INTERNETLEVERANTÖRER BLIR NÄTPOLISER

Robo against MAFIAA
by: juristensfunderingar

I USA har det som Acta beskriver som en ambition redan förverkligats med början den 1 juli 2012. Detta gav mig inspiration att göra den lilla film som ni ser här ovan.

Baserat på vad som beskrivs som en frivillig uppgörelse mellan upphovsrättsindustrin och några av de största ISP'erna i USA ska nu en total övervakning av alla internetanvändare påbörjas. Inledningsvis krävde upphovsrättsindustrin hårda tag, men efter en del protester från ISP'erna har det nu byggt in lite skyddsvallar. Från det ursprungliga kravet på "three strikes and your out" har det nu blivit en stege med sex sektioner som börjar med varningar och information och som slutar med strypt internettillgång och hastighet. Upphovsrättsindustrin krävde att den som inte löd deras förmaningar helt skulle stängas av från internet, men så blir det nu inte. I varje fall inte i denna omgång.

ISP'ernas ny roll som mediaindustrins privatpoliser återfinns även i Acta. På samma sätt som i USA sägs att denna nyordning ska bygga på frivillighet. Jag är dock tveksam till om överenskommelser som framtvingas genom politiska påtryckningar, hot och tillmälen verkligen kan uppfattas som frivilliga.

FLER BEVIS FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST

I dagens Studio Ett diskuteras DLD. Lyssna på hela programmet som finns i länken.

Professor Hans-Jörg Albrecht vid Max Planck Institutet slår i programmet fast att bevisen för att DLD skulle ha nytta för brottsbekämpningen helt saknas trots att förespråkarna har haft mer än 6 år på sig att skaffa fram dessa bevis. I programmet tvingas åter Cecilia Malmström vittna om att bevisen saknas. Hon berättar också att kommissionen därför på nytt har skrivit ett brev till medlemsländernas regeringar och vädjat om bevisen. Malmström säger dock också att även om inga bevis framkommer så kommer DLD ändå att finnas kvar eftersom medlemsnationerna inte vill avskaffa direktivet!(?)Centerpartisten Fredrick Federley säger i programmet att han tänker rösta nej till DLD. Kan man lita på detta efter hans agerande i FRA frågan?

Folkpartisten Johan Persson säger däremot att han tänker rösta för ett avskaffande av demokratin och sålunda för DLD. Även Centerpartisten Staffan Danielsson är inne på denna linje.

Jag frågar åter; När nu all forskning samt alla tunga instanser visar att det helt saknas bevis för att DLD har någon effekt för bekämpningen av grov kriminalitet, vilka är då motiven för att rösta igenom DLD i riksdagen den 21 mars? Varför anser politikerna det som angeläget att få registrera min drygt 70 åriga mammas samtal med sin läkare, hennes e-postkommunikation med vänner och bekanta? Jag har frågat detta många gånger nu, men ingen ansvarig politiker har ännu besvarat denna fråga.

Intressant är också att politikerna länge har försökt sälja in DLD med argumentet att det är ett nödvändigt verktyg i kampen mot grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet. På sin blogg erkänner dock nu Folkpartisten Johan Persson att DLD även kommer att nyttjas för bötesbrott. Dvs sådana brott som att du går mot röd gubbe. Känns väl tryggt?!

KINESISK NÄTCENSUR INTE SÅ OLIKT SVERIGE

SVTs Rapport berättar idag om att de kinesiska myndigheterna inför en ny lag som kräver att bloggare måste ange sitt verkliga namn. I reportaget framhålls bland annat att rätten till anonymitet är en viktig beståndsdel för den fria och demokratiska nätdebatten. Ett intressant reportage som sätter ljuset på hur motsvarande frågor behandlas i Sverige och EU. Denna vinkling missar Rapport dock helt, för här i trygga Sverige är väl allt i sin ordning?

I den svenska debatten hör man ofta att det politiska etablissemanget anser att nätanonymiteten bör avskaffas. I bräschen för denna debatt går de stora kvällstidningarna som i flera fall har avskaffat rätten till anonymitet i kommentarsfälten. I Aftonbladet måste man dessutom vara registrerad på Facebook för att kunna delta i debatten, dvs på en sajt som är känd och ökänd för att samla och spara mängder av information om användarna. Vill man inte bli kartlagd så är man också effektivt utesluten från att delta i debatten. Ett effektivt sätt att kunna behålla eller snarare återvända till den tid då media kunde basunera ut vad som helst utan att behöva drabbas av mothugg från sina läsare. Man skulle ju kunna tro eller i varje fall hoppas att journalister och media skulle slåss för yttrandefriheten, men denna förhoppning har visat sig vara felaktig.

I Tyskland har man gått ett steg längre och på samma sätt som i Kina krävt att bloggare måste träda fram med sitt namn. I Italien har man behandlat ett lagförslag som innebär att bloggare ska bli tvungna att registrera sig hos regeringen.

Tongångarna är sålunda desamma i EU och Sverige som i Kina, men naturligtvis uppmärksammas detta inte alls av Rapport. Vi är ju så mycket bättre än de där kineserna, eller?

Det viktiga i sammanhanget är att rätten till anonymitet på nätet – som redan skadats genom bland annat IPRED och inom kort DLD – inte urholkas ytterligare. På SvD Brännpunkt förklarar Peller Snickars och Jonas Andersson varför det är viktigt att slå vakt om anonymiteten på nätet.

"Alla kan komma till tals, och nätgemenskaper håller också (i viss mån) ordning på sig själva. Några missköter sig, och webben kan vara lika cynisk som dagspressen. Men förhandsgranskning och övervakning av det fria informationsutbudet online kan aldrig vara vägen framåt. Öppenheten bör vara maximal utan påtvingade regleringar."

Läs också: Asiennyheter, Peter Harold (om bloggcensur i Australien)

Intressant?

