Arbetsgivare inför åsiktscensur

Upphovsträtan har i ett välskrivet inlägg uppmärksammat att offentliga arbetsgivare som kommuner och landsting har börjat censurera sina anställdas tillgång till internet. Jag rekommenderar varmt att ni läser inlägget på Upphovsträtan innan ni fortsätter att läsa mitt inlägg.

För saklighetens skulle måste jag inleda med att fastslå ett faktum som möjligen gör vissa besvikna. Och det är att en arbetsgivare alltid har rätt att bestämma hur de anställda får använda de arbetsredskap som arbetsgivaren tillhandahåller. Sålunda finns det i och för sig inga hinder för en arbetsgivare att införa filter eller blockeringar som förhindrar de anställda att nå internetsidor som arbetsgivaren anser som olämpliga.

Men när det som här handlar om offentliga arbetsgivare som kommuner och landsting bör dock även andra värden göra sig gällande, nämligen yttrandefriheten och rätten att ta del av information vilket är rättigheter som garanteras genom både vår grundlag och Europakonventionen. Det finns här en skillnad mellan privata respektive offentliga arbetgivare, vilket klargörs i en artikel i tidskriften Advokaten skriven av advokaten Lars Viklund.

När en arbetsgivare står inför ett beslut huruvida han skall censurera internet bör därför en intresseavvägning göras mellan å ena sidan arbetsgivarens rätt att bestämma över sina arbetsredskap och å andra sidan de anställdas yttrandefrihet och rätt att ta del av information.

Som framgår av inlägget på Upphovsträtan har Västerbottens läns landsting fattat sitt beslut om censur utifrån en skrift författad av den för mig helt okände juristen Harry Schüssler som påstår sig vara expert på IT-juridik. Vad som ger denne jurist expertstatus är för mig helt obekant.

Efter att ha läst igenom Schüssler's skrift kan jag konstatera att han tycks har ganska grumliga kunskaper i de ämnen han yttrar sig om.

I sin skrift slår Schüssler dogmatiskt fast att en arbetsgivare som inte censurerar internetåtkomsten för sina anställda kommer att drabbas av:

a) medverkansansvar för upphovsrättsbrott, och

b) skadeståndsansvar pga bestämmelserna om s.k. principalansvar i 3 kap 1§ skadeståndslagen.

Min uppfattning är dock Schüssler's farhågor är ogrundade eller i vart fall klart överdrivna. Jag skall kort försöka förklara varför.

a) Vad först gäller medverkansansvar till upphovsrättsbrott så förutsätts att arbetsgivaren har medverkat med uppsåt eller grov oaktsamhet. Schüssler stannar i sina analys vid att arbetsgivaren skulle kunna anses ha varit grovt oaktsam om han inte censurerar. Men han tycks förbise att man för den rätta uttolkningen också måste läsa bestämmelsen om medverkansvar i 23 kap 4§ brottbalken samt måste dessutom beaktas att upphovsrättsbrottet är ett aktivit brott. Underlåtenhet eller passivitet är inte kriminaliserat.

Enligt 23 kap 4§ brottsbalken förutsätts sålunda att någon som företräder arbetsgivaren aktivt genom "råd eller dåd" har främjat den anställdes brottslighet. Att en arbetsgivare endast tillhandahåller en dator med uppkoppling mot internet kommer aldrig att kunna anses medföra ansvar för brott på det sätt Schüssler påstår. Inte ens om internetåtkomsten är ocensurerad. Hans argumentering är inte bara vilseledande utan - vågar jag påstå - direkt felaktigt.

De argument som framförs av Schüssler i denna del är sålunda inga goda argument för censur då arbetsgivaren gör sin intresseavvägning.

b) Schüssler hamnar även fel då han argumenterar för censur utifrån risken att arbetsgivaren skulle kunna påföras ett skadeståndsansvar enligt bestämmelserna om principalansvar i 3 kap 1§ skadeståndslagen.

Låt oss inleda med att konstater att arbetsgivarens skadeståndsansvar - såvitt nu är av intresse -är begränsat till sådan ekonomisk skada som den anställde förorsakar i tjänsten genom brott. Sålunda förutsätts en brottslig gärning samt att denna har utförts i tjänsten.

