torsdag 10 september 2009

Åklagare Rolf Hillegren talar ut

Nu talar den i vissa led hatade Rolf Hillegren ut hos Dagens Juridik.

Jag har själv haft svårt att förstå den hetska stämningen mot Hillegren. Han hade ju rätt i att våldtäktsbegreppet har urvattnats över tiden. Själv säger han klokt att:

"Min käpphäst är att värna våldtäktsbegreppet, att se det som ett allvarligt brott och inte plocka in allt fler beteenden under begreppet. Men det är omöjligt att föra debatt på det här området. Det finns två åsikter och det är den andra sidan som har tolkningsföreträde."

Men lite senare i artikeln hoppar jag till när Hillegren säger:

"Det har hänt att jag har fått igenom våldtäktsmål där jag själv tyckt att bevisningen varit ganska dålig."

Herrejösses, om en åklagare inte själv tror på bevisningen så är åklagaren enligt lag ålagd att vara objektiv. Och i en sådan situation skall åtalet i objektivitetens intresse återkallas. Men jag gissar att Hillegren återigen är fullt medveten om vilket budskap han sänder. För så här går det till i våra rättssalar. Folk döms på löpande band även när bevisningen egentligen inte räcker till. Men i media sprids myten om att det skulle vara tvärtom.

Tänker man efter så är Hillegrens uttalande om att folk döms utan tillräckligt bevisning egentligen långt mer provocerande än hans uttalande om att våldtäkt i en relation är att jämstställa med en ordningsförseelse. När folk döms utan tillräcklig bevisning så är det ju staten och inte en enskild person som begår övergreppet. Detta borde vara provocerande, men jag gissar att detta uttalande inte kommer att leda till samma bloggbävning och debatt i gammelmedia som Hillegrens förra uttalande.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

13 kommentarer:

  1. Ett hårresande uttalande av en åklagare.

    Hillegren har anställt detta år till "grodornas" år.

    Om jag vore åklagare skulle jag aldrig våga gå ut offentligt och erkänna att jag åsidosätter en av de mest fundamentala rättsprinciperna - objektivitetsprincipen.

    Det är tjänstefel. (inte att tala om det, utan att göra det)

    SvaraRadera
  2. En fullt rimlig tolkning av det Hillegren säger är väl ändå att dålig = otillräcklig?

    Det är inte samma sak som att han inte tror på det - bara att han själv inte tyckt att det borde ha räckt, men inte hade mer att presentera även om han trott på själva gärningsbeskrivningen.

    SvaraRadera
  3. Michael

    Åtalsplikten ligger vid tillräckliga skäl. Om Hillegren menar att bevisningen är dålig trots att den överskrider gränsen för tillräckliga skäl, ja då är allt frid och fröjd. Kanske. Det kan ju vara ett rättspolitiskt uttalande från Hillegrens sida, varvid han menar att bevisningen i fråga inte rent objektivt borde kunna uppnå till tillräckliga skäl, men att förevarande rättspraxis till trots medför att bevisningen till trots gör det.

    Bollen är rund.

    SvaraRadera
  4. Ops, jag skriver som en kratta - är alldeles nyvaken med sömn i ögonen. Sorry! :-)

    SvaraRadera
  5. Med Hillegrens tidigare uttalanden i minnet lutar jag nog åt din senare tolkning, Tristan - att det räcker, men att han tycker att det inte borde räcka.

    Men det är ju tolkningar av tredjehandsuppgifter.

    SvaraRadera
  6. Men åklagaren har åtalsplikt om han anser att bevisen räcker till fällande dom, eftersom nästan hur svaga bevis som helst räcker till fällande dom i våldtäktsmål så har åklagaren alltså plikt att åtala även med mycket svaga bevis.

    SvaraRadera
  7. Hillegrens uttalande som upprörde -- med rätta! -- var snarare det att tilltvingad sex med en ovillig partner var att jämställa med att gå mot röd gubbe. Det kallas våldtäkt och ses av vanligt folk som ganska allvarligt. Sådana uttalandet förbrukar snabbt allmänhetens förtroende för denne man och har inget med bevisvärden att göra.

    SvaraRadera
  8. Men Jonas, frågan är var man *i rättssalen* lägger ribban för att sexet ska ha varit "tilltvingat", dvs med tydlig indikation på att den andre inte ville? Det är väldigt svårt att formulera någon slags generellt smoking-gun som skulle definiera när ett ligg är "tydligt ovilligt". Våld eller fyusiskt tvång räcker inte: öppet våld, som att vrida om armen eller hota md kniv, förekommer ingalunda vid alla verkliga våpldtäkter (det mesta som händer under många antagmna våldtäkter - även sådana som *bör* kallas det - kan i och för sig hända under sådant sexumgänge som görs i samförstånd, och då har lagens arm inget att göra med saken). Men för de flesta feminister är detta inget problem eftersom de a)helt enkelt ser det som ett mål i sig att mycket fler män döms för våldtäkt och hamnar i fängelse, och b)inte räknar med att de själva eller någon av deras väner/barn/partners någonsin kommer at haman inför rätta på en svag våldtäktsnklagelse.

    Det behövs något slags kriterier som ger en bild av var "dåligt sex" slutar och våldtäkt repektive sexuellt tvång börjar. Man kan *inte* döma till två-fem års fängelse eller höga böter bara på "en känsla" hos kvinnan, särskilt inte långt efteråt. Det är det som är kärnan i vad Hillegren sade, även om han gjorde det md klumpiga formuleringar.