DLD - SOCIALDEMOKRATISK SKADEGLÄDJE

Lördagen den 17 mars var dagen då vi hoppades på att allmänheten skulle ge sig ut på gatorna för att demonstrera sitt missnöje mot den totalövervakning som vi kan förvänta oss efter att riksdagen den 21 mars röstar igenom DLD som en del av svensk lag. Jag måste erkänna att ambitionen och förväntningarna inte uppfylldes. Detta skapar skadeglädje hos socialdemokratin.

Socialdemokraten Tommy Rådberg skriver skadeglatt på sin blogg: "Stort fiasko för datalagringsdemon på Sergels Torg". Och han fortsätter:

"Vi socialdemokrater, genom den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kan med stor stolthet lägga vår röst för Datalagringsdirektivet på onsdag 21 mars klockan 1600. Och vi har här en seger."

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen känner sålunda stolhet över att införa ett direktiv och en lagstiftning som:

- EU kommissionen konstaterat bryter mot Europakonventionen i flera avseenden.

- Eu kommissionen, Europeiska datainspektionen samt kommissionär Cecilia Malmström tvingats erkänna saknar betydelse för polisens arbete mot brottsligheten.

- Europeiska datainspektionen konstaterat missbrukas för helt andra syften än bekämpning av grov brottslighet.

Det är sålunda dessa kränkningar, missbruk och total övervakning som den socialdemokratiska riksdagsgruppen känner stolthet över?!! Är det detta som samma riksdagsgrupp upplever som en "en seger"??!! Vad säger det i så fall om socialdemokratins syn på demokrati och frihetsfrågor?

Läs också vad HAX skriver om att utveckla inte avveckla demokratin. Viktigt att påminna sig om detta.

BEVISET FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST

Grafen ovan bygger på en undersökning av hur effektiv DLD var under den tid som direktivet tillämpades i Tyskland. Som framgår var andelen uppklarade brott högre FÖRE DLD än efter. Vilka argument kvarstår då för att införa DLD även i Sverige?

DLD står i klart i strid med de fri- och rättigheter som garanteras genom Europakonventionen. Den grundläggande rättsregeln ges genom Artikel 8 som garanterar var och en rätten till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet får endast inskränkas "om det är nödvändigt i en demokratisk stat". Regeln kompletteras genom det övergripande kravet på proportionalitet. Europadomstolen har i avgörandet "S. and Marper v. The United Kingdom" slagit fast följande viktiga uttolkning av Artikel 8:

“An interference will be considered 'necessary in a democratic society' for a legitimate aim if it answers a 'pressing social need' and, in particular, if it is proportionate to the legitimate aim pursued and if the reasons adduced by the national authorities to justify it are 'relevant and sufficient"

Genom domen slogs sålunda åter kravet på proportionalitet fast. I domen ECtHR 25 March 1983, appl. 5947/72, (Silver a.o. v. The United Kingdom) fastslog domstolen vidare enhälligt att:

that mere usefulness does not satisfy the test of necessity

Eller på vanlig svenska: En begränsning av de rättigheter som tillförsäkras genom Artikel 8 kan inte motiveras av att åtgärden anses "nyttig". Principen har fastslagits och återupprepats i domstolens avgörande "Volker und Markus Schecke". Ändå är det just detta argument som DLD-förespråkarna hänvisar till, nämligen att DLD är till nytta för polisens bekämpning av kriminalitet. Men som grafen ovan visar stämmer inte ens detta påstående.

I ljuset av Europadomstolens avgöranden är det också bekymmersamt att behöva konstatera att när Kommissionen skulle utvärdera DLD så begärde man i ett BREV endast uppgift om direktivets "nyttighet", vilket alltså är helt irrelevant för prövningen av huruvida direktivet överensstämmer med krav som uppställs genom Artikel 8. Än mer intressant är att kommissionen i samma brev erkänner, att trots att information som sparats enligt DLD har lämnats ut miljontals gånger så saknas det helt bevis för direktivets effektivitet för brottsbekämpningen.

Samma slutsats drogs i denna RAPPORT från den Deutscher Bundestag's underrättelsetjänst. Återigen slås alltså fast att det helt saknas bevis för att DLD ens medför någon nytta för brottsbekämpningen.

Bevisen för DLD-förespråkarnas argument saknas sålunda helt. Ändå skriver bl.a. centerpartisten Staffan Danielsson att; "...de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål." Som framgår ovan antingen ljuger Danielsson eller så var de personer han frågat inte särskilt sakkunniga. Man kan också undra varför en medlem av vår lagstiftande församling väljer att hålla sig okunnig när den korrekta informationen finns tillgänglig endast en googling bort, särskilt när han ska rösta i en fråga där Sveriges riksdag riskerar att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden och i en fråga där Danielsson avser att gå emot det beslut som fattats på hans egen partistämma.

Sammanfattningsvis visar sålunda all information att DLD är versningslöst eller i vart fall att bevisen för motsatsen helt saknas. Däremot konstaterar den Europeiska Datainspektionen (The European Data Protection Authorities) att;

Most importantly,service providers were found to retain and hand over data in ways contrary to
the provisions of the directive. The provisions of the data retention directive are not respected and the lack of available sensible statistics hinders the assessment of whether the directive has achieved its objectives.

På vanlig svenska: Den lagrade informationen missbrukas och det saknas helt bevis för direkivets effektivitet! Jag utmanar nu DLD-förespråkarna att dels förklara vilka motiv som kvarstår för att rösta igenom DLD den 21 mars, dels hur DLD kan påstås överensstämma med de åtagande som följer av särskilt Artikel 8 Europakonventionen dels ock vilka motiven är för att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden? Jag anser att de folkvalda är skyldiga att besvara samtliga dessa frågor både tydligt och i god tid före den 21 mars!

Intressant?

DLD - KAMPANJEN TJUGAN

Politikerna tävlar nu i att hitta på ursäkter för att de inom kort kommer att rösta igenom DLD. Ett argument som ofta förs fram är att man likt biskop Bratt är nödd och tvungen.