Att fildela eller använda sig av internet är inte i sig brottsligt. Redan detta begränsar arbetsgivarens risk att drabbas av skadeståndsansvar.

Begreppet "i tjänsten" är också centralt när arbetsgivaren skall göra sin intresseavvägning och riskbedömning.

För att rätt förstå detta centrala begrepp måste man i vart fall läsa de principiella uttalanden som framgår av Högsta domstolens dom NJA 2000 s.238 som bl.a. hänvisar till skadeståndslagens förarbeten. För den mer intresserade kan jag också rekommendera denna uppsats som har publicerats av Linköpings universitet.

I den nyss nämnda domen från Högsta domstolen citerar jag ett klargörande stycke:

Arbetstagarens handlande skall ha ett funktionellt samband med arbetstagarens tjänst; det fordras dock inte att handlingen direkt avser fullgörande av ett tjänsteåliggande eller att skadan vållats under arbetstid. Som ett minimikrav skall dock gälla att det till väsentlig del är just på grund av tjänsteförhållandet eller de konkreta arbetsuppgifter arbetstagaren haft att utföra som han kommit att vålla skada.

Sålunda fastslår Högsta domstolen att arbetsgivarens principalansvar endast kan komma ifråga när det förekommer ett funktionellt samband mellan den brottsliga gärningen och den arbetsuppgifter den anställde har haft att utföra för arbetsgivaren. Högsta domstolen slår i sin dom också fast att det måste handla om en förutsebar gärning och skada.

Att en anställd använder annars helt lagliga arbetsredskap som en dator och internet för brottsliga aktiviter torde sällan eller aldrig kunna uppfylla kravet på ett funktionellt samband med hans arbetsuppgifter. Risken kan därför inte heller anses förutsebar i den mening som krävs för att arbetsgivarens skadeståndsansvar skulle kunna aktualiseras.

Sålunda är Schüssler's argument även i denna del ett dåligt underlag för att införa censur hos en offentlig arbetsgivare.
_____________________________________________

Schüssler's argument ger mig känslan av att vara beställda av de som ivrar för att införa ett övervakningssamhälle. När jag Googlade på Harry Schüssler's namn fick jag fram att han är stormästare i schack. Men han påstås även vara doktorand vid Uppsala univeristet samt expert på lagstiftning kring internationell insiderhandel. Vad som förlänar denne Schüssler titeln expert i både IT-rätt och lagar kring internationell insiderhandel är för mig okänt. Är det någon som kan lämna mer information kring Schüssler så mottar jag den tacksamt.

Klart är dock att Schüssler i sin skrift försöker skrämma arbetsgivare till att införa censur med hjälp av halvsanna och illa underbyggda argument. Man hade kunnat hoppas att de offentliga arbetsgivarna hade ägnat en liten stund åt att syna Schüssler's argumentering innan de godtyckligt började censurera arbetstagarnas möjligheter att delta i den fria samhällsdebatten som annars brukar påstås känneteckna ett öppet och demokratiskt samhälle.

Läs gärna också vad Tomas Ward har skrivit i ämnet.


Läs även andra bloggares åsikter om arbetsgivare, censur, pirat, lagstiftning, övervakningssamhället

Bekämpa övervakningsstaten

Karl Sigfrid pekar med hänvisning till Michael Geist ut de länder som vill hemlighålla Acta-förhandlingarna.

Men det detta inlägg främst kommer att avhandla är vilken moteld vi enskilda medborgare kan anlägg mot staten den dag datalagringsdirektivet och Acta implementeras med svensk lag.

Såväl datalagringsdirektivet som Acta kommer att leda till lagtiftning som på ett mycket tydligt sätt utmanar ett flertal grundläggande rättigheter i Europakonventionen på ett sätt som knappast kan uppfattas som vare sig påkallat eller proportionerligt i en demokratisk stat.

