INTERNETLEVERANTÖRER BLIR NÄTPOLISER

Robo against MAFIAA
by: juristensfunderingar

I USA har det som Acta beskriver som en ambition redan förverkligats med början den 1 juli 2012. Detta gav mig inspiration att göra den lilla film som ni ser här ovan.

Baserat på vad som beskrivs som en frivillig uppgörelse mellan upphovsrättsindustrin och några av de största ISP'erna i USA ska nu en total övervakning av alla internetanvändare påbörjas. Inledningsvis krävde upphovsrättsindustrin hårda tag, men efter en del protester från ISP'erna har det nu byggt in lite skyddsvallar. Från det ursprungliga kravet på "three strikes and your out" har det nu blivit en stege med sex sektioner som börjar med varningar och information och som slutar med strypt internettillgång och hastighet. Upphovsrättsindustrin krävde att den som inte löd deras förmaningar helt skulle stängas av från internet, men så blir det nu inte. I varje fall inte i denna omgång.

ISP'ernas ny roll som mediaindustrins privatpoliser återfinns även i Acta. På samma sätt som i USA sägs att denna nyordning ska bygga på frivillighet. Jag är dock tveksam till om överenskommelser som framtvingas genom politiska påtryckningar, hot och tillmälen verkligen kan uppfattas som frivilliga.

FEMINISMEN SOM ÅSIKTSFÖRTRYCK

feminist diskurs
by: Conlon123

Jag är kritisk mot varje ideologi som förtrycker meningsmotståndares rätt att fritt uttrycka sina åsikter. I dagens Sverige är feminismen en av de främsta företrädarna för detta åsiktsförtryck, vilket klart framgår av videon här ovan. Tipstack till MedborgareX.

EU SOM HOT MOT YTTRANDEFRIHETEN

Affären med FOI:s engagemang i Saudiarabien ställer skyddet för meddelarfriheten och yttrandefriheten på sin spets. JK har beslutat att inleda en förundersökning för att utreda vem som tipsade Ekot. "Djupt olyckligt" säger Ekots chef Anne Lagercranz samtidigt som hon intygar att Ekot kommer att skydda sina källor. Hon tipsar också om tjänsten Radioleaks. Jag frågar mig hur källorna ska kunna skyddas sedan DLD nu har röstats igenom i riksdagen.

Den förundersökning JK har inlett avser brottet yttrandefrihetsbrott enligt 5 kapitlet i Yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Polismetodutredningen och folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrsson är avsikten att DLD skall kunna tillämpas även för bötesbrott.

Sålunda har svenska staten med biträde av EU nu skapat ett monster som undanröjer grundvalarna för vår demokrati och yttrandefrihet. Whistleblowers och andra som har kontakt med media för att - som i fallet med FOI - avslöja lagbrott och oegentligheter kommer i fortsättningen att bli registrerade och därmed spårbara för myndigheter som JK. Meddelarskyddet som tillförsäkras genom Yttrandefrihetsgrundlagen är därmed skjutet i sank.

Vi står nu inför ett tydligt paradigmskifte där makten skyddar sig mot insyn och kritik. DLD - som ursprungligen marknadsfördes med att massövervakningen behövdes för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten - kommer nu att bli tillgänglig även för bötesbrott. Därmed har alla hinder för att jaga whistleblowers slutligt undanröjts och media har inte längre någon möjlighet att skydda sina källor.

Parallellt med denna utveckling står EU i begrepp att skapa den s.k. Dataskyddsförordningen som är avsedd att få direkt effekt i Sverige utan att behöva ta omvägen över den lagstiftande församlingen, dvs Riksdagen. I ett remissyttrande över Dataskyddsförordningen uttrycker Sveriges radio stark kritik eftersom förordningen riskerar att kraftigt minska de undantag som tidigare gällt för media vad gäller att journalistiskt kunna granska makthavare. Mellan raderna kan man enkelt förstå att hela syftet med Dataskyddsförordningen är att skapa ett skydd för EUs och medlemsstaternas pampar mot misshaglig journalistisk granskning. Sveriges radio sammanfattar hotet på följande sätt:

Förslaget innebär en markant maktförskjutning från medlemsstaterna till EU-kommissionen. En sådan förskjutning riskerar enligt Sveriges Radio att utsätta den svenska grundlagsregleringen på tryck- och yttrandefrihetsområdet för stora risker.

Jag kan konstatera att media nu själv börjar drabbas av de integritetskränkande och yttrandefrihetsinskränkande lagar som i snabb takt produceras inom EU. Gammelmedia har varit tämligen frånvarande i debatten kring FRA, IPRED, Acta och DLD, men kanske vaknar de nu ur sin törnrosasömn när de själva blir drabbade?!

Intressant?

VÅLDTÄKT - SKA BEVISNING KRÄVAS

Falska våldtäktsanmälningar är ett existerande problem som vållar stort lidande för den osant anklagade och som drar stora resurser från polisens arbete med att bekämpa verklig brottslighet. Ändå upprörs media och bloggosfären sällan över de falska anmälningarna. Desto större blir däremot upprördheten när en enskild tilltalad frikänns från våldtäktsanklagelser pga åklagarens bevisning inte höll måttet.