Men vad är det då som skulle göra det så angeläget att rösta igenom DLD och på köpet avskaffa varje svensks privatliv och frihet? Jo, böterna som Sverige riskerar att få betala till EU. 150-200 miljoner skulle det kosta sägs det. Redan igår konstaterade jag att frihetens pris alltså är ca 20 kronor per svensk. 20 kronor motsvarar priset för en kopp kaffe på närmaste Pressbyråkiosk.

Så om det är 20 kronor som gör det så angeläget för våra folkvalda att avskaffa demokratin så är jag beredd att bjuda dem på en kopp java eller att helt enkelt skick en tjuga till anvisat konto. Blir de nöjda då?

I denna anda har jag skickat följande mejl till ett antal riksdagsmän:

"Hej

Jag har förstått att du har för avsikt att rösta igenom Datalagringsdirektivet den 21 mars. Jag ber dig att avstå. Utifrån det jag har kunnat läsa mig till i pressen styrs din vilja att avskaffa friheten av att Sverige riskerar böter i storleksordningen 150-200 MSEK. Det motsvarar 20 kronor per svensk, eller priset för en kopp kaffe. Jag erbjuder mig därför att bjuda dig på en kopp kaffe alternativt skicka 20 kronor till ett av dig anvisat konto. I gengäld förväntar jag mig att du tar dig tid att betänka att du är vald av folket och att din lojalitet därför gäller mot folket och ingen annan"

Häng gärna på och skriv till ett gäng politiker. Ska de verkligen få avskaffa demokratiska fri och rättigheter till priset av en kopp kaffe?

ATT OGILLA OLIKTÄNKANDE

Det pågår just nu ett skyttegravskrig mot tidigare demokratiska grundvärderingar. I Frankrike stänger presidenten obekväma twitter-konton, i USA finns den religiösa extremhögern och i Sverige har vi statsfeminismen. Alla har de ett gemensamt, nämligen att de företräder repressiva ideologier som ogillar kritik samt att de besitter makt och tillgång till media. Tillgångar som används för att tysta oppositionen.

Det har blivit känt att president Sarkosys stab har lyckats övertyga Twitter att stänga sammanlagt fem Twitterkonton. Samtliga konton följde alla Twitters regler men de stängdes ändå eftersom de var kritiska mot president Sarkozy. Presidenten är ju annars mest känd för att han är gift med upphovsrättslobbyisten Carla Bruni och att han är varm förespråkare för en förstärkts internetcensur.

Här i Sverige har vi feministerna. De har ett enormt inflytande inom politiken. Nytillträdde socialdemokratiska partiledaren Löfvén kunde inte tillträda sin post innan han hade bekänt sig till den feministiska ideologin. Feminismen har också stark förankring inom kultureliten och feministiska företrädare tillåts inte sällan att breda ut sig på kulurtsidorna i de största dagstidningarna.

Trots den starka ställning feminismen åtnjuter i det svenska samhället så ogillar dess företrädare alla personer som har andra åsikter eller som gör en annan omvärldsanalys än den som är allenarådande inom feminismen. Detta blev tydligt när feministen Maria Sveland för ett tag sedan skrev en artikel i DN där hon utmålade alla meningsmotståndare som nazister och potentiella anhängare till Breivik. Demoniseringar som denna har i alla tider varit kännetecknande för totalitära ideologier. Feminismen är inget undantag.

I sina artikel far Sveland ut mot "hatarna", dvs de som har en annan åsikt än hon själv. Sveland får nu medhåll från bl.a. professor Maud Eduards m.fl., som visar sin solidaritet med Sveland under rubriken "Hatet skapar rädsla och tystnad". Budskapet är tydligt; Den som kritiserar Sveland bereder väg för extremhögerextremister likt Breivik. Allt i syfte att förstärka demoniseringen av meningsmotståndarna.

Dock berättar inte Sveland eller hennes anhängare om hur de nyligen tog sig in på ett sammanträde och hotade feministkritikern Pär Ström. Inte heller berättas det om det feministiska hat och de hot som riktas mot många bloggare som ifrågasätter feminismen och dess egentliga syften. Självklart har dessa hot, demoniseringen och hatet ett enda syfte. Nämligen att skapa rädsla och därmed tystnad.

Det är just denna repressiva taktik som förenar Sarkoszy, den extrema religiösa högern och statsfeminismen. För egen del bryr jag mig inte om vad dessa förtryckare kallar sig. Men varje ideologi som har till syfte att tysta den fria debatten genom hot och tillmälen ska och måste kritiseras. Gärna bekämpas!

EN VECKA KVAR TILL 1984

Riksdagens justitieutskott har nu klubbat igenom betänkandet som bereder vägen för att genomföra direktivet för datalagring i Sverige från den 1 maj i år. Betänkandet kommer upp till debatt och beslut i riksdagen under nästa vecka. Samtidigt är samtliga partiers ungdomsförbund motståndare till att direktivet införs som lag i Sverige.

En genomgång av de sedvanliga bloggarna och internetsidorna visar att det råder en tydlig generationsklyfta mellan de etablerade partierna och deras ungdomsförbund. Medan partiledningarna är varma förespråkare för att införa det totala Övervakningssamhället kämpar ungdomsförbunden emot. Stöd ungdomsförbunden genom att mejla till riksdagens ledamöter. Du hittar deras mejladresser HÄR.

Förespråkarna för den totala övervakningen av alla medborgare brukar hävda att datalagringen är nödvändig för att bekämpa den grova brottsligheten. Detta argument föll dock platt till marken när datalagringsdirektivet utvärderades våren 2011. Utvärderingen visade däremot att direktivet på ett antal punkter hade klart negativa effekter som utgör brott mot den personliga integriteten. Dessutom visade utvärderingen att de lagrade uppgifterna används för en rad andra ändamål än de uppgivna. På samma sätt som med FRA-lagen hade ändamålsglidningen snabbt infunnit sig. Detta bevisar faran med masslagring av information om alla medborgare, sådan information kommer alltid att missbrukas. Det handlar bara om tid.