Grundläggande är att ingen lag eller förordning får stå i strid med Europakonventionen och domstolarna har en skyldighet att inte tillämpa sådana lagar, se 2 kap 23§ och 11 kap 14§ regeringsformen.

Om staten eller upphovsrättsindustrin med stöd av Acta i framtiden utkräver ansvar från en ISP skulle sålunda domstolarna blir skyldiga att pröva om lagen överensstämmer med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.

Men när vi enskilda drabbas av effekterna av datalagringsdirektivet och/eller Act så har Högsta domstolen fastslagit att vi skall kunna utkräva skadestånd från staten med tillämpning av Europakonventionen, även att andra svenska lagregler saknas. Någon ekonomisk skada behöver inte visas, utan även ersättning för s.k. ideell skada kan utdömas.

Med tanke på den omfattning som datalagringdirektivet och Acta kommer att få så drabbas varje svensk medborgargare av dess effekter. En omständighet som skulle kunna verka återhållande för den enskilde att väcka talan mot staten är såklart rättegångskostnaderna. Denna risk skulle dock kunna minimieras om flera privatpersoner gick samman för att väcka en grupprättegång.

Läs även andra bloggares åsikter om Acta, datalagringsdirektivet, Europakonventionen, medborgarrätt

Upphovsrättsindustrin - De nya piraterna

I åratal har upphovsrättsindustrin klagat över de hemska pirater som kapar deras vinstgivande alster.

Nu har det dock avslöjats att upphovsrättsindustrin sannolikt är de enskilt största banditerna och ett nytt begrepp har sett dagens ljus - Voddlergate.

Copyriot och Christopher Kullenberg beskriver insiktsfullt upphovsrättsindustrins GPL-intrång. Helt fräckt parasiterar upphovsrättsindustrin på fri mjukvara och man låser in denna i strid med de villkor som gäller för nyttjandet.

Enligt min bedömning råder det därmed ingen tvekan om att upphovsrättsindustrin bryter mot Upphovsrättslagen.

Vi känner till vilka sanktioner som brukar drabba den som påstås bryta mot de upphovsrättsliga reglerna. Det brukar handla om hårdföra polisrazzior, beslag, viten, långa fängelsestraff och höga skadestånd. Men när det som nu är upphovsrättsindustrin som systematsikt bryter mot lagen så händer ingenting. Myndigheterna tiger och blundar.

Men genom Voddlergate har det faktiskt öppnats en möjlighet att låta upphovsrättsindustrin få smaka på sin egen medicin. De som har bidragit till att skapa de fria mjukvarorna är alla delägare till de rättigheter som är förenade med mjukvarorna. Det enda som krävs är sålunda att några av dessa skapare går samman och voila; Hela upphovsrättslagens sanktionssystem blir tillgängligt. Det handlar om vitesförbud, intrångsundersökningar och skadestånd. Notera att det inte behöver styrkas någon faktisk ekonomisk skada eftersom redan s.k. ideell skada ersätts.

Jag skulle med ren och skär skadeglädje gärna bidra till att låta upphovsrättsindustrin få smaka på de lagar som de själva har specialbeställt.

Copyriot utvecklar saken ytterligare.

Läs även andra bloggares åsikter om Voddlergate, upphovsrättsindustrin, övervakningssamhället

Är klimatalarmisterna den nya tidens antidemokrater?

Jag tänker inte ge mig in i den överhettade klimatdebatten. Istället skall jag i detta inlägg beröra ett fenomen som har blivit allt tydligare bland klimatarmalisterna, nämligen föraktet för demokratin.

Att det på senare tid har blivit politiskt korrekt att kränka grundläggande demokratiska principer känner många till. IPRED, FRA och Datalagring är produkter som har lobbats igenom av upphovsrättsindustrin. Lagstiftningsprodukter som enbart för något decennium sedan skulle ha varit omöjliga i en västerländsk demokrati, men som nu hyllas av politiker från i stort sett varje sådan förment demokratisk nation.

Till de som tar avstånd från demokratin ansluter sig nu de s.k. klimatarmalisterna. Vi kommer ihåg den annars så fryntlige meteorologen Pär Holmgren som för en tid sedan överraskade oss när han avslöjade att han i klimatkampens namn ville avskaffa allmänna val.

