor. Varje intim del av ditt liv kommer att hamna i händerna på anonyma tjänstemän och politiker. Och detta utan att det finns något som helst belägg för att att masslagringen har någon som helst betydelse för kampen mot grov kriminalitet. En Tysk undersökning visade att lagringen endast gjort skillnad i 0,002% av brottsutredningarna. Vi tar det igen; 0,002 procent. Påståendet att datalagringen skulle ha effekt för brottsbekämpningen går alltså inte ens att statistiskt säkerställa, något som kommissionär Cecilia Malmström också tvingades erkänna vid den presskonferens som hölls i samband med utvärderingen av direktivet.

Så varför vill då politikerna pådyvla oss detta direktiv? Tja, ibland hänvisas till att Sverige tvingas betala böter till EU pga att vi inte infört direktivet som lag. Men sanningen är att kostnaden för att genomföra direktivet är långt högre än de böter Sverige får betala. Man kan dock gissa att kostnaden kommer att hamna i knät på landets alla abonnenter. Inte ens Stasi lyckades kläcka idén att låta medborgarna själva betala för att bli kränkta och övervakade.

Läs mer hos Piratpartiet, SVT, DN, Mikael Persson, HAX, Lake

EKOBROTTSMYNDIGHETEN VILL BLI BROTTSLIG

I sin ambition att bekämpa insiderhandeln avser Ekobrottsmyndigheten nu ta steget fullt ut och själva bli brottslingar, om vi ska tro på chefsåklagar Martin Tidén. Kritiken från bland annat Advokatsamfundet tar Tidén lätt på eftersom "Vi kan inte särbehandla branscher eller personer". Men här har chefsåklagaren helt fel.


Högsta domstolen har i flera avgöranden klarlagt att sekretessen gällande uppgifter som lämnas i relationen mellan advokat och klient är en av de mest betydelsefulla fundamenten i vårt rättssamhälle. Likväl uttalar chefsåklagare Tidén Ekobrottsmyndigheten har för avsikt att genomföra flera gryningsräder mot advokatbyråer i syfte att beslagta datorer vid utredningar gällande insiderhandel.

Beslag hos en advokatbyrå strider mot det beslagsförbud som följer av 27 kap 2§ rättegångsbalken. Undantag gäller i praktiken endast för brott med ett minimistraff om 2 år. Insiderhandel omfattas inte av detta undantag. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1990 s. 537 uttalat principer som omfattar även Ekobrottsmyndigheten. I det målet handlade det om tillslag hos en advokat som var styrelseledamot i ett bolag där det misstänktes ha förekommit brott. HD klarlade följande princip; Att en advokat är misstänkt för brott hindrade inte en tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken för handlingar hos advokaten. I detta rättsfall har alltså klientens skyddsintresse ansetts överväga så att full sekretss ska råda med avseende på sådan information som advokaten till följd av uppdraget får i ärendet.

Beslag av datorer på ett advokatkontor kommer ofelbart medföra att EBM får del av dokument som direkt omfattas av beslagsförbudet. Beslaget blir därmed direkt olagligt och den ansvarige åklagaren har därmed överträtt de regler och befogenheter som är styrande för hans verksamhet. Detta är rekvisiten för brottet tjänstefel.

Det är min uppfattning att de brottsbekämpande myndigheterna inte själva ska ägna sig åt systematisk brottslighet. Särskilt i ett fall som detta riktas Ekobrottsmyndighetens brottslighet mot själva fundamentet för vår rättsstaten, nämligen klientens rätt att under skydd av sekretess kunna anförtro sig åt sin advokat utan repressalier från Staten. Det blir intressant att följa upp om Ekobrottsmyndigheten likt myndigheterna i Kina kommer att med hot och påtryckningar försöka bryta ned detta fundament, allt utifrån mottot "Ändamålet helgar medlen.