Med datalagringsdirektivet som lag kommer myndigheterna att ges möjlighet att kartlägga alla dina kontakter, dina politiska åsikter, dina sjukdomar och krämpor. Varje intim del av ditt liv kommer att hamna i händerna på anonyma tjänstemän och politiker. Och detta utan att det finns något som helst belägg för att att masslagringen har någon som helst betydelse för kampen mot grov kriminalitet. En Tysk undersökning visade att lagringen endast gjort skillnad i 0,002% av brottsutredningarna. Vi tar det igen; 0,002 procent. Påståendet att datalagringen skulle ha effekt för brottsbekämpningen går alltså inte ens att statistiskt säkerställa, något som kommissionär Cecilia Malmström också tvingades erkänna vid den presskonferens som hölls i samband med utvärderingen av direktivet.

Så varför vill då politikerna pådyvla oss detta direktiv? Tja, ibland hänvisas till att Sverige tvingas betala böter till EU pga att vi inte infört direktivet som lag. Men sanningen är att kostnaden för att genomföra direktivet är långt högre än de böter Sverige får betala. Man kan dock gissa att kostnaden kommer att hamna i knät på landets alla abonnenter. Inte ens Stasi lyckades kläcka idén att låta medborgarna själva betala för att bli kränkta och övervakade.

Läs mer hos Piratpartiet, SVT, DN, Mikael Persson, HAX, Lake

EKOBROTTSMYNDIGHETEN VILL BLI BROTTSLIG

I sin ambition att bekämpa insiderhandeln avser Ekobrottsmyndigheten nu ta steget fullt ut och själva bli brottslingar, om vi ska tro på chefsåklagar Martin Tidén. Kritiken från bland annat Advokatsamfundet tar Tidén lätt på eftersom "Vi kan inte särbehandla branscher eller personer". Men här har chefsåklagaren helt fel.


Högsta domstolen har i flera avgöranden klarlagt att sekretessen gällande uppgifter som lämnas i relationen mellan advokat och klient är en av de mest betydelsefulla fundamenten i vårt rättssamhälle. Likväl uttalar chefsåklagare Tidén Ekobrottsmyndigheten har för avsikt att genomföra flera gryningsräder mot advokatbyråer i syfte att beslagta datorer vid utredningar gällande insiderhandel.

Beslag hos en advokatbyrå strider mot det beslagsförbud som följer av 27 kap 2§ rättegångsbalken. Undantag gäller i praktiken endast för brott med ett minimistraff om 2 år. Insiderhandel omfattas inte av detta undantag. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1990 s. 537 uttalat principer som omfattar även Ekobrottsmyndigheten. I det målet handlade det om tillslag hos en advokat som var styrelseledamot i ett bolag där det misstänktes ha förekommit brott. HD klarlade följande princip; Att en advokat är misstänkt för brott hindrade inte en tillämpning av beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken för handlingar hos advokaten. I detta rättsfall har alltså klientens skyddsintresse ansetts överväga så att full sekretss ska råda med avseende på sådan information som advokaten till följd av uppdraget får i ärendet.

Beslag av datorer på ett advokatkontor kommer ofelbart medföra att EBM får del av dokument som direkt omfattas av beslagsförbudet. Beslaget blir därmed direkt olagligt och den ansvarige åklagaren har därmed överträtt de regler och befogenheter som är styrande för hans verksamhet. Detta är rekvisiten för brottet tjänstefel.

Det är min uppfattning att de brottsbekämpande myndigheterna inte själva ska ägna sig åt systematisk brottslighet. Särskilt i ett fall som detta riktas Ekobrottsmyndighetens brottslighet mot själva fundamentet för vår rättsstaten, nämligen klientens rätt att under skydd av sekretess kunna anförtro sig åt sin advokat utan repressalier från Staten. Det blir intressant att följa upp om Ekobrottsmyndigheten likt myndigheterna i Kina kommer att med hot och påtryckningar försöka bryta ned detta fundament, allt utifrån mottot "Ändamålet helgar medlen.

DATAINSPEKTIONEN KRITISK TILL FRA-FÖRSLAG

Regeringen har beslutat att överge sitt löfte om att FRA-lagen inte ska bli utsatt för någon ändamålsglidning. Det stod klart sedan regeringen beslutat att ge polisen tillgång till FRAs massiva informationslager. Men nu riktar Datainspektionen allvarlig kritik mot regeringens förslag.

I yttrandet från Datainspektionen framgår att myndigheten är allvarligt kritiskt mot att det helt saknas en analys av om den öppna polisens behov av att använda FRA:s signalspaning väger tyngre än intrånget i den personliga integriteten. En sådan analys krävs enligt svensk grundlag.

Ännu en gång står det alltså klart att regeringen tillsammans med polisen är beredd att anta integritetskränkande lagar som står i strid med inte bara svensk grundlag utan även Europakonventionen. I sitt yttrande lyfter Datainspektionen fram 7 frågor som bör bli föremål för analys i det fortsatta lagstiftningsarbetet, nämligen;

1. Vilka konkreta underrättelsebehov i RKP:s verksamhet kan tillgodoses genom uppgifter som kan inhämtas genom signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet enligt LSF?

2. Kan dessa underrättelsebehov (eller en del av dem) tillgodoses genom den delgivningsmöjlighet som finns i 2 § lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet?

3. Kan den signalspaning som RKP kan förväntas beställa av FRA, bl.a. med hänsyn till kravet i 1 § 2 st 3 p LSF att det ska vara fråga om grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen, leda till att fler personer med anknytning till Sverige blir föremål för signalspaning?

4. Bl.a. Datainspektionen har vid sin granskning av tillämpningen av LSF kunnat konstatera att sökbegrepp som är direkt hänförliga till viss fysisk person används i stor omfattning i FRA:s signalspaning. Vad får det för betydelse med hänsyn till vad som anförts under punkten 3?