Nu ansluter sig Bo Ekman som i debattartiklar i SvD och DN kräver en ny världsordning. Och Bo Ekman är långt ifrån ensam att kräva en New world order i klimatets namn.

När termen New world order används så är det nog många som i likhet med mig associerar detta med en kollektivistisk enpartistat. Men i sanningens namn har begreppet också använts av demokater som Wilson och Churchil för att symbolisera en positiv förändring

I vilken mening kan då Bo Ekman tänkas använda sitt krav på en ny världsordning? Ett citat från Bo Ekman debattartikel i DN klargör:

Men om nu 192 nationer ändå skulle ha kommit överens om det ”perfekta avtalet”, så saknas i upplägget den tillsynsmyndighet som med ekonomisk, polisiär och militär makt skulle ha kunnat korrigera de nationer som av olika skäl inte skulle möta åtaganden och mål.

Bo Ekman vill alltså införa en överstatlig makt som skall ges makt att med bl.a. militära medel ingripa mot den stat som inte håller måttet. Ekman är sålunda beredd att döda oskyldiga medborgare i dessa stater för att nå sina klimatmål, eller vad skall de militära medlen annars användas till?

Nå, kan det handla om en "slip of the tongue"? Icke, Bo Ekman har redan tidigare framfört liknande åsikter.

Kanske skulle det föra för långt att påstå att Bo Ekman förespråkar diktatur. Men hans argumentering kan härledas till the Club of Rome. Och det kan i sammanhanget påpekas att Bo Ekmans närmaste man Anders Wijkman som av en händelse är viceordförande i Romklubben.

Romklubbens mest kända publikation är The Limits to Growth. I denna liksom i Romklubbens övriga publikationer hittar man en del New world order-tankar. Det som förenar Romklubben och Bo Ekman är övertygelsen om att demokratin är oförmögen att fatta de kraftfulla beslut som krävs för att rädda världen.

Democracy is not a panacea. It cannot organize everything and it is unaware of its own limits. These facts must be faced squarely. Sacrilegious though this may sound, democracy is no longer well suited for the tasks ahead. The complexity and the technical nature of many of today’s problems do not always allow elected representatives to make competent decisions at the right time.”

- Club of Rome, The First Global Revolution

Mönstret framstår som alltmer tydligt. Enligt miljöalarmisterna tycks det krävas en grön führer eller någon liknande form av överstatlig makt som skall kunna ingripa, även militärt, för att korrigera och tillrättalägga. Stöveltrampet från Kristallnatten 1938 ekar i mina öron när jag hör denna argumentering, men mest förvånad blir jag att antidemokratiska åsikter som de Bo Ekman framför ges plats i DN och SvD.

Det kan tilläggas att Bo Ekman inte är en person utan makt och inflytande. Sedan 1996 är han medlem och numera styrelseordförande för Kungliga Vetenskapsakademien, IVA. Och 2008 utsåg Aftonbladet honom som en av de 100 mäktigaste i Sverige.

Visst har demokratin som system sina brister, men erfarenheten visar att demokrati alltid är överlägsen diktatur/enpartistyre. Antidemokrater bör bekämpas oavsett om de må kalla sig höger-/vänsterextremister, upphovsrättslobbyister eller klimatalarmister.

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, demokrati, Bo Ekman, upphovsrättsindustrin

Tipstack: frojdh.se

Antipiratbyrån beställer ny lag

Pontén & Co har kommit till insikt om att det är svårt att säkra bevisning mot den som använder sig av bittorent-teknik.

Därför lägger de nu en beställning på ny lagstiftning.. I sin godhet berättar Pontén att upphovsrättsmaffian inte alls begär att få ut identiteten på personen bakom en viss IP-adress. Hans förslag går ut på att exempelvis en statlig myndighet skulle kunna användas för att skicka varningsbrev till den förmenta förbrytaren. Hur skall det gå till frågar jag mig. Skall myndigheten agera på uppdrag av Antipiraterna eller skall myndigheten i realtid spåra och samla bevisning? Hur skall myndigheten annars få fram uppgifter om vem som har laddat vad och när?