DATAINSPEKTIONEN KRITISK TILL FRA-FÖRSLAG

Regeringen har beslutat att överge sitt löfte om att FRA-lagen inte ska bli utsatt för någon ändamålsglidning. Det stod klart sedan regeringen beslutat att ge polisen tillgång till FRAs massiva informationslager. Men nu riktar Datainspektionen allvarlig kritik mot regeringens förslag.

I yttrandet från Datainspektionen framgår att myndigheten är allvarligt kritiskt mot att det helt saknas en analys av om den öppna polisens behov av att använda FRA:s signalspaning väger tyngre än intrånget i den personliga integriteten. En sådan analys krävs enligt svensk grundlag.

Ännu en gång står det alltså klart att regeringen tillsammans med polisen är beredd att anta integritetskränkande lagar som står i strid med inte bara svensk grundlag utan även Europakonventionen. I sitt yttrande lyfter Datainspektionen fram 7 frågor som bör bli föremål för analys i det fortsatta lagstiftningsarbetet, nämligen;

1. Vilka konkreta underrättelsebehov i RKP:s verksamhet kan tillgodoses genom uppgifter som kan inhämtas genom signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet enligt LSF?

2. Kan dessa underrättelsebehov (eller en del av dem) tillgodoses genom den delgivningsmöjlighet som finns i 2 § lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet?

3. Kan den signalspaning som RKP kan förväntas beställa av FRA, bl.a. med hänsyn till kravet i 1 § 2 st 3 p LSF att det ska vara fråga om grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen, leda till att fler personer med anknytning till Sverige blir föremål för signalspaning?

4. Bl.a. Datainspektionen har vid sin granskning av tillämpningen av LSF kunnat konstatera att sökbegrepp som är direkt hänförliga till viss fysisk person används i stor omfattning i FRA:s signalspaning. Vad får det för betydelse med hänsyn till vad som anförts under punkten 3?

5. Kommer den signalspaning som ska inriktas av RKP att innebära att signalbärare som idag inte är intressanta för signalspaning, med hänsyn till den trafik som förmedlas i dem, att bli föremål för inhämtning? Kommer en sådan inhämtning att öka riskerna för att trafik som inte passerar rikets gräns inhämtas och kommer FRA:s behov av att inhämta signaler i sin utvecklingsverksamhet (1 § 3 st LSF) att förändras och innebära en mer omfattande personuppgiftsbehandling än idag?

6. Kommer de gränsdragningsproblem mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten som diskuterats flitigt i samband med införandet av LSF och utvidgandet av försvarsunderrättelsebegreppet att helt och fullt kunna lösas vid tillämpningen av den befintliga lagstiftningen och med beaktande av RKP:s uppgifter? Kan det t.ex. bl.a. mot bakgrund av att sökbegrepp som är direkt hänförliga till viss fysisk person bedöms användas i stor utsträckning säkerställas att underrättelser som inhämtats genom signalspaning efter inriktning från RKP inte kommer att flyta in i polisens operativa verksamhet? Hur ska man säkerställa att det inte kommer att uppstå problem vid bedömningen av om Sida 4 av 5 samtliga krav i 1 § 2 st 3 p LSF är uppfyllda i de fall RKP önskar inrikta FRA:s signalspaning (t.ex. när är en narkotikaverksamhet gränsöverskridande, organiserad och hotar väsentliga nationella intressen och när hotar den inte väsentliga nationella intressen?).

7. Bl.a. Datainspektionen har vid sin granskning av tillämpningen av LSF funnit att underrättelseskyldigheten i 11 a § LSF i praktiken saknar betydelse för integritetsskyddet. Promemorian har trots detta nämnt bestämmelsen som en del av integritetsskyddet även beträffande den signalspaning som ska ske efter inriktning av polisen utan att beröra de synpunkter som olika granskningsorgan har kommit fram till i denna del. Anser utredaren att underrättelseskyldigheten i 11 a § LSF kommer att ha praktisk betydelse i fråga om polisens signalspaning?