5. Kommer den signalspaning som ska inriktas av RKP att innebära att signalbärare som idag inte är intressanta för signalspaning, med hänsyn till den trafik som förmedlas i dem, att bli föremål för inhämtning? Kommer en sådan inhämtning att öka riskerna för att trafik som inte passerar rikets gräns inhämtas och kommer FRA:s behov av att inhämta signaler i sin utvecklingsverksamhet (1 § 3 st LSF) att förändras och innebära en mer omfattande personuppgiftsbehandling än idag?

6. Kommer de gränsdragningsproblem mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten som diskuterats flitigt i samband med införandet av LSF och utvidgandet av försvarsunderrättelsebegreppet att helt och fullt kunna lösas vid tillämpningen av den befintliga lagstiftningen och med beaktande av RKP:s uppgifter? Kan det t.ex. bl.a. mot bakgrund av att sökbegrepp som är direkt hänförliga till viss fysisk person bedöms användas i stor utsträckning säkerställas att underrättelser som inhämtats genom signalspaning efter inriktning från RKP inte kommer att flyta in i polisens operativa verksamhet? Hur ska man säkerställa att det inte kommer att uppstå problem vid bedömningen av om Sida 4 av 5 samtliga krav i 1 § 2 st 3 p LSF är uppfyllda i de fall RKP önskar inrikta FRA:s signalspaning (t.ex. när är en narkotikaverksamhet gränsöverskridande, organiserad och hotar väsentliga nationella intressen och när hotar den inte väsentliga nationella intressen?).

7. Bl.a. Datainspektionen har vid sin granskning av tillämpningen av LSF funnit att underrättelseskyldigheten i 11 a § LSF i praktiken saknar betydelse för integritetsskyddet. Promemorian har trots detta nämnt bestämmelsen som en del av integritetsskyddet även beträffande den signalspaning som ska ske efter inriktning av polisen utan att beröra de synpunkter som olika granskningsorgan har kommit fram till i denna del. Anser utredaren att underrättelseskyldigheten i 11 a § LSF kommer att ha praktisk betydelse i fråga om polisens signalspaning?

UPPHOVSRÄTTSMAFFIANS KONSPIRATION

Den här intervjun med Megaupload's grundare Kim Dotcom är verkligen sevärd. Den avslöjar upphovsrättsmaffians förljugenhet samt hur politiker och rättsväsendet spelar med. Upphovsrättsmaffians korståg mot de egna kunderna är av historiska mått.

När man ser intervjun ska man hålla i minnet att tillslaget skedde med tungt beväpnade elitpoliser och strax efter att Megaupload hade meddelat att man avsåg att lansera den nya tjänsten Megabox. Tjänsten skulle i praktiken innebära att upphovsrättsindustrin skulle bli överflödig eftersom artister skulle kunna distribuera sin musik och samtidigt få behålla 90% av överskottet. Megaupload hade för avsikt att börja med musikindustrin men siktet var också inställt på filmindustrin med den tilltänkta tjänsten Megamovie.

Med tanke på hur den framgångssaga som Megaupload varit kan man förstå att oron var stor i styrelserummen hos de olika multinationella upphovsrättsföretagen. Deras förlegade affärsmodeller riskerade att på kort tid bli obsoleta, på helt laglig väg. Här gällde det att göra något snabbt och drastiskt. Och man valde att ringa sina kompisar inom politik och rättsväsendet. Konsekvenserna känner vi till; Tungt beväpnade poliser slog till mot Kim Dotcoms privatbostad som vore han en megaterrorist som hota liv och lem på halva världens befolkning. Tillslaget skedde också efter att upphovsrättsindustrin med hjälp av lögner hade försökt stoppa Megauploads helt lagliga marknadsföringskampanj.

Det är hög tid att våra politiker tar ställning mot den form av grov kriminalitet som bedrivs av upphovsrättsindustrin. En kriminalitet som i praktiken hotar att döda nya och växande företag och affärsidéer som skulle kunna säkerställa den tillväxt som är en förutsättning för att vi ska kunna bevara välfärden.

Intressant

NYA ATTACKER MOT DET FRIA NÄTET - NU FRÅN FN

Wallstreet Journal rapporterar att Kina och Ryssland vill att FN ska ta makten över det fria internet. Kritiker menar att detta skulle innebära dödsstöten för den frihet som har rått på nätet sedan 1988.

När internet avreglerades genom en överenskommelse 1988 fanns omkring 16 miljoner användare. Idag är antalet användare omkring 2,5 miljard och antalet användare ökar med cirka 500 000 personer per dag.

I takt med att antalet användare har ökat har nätet också kommit att bli en tydlig maktfaktor och nagel i ögat på såväl demokratiskt valda politiker som på diktatorer. Politiker gillar inte att förlora makten över agendan för vad som ska och får debatteras. Men på nätet saknar politikerna makt. Därför ser vi slag i slag hur nya och begränsande avtal, direktiv och lagar införs i snabb takt.

Men var kommer vi att befinna oss utan ett fritt internet? I Syrien utövar makthavarna just nu ett folkmord på sin egen befolkning. Gammelmedia saknar i praktiken möjligheter att bevaka händelserna så rapporteringen sker huvudsakligen via nätet och plattformar som Bambuser. Självklart gillar inte makthavarna i Syrien att inte ostört kunna bedriva folkmordet. Och måhända är det en händelse som liknar en tanke att det just är Kina och Ryssland som kräver nya inskränkningar av internet samtidigt som dessa nationer stöder den Syrianska regimen?!