Även Ifpi har nyligen beställt ny lagstiftning.

HAX skriver om riskerna när lagstiftning kan beställas som en ny tröja från Ellos. Även Copyriot kommenterar.




Läs även andra bloggares åsikter om Ifpi, Ipred, Antipiratbyrån, bittorrent

Microsoft samarbetar med NSA

Redan för cirka 10 år sedan avslöjades att alla windowsprogram levererades med en dold programnyckel kallad NSAKEY. Det spekulerades i att detta var en bakdörr som gav den amerikanska spionorganisationen NSA tillgång till användares datorer. Microsoft förnekade och det hela stannade vid spekulationer.

Nu rapporteras attt NSA har varit delaktiga även i utvecklingen av Windows7.

Att NSA länge har hyst en önskan att kunna gå in och läsa data gjordes klart redan 1993 när de släppte ett förslag om det så kallade Clipper-chippet som skulle ge användarna stark kryptering men dessutom erbjuda amerikanska myndigheter möjligheten att genom en bakdörr kunna läsa information från vilket system som helst.

Även Google har för avsikt att inleda ett nära samarbete med NSA.

Förvisso förnekar Google att NSA skulle få tillgång till användares privata information såsom email-konton. Men historien visar att NSA är en organisation som inte är särskilt känslig när det gäller integritetsfrågor. Många kommer väl ihåg hur NSA under 2006 avslöjades med att i hemlighet ha avlyssnat miljontals amerikanska medborgare.

Den amerikanska s.k. Patriot Act gör det också enkelt för NSA att tvinga Google och andra företag att lämna ut känslig personlig information. I en intervju i december 2009 sa Googles VD Eric Schmidt följande:

The reality is that search engines, including Google, do retain this information for some time and it's important, for example, that we are all subject in the United States to the Patriot Act and it is possible that all that information could be made available to the authorities.

Patriot Act berör inte enbart amerikanska medborgare utan kan användas för att spåra och gripa indivder i hela världen. Detta är en konsekvens av section 814 i Patriot Act, vilket jag har beskrivit tidigare; Här

Läs även andra bloggares åsikter om Microsoft, Google, NSA, FRA, övervakningssamhället

Utredning om Pirate Bay-läcka läggs ner

Pirate Bay-domen läckte ut flera timmar innan domen rätteligen skulle offentliggöras. På tingsrättens initiativ inleddes en utredning. Nu läggs utredningen ner eftersom man inte har kunnat spåra någon enskild gärningsman. Klart är dock att läckan skedde inifrån tingsrätten.

Utgången var väntad, men detta är en viktig påminnelse om att alla register läcker. Datalagring, någon?


Läs även andra bloggares åsikter om datalagring, pirate bay, piratpartiet, övervakningssamhället

Skola spionerade på elever via fjärrstyrd webkamera

Ett skoldistrikt i Pennsylvania, USA, delade ut laptops till sina elever. Alla var glada och nöjda, men vad varken eleverna eller deras familjer kände till var att datorerna hade försetts med webkameror som kunde fjärraktiveras.

Det hela avslöjades sedan en elev fick en reprimand för att han hade agerat på ett opassande sätt i sin bostad. Pojkens familj har nu väckt talan mot skoldistriktet. I stämningsansökan kan man läsa:

Images captured may consist of minors and their parents or friends in compromising or embarrassing positions, including in various stages of dress or undress

Skoldistriktet förnekar spionage och ber om ursäkt på sin hemsida.

Övervakningssamhället tycks ha gjort nya landvinningar!


Läs även andra bloggares åsikter om övervakningssamhället, internet, webkamera, USA

Läkarna får inget skadestånd - Hela domen

Det var på sommaren 1984 som en styckad kvinnokropp hittades i en sopsäck utanför Stockholm. Efter en farsartad förundersökning åtaldes männen för mord, ett brott de frikändes för. I domskälen uttalade dock tingsrätten att männen hade styckat kvinnokroppen. Domskäl kan inte överklagas så med denna tingsrättens uppfattning som grund återkallade kammarrätten under 1991 männens läkarlegitimationer.

