NY SAJT HÄNGER UT DÖMDA PEDOFILER

Ännu en sajt har skapats med syftet att hänga ut personer som är dömda för barnpornografibrott eller annan brottslighet riktad mot barn. Sajten gör det möjligt att söka länsvis och på personnamn. Man får uppgifter om namn, adress och telefonnummer samt även vad personen är dömd för.

På sajten informerar också nätverket om att de personer som hängts ut och vill ha sina uppgifter borttagna kan få det.Men då krävs att personen går med på kemisk kastrering eller visar att han eller hon genomgår lämplig behandling hos psykolog.
Vidare vill nätverket tvinga personen till fortsatt kontakt, för att man ska kunna försäkra sig om att kraven följs.

Skapare av sajten är Mikael Skillt. Mikael är Nationaldemokrat och motståndare till moskéer i Sverige.

Nationaldemokraten Mikael Skillt vill också tjäna pengar på sin idé. Han har i detta syfte skapat en app som kan laddas ner för den facila summan om 39 kronor.

Flera klagomål mot sajten har inkommit till Datainspektionen som nu har inlett en granskning. Enligt Datainspektionen uppvisar sajten flera likheter med liknande sajter som tidigare har polisanmälts.

En av de personer som riskerar att hängas ut på satjen är den dömde mangaöversättaren Simon Lundström.

Gothbarbie skriver om hur barnporrhysterin kan slå tillbaka.

Det Mikael Skillt och hans anhängare sannolikt inte har tänkt på är att de spelar de lobbyister som vill inskränka våra fri- och rättigheter rätt i händerna. Dessa lobbyister spelar gärna och oblygt ut barnporrkortet som ett argument för att inskränka de demokratiska rättigheterna. Sannolikt kan sådant drabba även Mikael Skillt som i egenskap av Nationaldemokrat och högerextremist ideologiskt inte står långt ifrån Anders Breivik.

RÄTTSOSÄKERHET OCH DOMSTOLAR

Som försvarare drabbas man emellanåt av en känsla att det inte spelar någon roll vad som sägs under huvudförhandlingen eller hur svag åklagarens bevisning är. Allt känns klart på förhand.

Nu har känslan bekräftats. En domare har avslöjats med att ha skrivit en fällande dom redan före huvudförhandling. JO har blivit intresserad och begärt att domaren skall förklara sig.

FlyMe - Eller högtflygande juridik

Ekobrottsmyndigheten har förlorat ännu ett stort s.k. profilmål. Denna gång handlar det om åtalet mot styrelsen för flygbolaget FlyMe. Målet var uppmärksammat i media och bl.a. fick en advokat tillika styrelseledamot och åtalad löpa gatlopp i media.

Den 20 juni kom så Göteborgs tingsrätts dom som här biläggs i som en sammanfattning. I domen ogillas samtliga åtalspunkter. Domskälen är osedvanligt omsorgsfullt utformade och tingsrätten konstaterar på samtliga punkter att något brott inte har begåtts ens i objektiv mening.

Det är dock inte domen i sig som föranleder mig att skriva detta inlägg utan snarare efterdyningarna i media som bäst beskrivs i detta cachade blogginlägg författat av en av de åtalade.

Media nyttjar sig alltså av en docent som tidigare varit gift med en av de åtalades kollegor. En docent som offentligt i GP och andra sammanhang har förespråkat en omkastad bevisbörda i Ekobrottmål. Denne docent vill alltså att Sverige ska bryta mot internationella åtaganden om att den som är misstänkt skall betraktas som oskyldig till dess motsatsen bevisat. Hur tänkte GP när man släppte fram denne docent?

Öga för Öga

Något otippat har polismördaren Tony Olsson dragit igång en ny debatt om livstidsstraffets vara eller inte vara.

Vi lever i en tid där allt fler ropar på fler poliser, ökad övervakning och strängare straff i tron att detta skulle vara receptet för att minska brottsligheten. Redan nu kan jag dock reservationslöst fastslå att det inte finns något som helst stöd för att strängare straff skulle minska brottsligheten. Efter cirka 20 år som försvarare har jag nämligen kommit till insikten att den som begår brott aldrig gör det med övertygelsen att han skall åka dit utan snarare att han skall klara sig. Redan därför är det uppenbart att strängare fängelsestraff inte hjälper.

