måndag 21 september 2009

Project Indect - Nästa steg mot Big Brother

Project Indect är inte namnet på en ny thriller från Hollywood utan ett EU finansierat projekt vars syfte är att hjälpa politikerna att kontrollera samtliga aktiviteter som sker på internet.

HAX är med rätta kritisk och citerar The Daily Telegraph:

It talks of the 'construction of agents assigned to continuous and automatic monitoring of public resources such as: web sites, discussion forums, usenet groups, file servers, p2p [peer-to-peer] networks as well as individual computer systems, building an internet-based intelligence gathering system, both active and passive'.


Projektet syfte är alltså att ge makthavarna ett intstrument som skall möjliggöra en effektiv och automatiserad övervakning av varje aktivitet som medborgarna utför på nätet. Den budgeterade projektkostnaden har uppskattats till ca 100 000 000 kronor av våra skattepengar. Uppenbart skyr politikerna inga medel eller kostnader för att kunna övervaka allt vi gör.

Enligt Rawstory utgör projektet en av flera byggstenar i det som har kommit att kallas Europas "justice agenda". Syftet är ytterst att möjliggöra ett informationsutbyte mellan polisen i olika länder. Personligen känner jag mig inte bekväm med att min personliga information skall kunna delas ut till länder med ett mindre utvecklat rättssäkerhetstänkande än här. Vi kommer inte längre att kunna kontrollera hur känlig information om våra liv används och därför kommer vi inte heller längre att äga våra liv.

Informationen som kommer att samlas in genom Indect kommer dessutom tveklöst att göras tillgänglig för EU's hemliga superpolis SitCen. SitCen är skyddat från offentlig insyn och svarar endast gentemot EU'sHigh Representative for the Common Foreign and Security Policy. Vi som väljare kommer sålunda att sakna varje insynsmöjlighet och därmed varje möjlighet att kontrollera i vilka syften den insamlade informationen kommer att användas.

Våra "demokratiskt valda" politiker är så uppenbart rädda för en offentlig och öppen debatt att jag måste ställa frågan "hur kunde det bli så här"?!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

  1. Personligen skulle jag inte heller känna mig alltför säker på att informationen om mig på nätet används med omdöme ens av svenskar.

    Betänk ett politiskt maktskifte. Jag och många andra som till exempel är motståndare till vänster- och högerextremister, eller de som vi betraktar som extremister - bäst att skriva så utifall det blir maktskifte någon gång i framtiden - riskerar att bli förföljda av dessa.

    Sedan finns det förstås inte något som helst sympatiskt med att staten konfiskerar mina skattemedel för att övervaka mina aktiviteter på nätet.

    Visst man kan ju sluta med surfandet och börja umgås med folk irl lite mer för meningsutbyte. Men utbudet på utbytet minskar drastiskt.

    SvaraRadera
  2. Denna mardröm behöver inte bli verklighet, om vi inte vill det.

    Däremot får gärna våra drömmar om en bättre värld bli verklighet...men det krävs att var och en av oss engagerar oss, för den.

    En demokrati blir inte bättre än de medborgare som engagerar sig/eller inte gör det.

    Som raketforskaren Goddard uttrycket:
    "The Dream of Yesterday is the Reality of Tomorrow"

    SvaraRadera
  3. Anders R Olsson har skrivit en hel del om de här frågorna utan att tillhöra de mest kända - han är inte lika mycket glansfullt debattlejon som t exRasmus Fleischer eller Pär Ström - och i helgen körde han ut en bra, genomtänkt artikel (i två delar) i Sydsvenskan. Den ställer bland annat frågan varför vi fått ett läge där de som sågar Ipred, telekompaketet etc oftast vinner debatten stort men ändå inte tycks rå på makten
    1.http://tinyurl.com/y8pell6

    2. http://tinyurl.com/y94ngjo

    Jag tror han har helt rätt i att "integritet" och "säkerhet" ofta används på ett dimmigt sätt - säkerhet innebär i det offentliga språket efter 11 september nästan alltid att vara skyddad från något slags diffus politiserad ondska. Han har absolut rätt i att vi behöver skilja på mnedborgerlig intergritet och privat integritet, men problemet där är kanske att de flesta debattörer idag vill inte lansera sig som "medborgare" och driva den sortens krav - man vill ha en mera personlig och föregivet privat image, som msyig entreprenör med barn eller glad och glammig bög, det ger mera poäng i tidningsspalter och tv-soffor och hjälper till att bygga under nästa krönika. Att vara "tänkande medborgare" rätt och slätt (som denna blogg, och som många debattörer före internet) ses som alltför duktigt och osexigt av svensk media idag.

    SvaraRadera
  4. Magnus; Stort tack för dina länkar. Anders R Olsson var en trevlig ny bekantskap!

    SvaraRadera