    SvaraRadera
  9. För att skära ut det i papp, eftersom den här debatten har gjort mig depressivt medveten om vissa "feministrs" förmåga at missupofatta och kraxa upp sig:

    -Våld finns med i bilden vid ganska många införstådda (consensual) samlag. T ex s/m, rollspel.
    -Långt ifrån alla tillfällen som leder till åtal för våldtäkt eller sextvång innehåller något öppet våld. Det beror delvios på att somliga män är så pass mycket starkare än somliga kvinnor att våld inte alltid behövs, det underförstådda hotet räcker. Eller så är det ingen som vill utmana och sätta ner foten, folk är dessutom ofta berusade (Tumbafallet). Men hur bevisar man detta hot i efterhand?

    -Alltså räcker det inte att säga "VÅLD betyder våldtäkt". Intressant nog är en del av dem som rasat mot Hillegren, t ex Isobel, mycket angelägna on att försvara t ex s/m-ares rätt att ha sitt sexliv i fred, men de ser inte motsägelsen.

    -Om man vill ha en bred defintion på våldtäkt men samtidigt ett högt minimistraff (och sänkta beviskrav??) så är det minsta man kan begära at det finns en tydlig linje för vad som ska till för att det ska vara våldtäkt. Närvaron av våld räcker inte, linjen "formellt samtycke innan annars är det presumtiv våldtäkt" (Leijonhufvud) är orealistisk därför att folk inte har sex på det sättet. Alltså blir det rättsosäkert.

    SvaraRadera
  10. @Magnus: Jag håller med om det mesta du skriver, särskilt din kritik mot urvattningen av våldtäktsbegreppet samtidigt som de höga straffvärdena skall bibehållas. Detta är ingen bra väg att gå. Mindre allvarliga brott skall straffas mildare och allvarligare brott strängare. Detta är en självklarhet i alla sammanhang utom just när det gäller de sexualrelaterade brotten. Och den som likt Hillegren vågar kritisera denna förtunning av rättssamhället gör egentligen bäst i att knipa käft, annars blir man genast beskylld för att vara en kvinnoförtryckare som vill beskydda våldtäktsmän.

    SvaraRadera
  11. Magnus: Jag förstår vad du skriver och jag håller med om det mesta (även om ordval i stil med "vissa feminister tycker att" egentligen borde ge en rask diskvalificering), men jag försökte förklara vad som upprört.

    Tilltvingad sex är själva definitionen våldtäkt i allmänhetens ögon, det skulle förvåna mig om det inte även gäller juridiskt. Att bevisläget är svårt ligger i sakens natur. Att det kan finnas praktiska problem för den juridiska processen hör inte hit.

    Om en åklagare säger att en man som tvingar till sig sex av sin hustru begår en smärre förseelse, då har man gjort bort sig å det grövsta.

    SvaraRadera
  12. Jons: "tvinga till sig sex" kan visst kännas glasklart för den som var med, men det är skitsvårt att avgränsa vad det faktiskt betyder, hur man ska *avläsa* det i spår och vittnesmål från ett sextillfälle generellt (jag är inte jurist, men har läst om våldtäkter, pratat med personer som råkat ut för våldtäkt och funderat över det jag hört fullt tillräckligt för att kunna se att det inte alls är lika ennkelt att inför rätta "demonstrera" att en våldtäkt ägt rum som det är med rån eller mord. Ibland är det förstås solklart - den klassiska överfallsvåldtäkten - men ofta finns det faktiskt inga *utåt* synliga tecken på våld ens i det som hände, det om berätas, och då blir det en tolkningsfråga utifrån vittnesmålen: vilka känslor och avsikter fanns bakom när det inträffade? kände hon sig bara illa till mods efteråt eller var det verkligen påtvingat? Den komplikationen väljer Isobel (en annars begåvad journalist) m fl att suveränt bortse från.

    "Vissa feminister" är en snabbskrift-formulering. Jag menar inte att det är något fel på feminism, men en viss slags livsstsilsfeminism som vill ha mycket frihet och noll ansvar är snett ute. Att avgränsa vilka jag syftar på hade blivit orimligt långrandigt i en kommentartråd, och när man tar upp den här sortens frågor kör man ändå in i en vägg hos radikalfeminister som bara tycker det är häftigt att skylla på män.

    SvaraRadera
  13. Johan B /

    Diskussionen bör väl - på ett plan som berör reellt viktiga frågor inte handla om Hillegrens uttalande:

    "Om en åklagare säger att en man som tvingar till sig sex av sin hustru begår en smärre förseelse, då har man gjort bort sig å det grövsta."

    Visst har man det. Uttalandet är korkat, vilket väl inte behöver diskuteras så mycket. Skulle man därtill också se evidens på att den inställningen (om den nu faktiskt finns) hos Hillegren tillåts påverka hans yrkesroll - ja då har han förbrukat sitt förtroendekapital.

    Den viktiga diskussionen handlar väl snarare om huruvida det är okej att använda det uttalandet som slagträ, med målet att ändra lagen så att bevisbördan i våldtäktsmål sänks?

    Våldtäkt är ett vidrigt brott, som skall straffas HÅRT - när det kan bevisas! Ord mot ord kan väl rimligen aldrig tillåtas räcka för fällande dom inom NÅGOT område (iaf inte om vi fortfarande skall kunna hävda att vi lever i en rättsstat)?

    Visst kan feminister (om vi nu gör generaliseringen att det är den - allt annat än homogena - gruppen som driver den linjen) hävda att jag som man är partisk när jag säger det.

    Det är sant - jag är mer sannolik att utsättas för det justitiemordet än vad en kvinna är. Det gör dock inte åsikten mindre välgrundad för det...

    SvaraRadera