Vad gäller livstidsstraffet så är det en gammal kvarleva som i praktiken innebär att den dömde inte vet hur länge han eller hon skall behöva avtjäna sitt straff. Viss möjlighet att få strafftiden tidsbestämd genom en domstolsprövning finns förvisso, men för vissa brottslingar är även denna möjlighet utsläckt.

Såväl Norge som Kanada har avskaffat livstidsstraffet och istället infört långa tidsbestämda straff. I Kanada är maxstraffet som kan utdömas för mord 25 års fängelse och i Norge 21 år. Någon ökning av antalet mord eller dråp har inte påvisats i dessa länder genom att de tog bort livstidsstraffet.

Redan 2007 dömde dessutom dåvarande Riksåklagaren ut livstidsstraffet eftersom han inte ansåg att ett sådant straff hörde hemma i en modern rättsstat.

Som jämförelse kan nämnas att det för hundra år sedan fördes en intensiv debatt i Sverige om att avskaffa dödsstraffet. De som slogs för rätten att i statens namn döda en del av landets medborgare argumenterade ofta för att vissa brottslingar var oförbätterliga. Och därför var det lika bra att avrätta dem så var problemet ur världen och alla kunde känna sig trygga.

De som idag argumenterar för att livstid ska innebära fängelse livet ut har samma utgångspunkt - vissa brottslingar är oförbätterliga. Och därför kan vi låsa in dem för gott. Dessa teorier avvisades för 100 år sedan med följd att dödsstraffet i fredstid avskaffades 1921. Det är nu enligt min mening att ta nästa steg genom att på samma sätt som Kanada och Norge avskaffa livstidsstraffet.

Uppdrag Granskning - Lierade med extremhögern eller rimliga straff?

Efter lång tystnad har jag på nytt fått inspiration till att fortsätta diskussionen via denna blogg.

I senaste avsnittet av Uppdrag Granskning tar programmet upp vilka straff en pedofil skall få. Avsnittet kryddas med passande dyster musik, känslomässiga bilder på barn. Allt för att skapa en stämning och bygga en opinion.

I programmet ställs frågan; Hur skall en pedofil straffas. Jag ställer frågan; Vad är en pedofil och hur ska vi dra gränserna för att inte återfall i ett medeltida repressivt straffsystem?

Jag är självklart medveten om att ämnet är känsligt och ordet pedofil sänder kalla kårar längs med ryggraden på mig och, tror jag, detsamma gäller de flesta. Men just detta är nog också något som för med sig att vi snarare resonerar känslomässigt snarare än förnuftigt och logiskt.

Budskapet i Uppdrag Granskning är tydligt; Lås in dem och kasta bort nyckeln för alltid, totalövervaka, kastrera. Samma budskap hör vi ofta från extremhögern. Kan man då hävda att Uppdrag Granskning och extremhögern har ställt sig i samma ringhörna, eller företräder Uppdrag Granskning en rimlig ståndpunkt?

Men vad är då gränsen för dessa repressiva straff? En 17 åring som har frivilligt sex med en 14 årig flicka kan åtalas och dömas för våldtäkt mot barn. Detta har hänt och kommer att fortsätta att hända. Är denne 17 åring då kvalificerad för de repressiva straffen skall han kastreras och för alltid vistas i fängelse?

Många muslimer försvarar profeten Mohammeds äktenskap med 9 åriga Aisha. Är de då kvalificerade för de repressiva straffen?

Vi har många gånger läst om kvinnliga lärare som haft en sexuell relation med en minderårig manlig elev. Skall hon låsas in för evigt? Eftersom hon av fysiska skäl inte kan kastreras, vilket liknande straff skall kvinnor då få?

Var drar vi gränsen och skall straff också innefatta en tanke om vård och rehabilitering? Varför skall en pedofil straffas repressivt, medan samma straff inte skall gälla för de som genomför - låt oss säga - gruppvåldtäkt. Vilka andra grupper skall spärras in för evigt och bli kastrerade?

Inte någon av dessa svåra frågor togs upp av Uppdrag Granskning. Det är farligt när statstelevisionen utan någon som helst grundläggande analys gör sig själv till megafon för extrema åsikter och repressiv strafftillämpning. Jag kände därför mest obehag över tonen i programmet, men är övertygad om att många inte alls delar min känsla.