Senare undersökningar har visat att männen med största sannolikhet inte har haft något som helst med mordet eller styckningen att göra. Männen väckte därför talan mot staten och yrkade främst ersättning för den förlust de lidit till följd av att deras läkarlegitimationer återkallats. Idag är de flesta övertygade om att männen är offer på grund av statens övetramp.

Läkarnas ombud uttryckte igår en förhoppning om att läkarna skulle få upprättelse i tingsrätten. I debattartikeln tar ombuden upp min gamla käpphäst, nämligen kritiken mot principen om fri bevisprövning:

"Bevisprövningen i domstolarna är helt fri. Detta innebär att lagarna inte ger någon ledning för hur domstolarna ska pröva olika bevis. Istället genomförs denna uppgift helt självständigt. Resultatet har i fler fall än i styckmordsfallet blivit uppenbart otillfredsställande."

Idag meddelade Attunda tingsrätt dock en dom varigenom männens skadeståndstalan ogillades. Tingsrätten fann förvisso att staten hade gjort sig skyldig till fel i 27 fall och att felen kan ha inverkat på beslutet att åtala männen, dvs det som sedan ledde till att deras liv fullständigt förstördes. Likväl anser tingsrätten inte att något av felen kunde läggas till grund för ett skadeståndsansvar för staten.

Återigen framstår det som att staten skyddar sig själv. Och som lök på laxen förpliktade domstolen läkarna att betala statens rättegångskostnader med drygt 300 000 kronor.

Jag känner uppgivenhet. Här är domen för den som är intresserad.

DOMEN

Barnläkaren - Förundersökningen med kommentarer

De första diskussionsvågorna efter åtalet mot barnläkaren har lagt sig. Jag har medvetet valt att avvakta med mina kommentarer tills att jag haft tillfälle att läsa stämningsansökan och förundersökningen.

Inledningsvis påstods att det lilla flickebarnet hade förgiftats med både höga halter av morfin och tiopental. Noterbart är att misstankarna kring morfinet har fallit bort. Åtalet gäller nämligen endast förgiftning med tiopental.

Av den medicinska utredningen i förundersökningen framgår att tiopental är ett ämne som distribueras mycket snabbt i kroppen. Vetenskapliga rådets representant - docent Krister Nilsson - slår därför fast att flickan bör ha avlidit i nära samband med att tiopentalet injicerades. Detta är en uppgift som är väsentlig att hålla i minnet när man läser övriga delar av förundersökningen.

Många har nog som jag trott att åtalet skulle komma att handla om var gränserna går för sjukvården i livets absolut sista skede. Men sedan jag läst förundersökningen står det för mig klart att målet istället främst kommer att handla om huruvida barnläkaren alls var den som injicerade de dödliga doserna av tiopental.

I det ögonblick då flickan avled fanns det ca 10 personer i sjukrummet förutom den åtalade läkaren. Av förhören med läkaren framgår att hon styvnackat har förnekat att hon administrerade något annat än morfin och koksalt till flickan efter att respiratorn hade koppalts bort.

Det är i sammanhanget intressant att utredningen visar att det fanns tre uppdragna sprutor i sjukrummet, varav en innehöll tiopental. I sammanhanget är det också intressant att de anhöriga till den avlidna flickan samstämmigt berättar att föräldrarna upprepat bad läkaren att ge flickan något så hon slapp att lida.

Det är nu den stora förvirringen börjar. Flera av de anhöriga berättar att läkaren först nekade att ge flickan ytterligare droger, men att hon till slut föll till föga. För den fortsatta läsningen är det viktigt att komma ihåg vad docent Krister Nilsson säger ovan, nämligen att effekten från tiopental är i stort sett omedelbar.

Flickans farbröder Magnus och Christer berättar att flickan avled i stort sett omgående efter att läkaren hade injicerat "något": HÄR och HÄR.

Flickans moder indikerar dock att tidsåtgången kan ha varit upp emot 1 timme. Gammelmormor berättar att det läkaren injicerade inte hade något effekt och att flickan fortsatte att kämpa under lång tid.