I vårt hörn av världen talar politikerna ofta om hur viktigt det är att slå vakt om yttrandefriheten på internet. Samtidigt inför samma politiker lagar som tvingar ISP'erna att tillämpa samma teknik för övervakning av medborgarna som tillämpas av Kina, Iran och andra diktaturer. Våra politiker inför i rask takt lagar som FRA, Ipred och datalagring. Samtliga med det enda syftet att skapa en total övervakning av varje vrå av våra liv och att minska viljan att delta i den fria debatten på nätet. Från främst Tyskland kommer rapporter om att implementeringen av datalagringsdirektivet har skapat en oro bland vanliga människor att ringa till doktorn eller själavårdaren eftersom man vet att samtalet kommer att registreras. Samtidigt visar utvärderingar att datalgringsdirektivet inte har haft någon som helst mätbar effekt på bekämpningen av grov kriminalitet. Så vad är då syftet annat än att kontrollera och inskränka yttrandefriheten på internet?

Enligt min mening har politikerna inlett ett taktiskt flerfrontskrig mot befolkningen. Syftet är att trötta ut den kritik och opinion som trots allt förekommer i ganska bred omfattning. Samtidigt som kritiken rasar mot Acta kommer kommissionen med nya direktivförslag om ytterligare och strängare inskränkningar, vilket också kombineras med det amerikanska påfundet SOPA och nu även med en reglering genom FN. Naturligtvis inser politikerna att denna strategi kommer att bli framgångsrik eftersom vanliga människor vars vardag är fylld av dagishämtning/lämning, jobb och familjeliv inte har tid eller möjlighet att uppmärksamma och bekämpa alla förslag som kommer i en strid ström.

För att bekämpa den negativa utvecklingen är det väsentligt att vi som ser en fara i att demokratin avskaffas organiserar oss. Piratpartiet är ett ypperligt exempel men vi bloggare borde också överväga att organisera oss på samma sätt som NetRootS. Självklart kommer detta innebära en viss styrning vad avser de frågor som ska behandlas och belysas, men i gengäld får vi ett betydligt starkare genomslag på nätet. Kanske är det tid att tänka i dessa banor?

Intressant

STASI 2.0

I debatten får man ofta höra att de som bekämpar storebrorssamhället endast har ett syfte, nämligen att få fildela utan risk. Samma personer brukar framhålla att vi måste öka övervakningen ytterligare för att bekämpa grov kriminalitet och för att bevara näringslivets möjligheter att få intäkter.

Men vilket resultat ger då den ökade övervakningen.

Under 2000-talet har polisens avlyssning av misstänkta och deras bekanta ökat med 143%. Samtidigt har antalet uppklarade brott minskat.

Datainspektionen har upprepat framfört kritik mot att integritetspåverkande lagar införs utan någon som helst analys av den samlade effekten.

Vissa integritetskränkande lagförslag väcker stor debatt och uppmärksamhet i media. Andra lagar smygs igenom utan någon uppmärksamhet. Sådana lagar var Lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning och lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott. Dessa lagar gav polisen rätt att avlyssna och bugga även den som inte ens är misstänkt för något brott. I praktiken kunde det räcka med att du var släkt, vän eller familjemedlem till en brottsmisstänkt person för att polisen skulle ges rätt att bryta sig in i ditt hem och sätta upp övervakningsutrustning i ditt sovrum.

När lagen utvärderades kunde konstateras att denna synnerligen repressiva lagstiftning endast i två fall hade lett till åtal och i ett fall till fällande dom. Trots att de repressiva lagarna alltså inte hade någon effekt för bekämpningen av grov kriminalitet beslutade riksdagen efter utvärderingen att förlänga lagarnas giltighetstid.

Vad säger detta oss då? Jo, polisen men även enskilda ekonomiska intressenter ges ständigt utökade befogenheter att övervaka ditt privatliv, när du har kontakt och med vem du har kontakt. Ditt liv lagras i massiva register hos polisen och andra myndigheter. Hur dessa uppgifter används kan du inte kontrollera eller följa upp.

Kanske hade det funnits någon möjlighet att acceptera denna massiva övervakning om statsmakterna samtidigt kunde påvisa att integritetskränkningen var proportionerlig i förhållande till samhällsnyttan. Det är nämligen detta krav som uppställs i vår nya grundlag, där det står skrivet att:

”lagar, som inskränker integritetsskyddet endast
får genomföras om det intresse, som ska tillgodoses, är så starkt och integritetsskyddsintresset så förhållandevis svagt att inskränkningen framstår som proportionerlig”.

Proportionaliteten ska alltså vara avgörande. En samhällsnytta som står över den enskildes integritet måste kunna påvisas. Men hur kommer det sig då att politikerna i rask takt inför nya repressiva och integritetskränkande lagar trots att någon samhällsnyttig effekt inte kan påvisas och helt utan en sådan samlad analys som Datainspektionen har efterlyst år efter år?

Jag kan inte hitta någon annan förklaring än att statsmakterna tillsammans med vissa privatekonomiska intressenter anser det som praktiskt att kunna kartlägga medborgarnas liv och åsikter. Allt för att kunna slå ner misshaglig opinion. Det samhälle som har skapats under 2000-talet kan därför endast benämnas som Stasi 2.0.

Share
|

ACTA - SVAR FRÅN EN EU PARLAMENTARIKER

Sedan det blivit känt att politikerna i smyg hade skrivit på Acta bakom ryggen inte bara på väljarna skrev jag ett mejl till samtliga svenska EU parlamentariker förutom Piratpartisterna. Endast en parlamentariker har bemödat sig att svara, nämligen Carl Schlyter. Hans svar är så bra att jag lägger upp det eftersom svaret ändå inger vissa förhoppningar. Jag vill också särskilt lyfta det stycke där han skriver att vi inte ska glömma bort att stöta på våra svenska politiker. Så skriv till alla riksdagsledamöter och kräv att de ska bekämpa Acta. Här är riksdagsledamöternas e-postadresser.