Dessa tveksamheter skall självklart tala till den tilltalades fördel. Utredningen ger inget klart svar på om läkaren alls injicerade tiopental eller om det kan ha varit koksalt så som hon själv påstår.

I sammanhanget kan nämnas den kritik som i tillsynsärendet framförs mot bristerna i Rättsmedicinalverkets analays: HÄR och HÄR.

Intressant är också de alternativa möjligheter som uppställs i tillsynsärendet för hur och när tiopentalen kan ha tillförts flickan; HÄR. Lägger man samman dessa alternativa möjligheter med föräldrarnas ostridiga vilja att ge flickan "något" så att hon slapp att lida och att det fanns tiopental tillgängligt i sjukrummet så blir det inte helt osannolikt att det kan ha varit någon anhörig som injicerade tiopentalet. Jag säger inte att så var fallet men möjligheten torde inte helt kunna uteslutas. Särskilt inte som utredningen visar att de anhöriga tidvis var ensamma med flickan i sjukrummet.

Åklagarens bevisläge ser alltså inte helt okomplicerat ut. Med tanke på att åklagaren skall bedriva förundersökningen objektivt samt att åklagaren bara skall väcka åtal om han kan se fram mot en fällande dom så ifrågasätter jag om det var ett korrekt beslut att väcka åtal mot barnläkaren.

Dra era egna slutsatser. Här är förundersökningen:

Tillsynsärendet

Förhör-Läkaren

Förhör-Anhöriga

Övriga förhör

Läs även andra bloggares åsikter om barnläkaren, brottsutredning, åtal, rättsväsendet

Kan inte hålla mig längre

Min avsikt var att sluta blogga, men jag kan inte längre hålla tyst.

Ingen har väl missat Vänsterpartiets och Miljöpartiets dubbelspel kring datalagringdirektivet. De skall bekämpa direktivet fram till valet, men vinner de skall de rösta för ett införande av den total övervakningsstaten. Samtidigt hävdar dessa partier att "de gör allt de kan" för att förhindra att lagen införs. Men stämmer detta påstående verkligen?

Jag påstår att så inte är fallet. Även om direktivet ännu inte har implementerats med svensk lag torde det vara möjligt för enskilda och organisationer som kan komma att beröras av direktivet att klaga till Europadomstolen. Sverige är nämligen skyldigt att införa direktivet som lag, vilket torde vara tillräckligt för att grunda talerätt i Europadomstolen. När Centrum för rättvisa klagade till Europadomstolen angående FRA-lagen hade lagen ännu inte trätt i kraft. Jag vill minnas att motsvarande gällde när "Liberty and others klagade på den brittiska varianten av lagen.

Har Vänsterpartiet och/eller Miljöpartiet överhuvudtaget undersökt denna möjlighet närmare? Om inte så kan jag inte förstå att partierna har "gjort så mycket som möjligt" för att bekämpa direktivet.

Nästa fråga som inställer sig är huruvida partierna genom motioner eller på annat sätt har verkat för att Sverige skall låta EG-domstolen pröva huruvida direktivet är förenligt med Europakonventionen. Förvisso är EG-domstolen inte formellt bundna av Europakonventionen - även om konventionens ställning har stärkts efter att Luganokonventionen trädde ikraft - men domstolen brukar i praxis tillämpa och respektera de rättigheter som ges genom Europakonventionen. Om man tänker efter förtstår man att detta är rätt naturligt eftersom de enskilda medlemsländerna har anslutit sig till konventionen och sålunda förbundit sig att följa den.

Om Vänsterpartiet och/eller Miljöpartiet inte heller har agerat för en sådan domstolsprövning kan jag absolut inte förstå att de har "gjort så mycket som är möjligt" för att bekämpa datalagringsdirektivet.

Som väljare kräver jag ärliga svar i god tid före valet.

Andra i samma ämne: HÄR, HÄR och HÄR

Läs även andra bloggares åsikter om Datalagring, Piratpartiet, Miljöpartiet, Övervakningssamhället, Svek