HÄR ÄR CARL SCHLYTERS SVAR:

Tack för att du bryr dig. EU-parlamentet har makten att stoppa avtalet men det kommer bara ske om det blir en offentlig debatt och människor som du påverkar mina kollegor. Glöm inte att uppvakta även Riksdagen då även den måste rösta om avtalet eftersom det även innehåller straffrättsliga sanktioner (ja jag vet, det är sjukt) som inte EU kan bestämma över. Jag har i två års tid bekämpat både hemlighetsmakeriet och innehållet i ACTA-avtalet. Jag tänker inte gå in så mycket på varför jag är kritisk utan du kan gärna läsa mycket om det på min blogg:

http://acta.mpbloggar.se/



Där får du också regelbundna uppdateringar mm.



De som förespråkar ACTA kommer inte svara dig alls eller svara dig med en del myter, jag bemöter de vanligaste:

ACTA ändrar inget i EU:s lagstiftning

Även om ACTA inte gör några större ändringar så är det små ändringar som alla går i fel riktning. T ex så ändras texten kring skadestånd och definitionen av vad som är kommersiell skala.

ACTA gäller ej privatpersoner

I de första versionerna av avtalet så stod det att privatresenärer (kan/skall) undantas, jag sade redan tidigt att de måste skriva skall undantas om de menar allvar med att inte vanligt folk skall drabbas, men nu står den bara ”kan undantas”.



Den andra biten är den om att förbjuda tekniska innovationer att kringå kopieringskydd mm, den texten är formulerad så att vanligt folk utan brottligt uppsåt kan drabbas.



Den tredje biten är definitionen av kommersiell skala, där formuleringen är mer vag och eftersom allt man gör på nätet kan nås av halva världen så kan något lätt bli bedömt som kommersiell skala.

Det är nödvändigt för att skydda oss från förfalskade mediciner och farliga piratkopierade produkter

Ja precis, hade ACTA handlat enbart om maffians fabriker för storskalig förfalskning/smuggling av varor hade ACTA redan varit i hamn utan större problem, ingen bygger upp en olaglig fabrik för tillverkning av tvättmedel eller läkemedel utan att veta vad man sysslar med eller utan uppsåt. Men genom att utvidga ACTA till att gälla internet och inte uttryckligen undanta privatpersoner berör det oss alla. Dessutom ökar ACTA risken för att lagliga generika (medicin utan/som förlorat sitt patentskydd) på transit genom EU beslagtas och folk i tredje världen dör när de inte får den.

Ingen kommer att stängas av från nätet

I ACTA står det att privata aktörer ska samarbeta för att stoppa intrång i intellektuella rättigheter, det är den värsta formen av censur och hot mot nätneutralitet för vi medborgare har inte ens chans att överklaga och försvara oss.



Följ min kamp mot ACTA på min blogg och fortsätt din. Förlora aldrig din tro på det demokratiska systemet.



Med vänlig hälsning,



Carl Schlyter

NÄTFASCISMEN VISAR SITT ANSIKTE

Här ovan ser ni två hard core terrorister som planerat att ödelägga hela USA. I varje fall om man får tro på amerikanska Homeland Security.

Historien bakom bilden är först patetiskt rolig, men vid närmare eftertanke rent skrämmande.

Bakgrunden till historien är att unge Leigh Van Bryan skulle åka till USA tillsammans med sin flickvän. Inför resan twittrande han glatt ett meddelande till sina kompisar:

Free this week, for quick gossip/prep before I go and destroy America?

Twittret ledde till att de unga tu vid ankomsten till USA omgående greps av beväpnad polis och blev försedda med handfängsel.

Därefter följde timslånga förhör. Under förhören blev de även utfrågade kring ett annat twitter, som utgjorde ett citat från TV-serien Familly Guy:

3 weeks today, we're totally in LA p****** people off on Hollywood Blvd and diggin' Marilyn Monroe up!

På fullt allvar hävdade agenterna från Homeland Security att de unga tu gemensamt planerade att gräva upp Marilyn Monroes lik. I denna övertygelse sökte agenterna intensivt efter spadar i de ungas bagage.

Efter 12 timmar förhör och inlåsning blev sedermera de unga tu avvisade från USA och fick resa hem med beskedet att de i framtiden skulle vara tvungna att ansöka om visum innan de reser till USA.

Övervakningssamhället är sålunda här med full kraft. Effekterna är brutala. Oskyldiga skämt kamrater emellan leder till gripande, handfängsel och fängsligt förvar samt förhör i timmar. Inte ens Stasi nådde upp till denna nivå. Men USA - som är upphovsrättsmaffians kompis och våra politikers allierade - har nått ditt. Sensmoralen av detta blir; Tänk på vad du skriver i bloggar, twitters eller andra social medier. Du är nämligen övervakad alltid och överallt!

Intressant

TV-SPEL BRYTER MOT GENÉVEKONVENTIONEN

Någon tok har räknat ut att 62 miljarder "personer" har dödats på online spelet Call of Duty: Black Ops, varav 242 miljoner har knivhuggits till döds.

Detta faktum har fått Röda Korset att fundera över om gamers bryter mot internationell rätt när de tar livet av varandra på nätet.

'While the Movement works vigorously to promote international humanitarian law worldwide, there is also an audience of approximately 600 million gamers who may be virtually violating International Humanitarian Law."

Tydligen tvekar Röda Korset huruvida det verkligen är möjligt att åtala spelarna för brott mot internationell rätt så istället avser man att rikta in sig mot spelutvecklarna.

Jag säger; Personerna som skjuts i ett spel är inte verkliga. Detta känns mer som ännu en förevändning att censurera internet.

Intressant

KASPERSKY I PROTEST MOT SOPA-LAGEN

För några dagar sedan skrev jag om hur Yahoo och andra stora spelare protesterar mot det amerikanska lagförslag som kallas SOPA.

Nu går även säkerhetsföretaget Kaspersky ut i protest. Snart är det dags att uppdatera mitt antivirusprogram. Jag tror jag vet vilken leverantör som kommer att väljas. Ryggrad skall belönas!

UPPDATERING

En vaken person har i kommentaren lämnat följande länk. Det verkar faktiskt mera som att Kaspersky vill avskaffa det fria nätet.

ANTIPIRATER ANVÄDER PIRATKOPIERAD MUSIK

Så har det hänt igen. I sin iver att bekämpa piratkopieringen så bryter upphovsrättsmaffian åter mot den upphovsrätt man säger sig vilja försvara och stärka.

Ironiskt kan man tycka. Men det är inte första gången som upphovsrättsmaffian själva bryter mot de regler de anser ska gälla för andra. När den franska Hadopi-myndigheten lanserades så använde man sig av exklusivt licensierad font, vilket utgjorde ett brott mot upphovsrätten. Vi minns också Voddlergate där Upphovsrättsmaffian helt fräckt använde mjukvara i strid med licensvillkoren. Många fler exempel finns som utgör tydliga bevis för att upphovsrättsmaffian inte anser sig omfattas av de spelregler som de samtidigt anser ska gälla för oss andra.

I det nu aktuella fallet är det en holländsk musiker som har upptäckt att det holländska antipiraterna Brein olovligen har använt hans musik på miljontals DVD-skivor. I en jämförelse känns det som att Pirat Bay bleknar. Musikern har nu stämt Brein på 1 miljon Euro, ca 10 miljoner kronor.

Trots att Upphovsrättsmaffian själva alltså är bland de enskilt största piraterna fortsätter man att gnälla över att Sverige skulle vara ett paradis för pirater. Jag har svårt att följa deras logik. Men sannolikt är det som Anna Troberg skriver i en replik, upphovsrättsindustrin är inte nöjd förrän Sverige har samma internetcensur som Iran och Kina. Då kan industrin stämma småbarnsfamiljer på miljonbelopp samtidigt som man själv med öppna ögon bryter mot upphovsrätten för att vinna än större kommersiella framgångar. Att man samtidigt trampar på grundläggande fri- och rättigheter är inget som tycks bekymra industrin.

INTERNETFIENDER BRYTER MOT EGET LAGFÖRSLAG

Nyligen avslöjades att USA planerar en ny lag som kommer att kriminalisera det mesta av traditionell länkning.

Lagförslaget förkortas SOPA och bakom detsamma står flera kända amerikanska politiker. Nu har dock dkesh på Reddit påpassligt uppmärksammat att flera av de internetfientliga lagstiftarna själva streamar upphovsrättsskyddat material och sålunda bryter mot sitt eget lagförslag.

Detta bevisar att lagstiftare världen över är beredda att skriva under vilka lagförslag som helst utan vare sig eftertanke eller insikt om vilka konsekvenser deras handlande medför.

IPRED SÄNKT - ELLER?

Ephone-målet tuffar på. Som ni kanske minns biföll tingsrätten en begäran från upphovsrättsmaffian om att få ut abonnentuppgifter. Hovrätten avslog dock ansökan eftersom det inte ansågs att sannolika skäl för upphovsrättsintrång hade visats. Efter överklagande till Högsta domstolen begärdes förhandsbesked från EU-domstolen i vissa

En av de frågor som omfattades av Högsta domstolens begäran om förhandsbesked var huruvida Datalagringsdirektivet hindrade att abonnentuppgifter lämnades ut till annan än myndighet. Jag kan redan nu avslöja att denna fråga sannolikt inte kommer att behandlas av EU-domstolen.

Häromdagen kom så generaladvokaten Nilo Jääskinens förslag till avgörande. Det bör noteras att förslaget inte är bindande för EU-domstolen, men det ger ändå en god indikation på hur domstolen kan förväntas döma.

Avgörandet är inte lättillgängligt och de berörda parterna har tolkat avgörandet på olika sätt och till sin egen fördel. Här tar exempelvis Antipiratbyrån ut segern i förskott. Men även Ephones ombud tolkar avgörandet till egen fördel.

Nå, hur ska då generaladvokatens förslag förstås? Jag gör inte anspråk på att ha rätt men här kommer min tolkning.

Först klistrar jag in beslutsförslaget i fulltext:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG är inte tillämpligt på behandling av personuppgifter för andra ändamål än dem som avses i artikel 1.1 i detta direktiv. Följaktligen utgör nämnda direktiv inte hinder för att en nationell bestämmelse tillämpas enligt vilken en domstol – inom ramen för ett civilprocessuellt förfarande och i syfte att identifiera en viss abonnent – kan förelägga en internetleverantör att till en upphovsrättsinnehavare, eller till den som utövar rätten i dennes ställe, lämna ut uppgifter om identiteten på den abonnent som internetleverantören tilldelat en viss IP-adress som påstås ha använts för att göra intrång i den berörda upphovsrätten. Dessa uppgifter måste dock ha lagrats just i syfte att kunna lämnas ut och användas för detta ändamål, i enlighet med detaljerade nationella lagbestämmelser som antagits med iakttagande av unionsrätten angående skydd av personuppgifter.

Den fetstilsmarkerade texten anser jag är av primärt intresse för tolkningen i det aktuella målet.

Sålunda; Om Ephone i enlighet med uttryckliga nationella lagregler hade sparat abonnentuppgifter i syfte att de skulle kunna lämnas ut för att bekämpa olaglig fildelning så hade inget hinder för sådant utlämnande förekommit.

Men,i det relevanta fallet har abonnentuppgifterna inte sparats i sådant syfte. Inte heller finns det i Sverige några lagregler som ger ISP'ernarätt eller skyldighet att spara abonnentuppgifter i ett sådant syfte. Jag är därför benägen att dela den tolkning som Ephones ombud gör gällande. Nämligen; "Huvudregeln är att personuppgifter inte får användas för andra syften än de syften som uppgifterna är lagrade för. Det innebär att ePhones uppgifter inte får lämnas ut till Ljudboksförlagen eftersom de inte är lagrade i syftet att lämnas ut."

Nu ser jag med spänning fram mot Högsta domstolens avgörande. Kan detta vara slutet för IPRED-terrorn? Innan vi hoppar för högt av glädje skall vi dock minnas att arbetet med IPRED-2 har påbörjats.

Se också Upphovsträtan och Christian Engström