Sist ut i debatten är en friande dom gällande en påstådd våldtäkt på en kvinna med Asbergers syndrom. Även annars ganska sansade debattörer som Johan Westerholm skriver av sig sin vrede utan närmare eftertanke eller analys.

Är det då nu fritt fram att våldta personer med någon form av handikapp? Vissa debattörer hävdar detta, men de har självklart fel.

Problemet med våldtäktsmål har inte varit att domstolarna generellt har tillämpat för höga beviskrav. Snarare tvärtom, vilket också varit anledningen till att Högsta domstolen har sett sig förorsakad att gång efter annan bevilja prövningstillstånd för att inskärpa de beviskrav som ska gälla i alla brottmål, dvs även i våldtäktsmål. Den kanske tydligaste domen är NJA 2010 s 671. Som framgår av domen finns även med iakttagande av de sedvanliga beviskraven goda chanser att döma en verklig gärningsman, förutsatt naturligtvis att åklagare och polis har gjort en fullgod brottsutredning. Eftersom viss media idag hävdar att det skulle vara något fel på Högsta domstolens praxis så väljer jag att klippa in de kriterier för bevisvärderingen som utvecklas i domen av justitierådet Göran Lambertz:

1. I målet, liksom ofta i mål om sexualbrott, är bedömningen av målsägandens och dennes utsagas trovärdighet central för prövningen av skuldfrågan. Trovärdighetsbedömningen måste ske med försiktighet och med iakttagande av de svårigheter som finns att dra säkra slutsatser. Beteendevetenskaplig forskning visar att det ofta görs felaktiga antaganden om vilka omständigheter som är relevanta för trovärdighetsbedömningen (se Lena Schelin, Bevisvärdering av utsagor i brottmål, 2006, s. 397). Särskilt svårt är det att bedöma trovärdigheten utifrån exempelvis det allmänna intryck som målsäganden ger eller av icke-verbala faktorer i övrigt, såsom grad av nervositet eller säkerhet, benägenhet att fästa eller slå ner blicken, röstläge, emotionella reaktioner, gester eller rörelsemönster. Framför allt fordras försiktighet i fråga om slutsatser av ett uppträdande som kan synas ge stöd för trovärdighet, exempelvis att en utsaga ”bär det självupplevdas prägel”. Som sägs i domen har man normalt anledning att lägga större vikt vid faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan. En viktig omständighet är därtill ofta hur berättelsen har växt fram, t.ex. förekomsten eller avsaknaden av ledande frågor under utredningen. Om berättelsen ter sig inlärd och statisk snarare än spontan är det vidare en omständighet som i allmänhet minskar trovärdigheten. Betydelsen av faktorer som annars skulle sänka trovärdigheten kan minska om målsäganden lämnar en godtagbar förklaring, varvid dock en sådan förklaring normalt inte ökar trovärdigheten i övrigt. Möjliga alternativa förklaringar till målsägandens agerande före och under rättegången bör beaktas. Att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade är givetvis inte tillräckligt för en fällande dom.

2. Att en person, liksom hans eller hennes berättelse, uppfattas som trovärdig behöver inte betyda att uppgifterna är tillförlitliga. Det kan sammanhänga med att personen av något skäl är övertygad om att berätta sanningen fastän uppgifterna delvis har sin grund i inbillning, sammanblandning, suggestion, annan yttre påverkan på minnet eller omedvetna förskjutningar i minnesbilden.

3. Som sägs i domen kan en trovärdig utsaga från målsäganden, i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet, vara tillräcklig för en fällande dom. Vid prövningen av skuldfrågan måste dock självfallet hänsyn tas till övrig bevisning och relevanta sakomständigheter i målet. Sålunda bör även den tilltalades trovärdighet bedömas, liksom sannolikheten i sig för målsägandens och den tilltalades berättelser. Vidare bör beaktas, utan givna slutsatser, bl.a. målsägandens reaktioner omedelbart efter händelsen och hennes eller hans agerande i övrigt, eventuell teknisk bevisning och målsägandens och den tilltalades berättelsers förenlighet med denna, eventuella vittnesuppgifter av relevans samt utredningsmöjligheter för att kontrollera målsägandens berättelse som kan ha försummats av polisen (se NJA 2009 s. 447 I och II). Särskilt noggrant bör domstolen beakta sådana omständigheter som kan tala för att målsägandens uppgifter är mindre tillförlitliga, exempelvis att det finns personliga motsättningar mellan målsäganden och den tilltalade, att målsäganden har behov av en förklaring i förhållande till sin familj eller att målsäganden annars kan ha skäl att rikta sanningslösa beskyllningar mot den tilltalade. Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få skadestånd bör beaktas.

4. Även utan en alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden kan fällande dom komma i fråga. Det förutsätter dock att utsagan stöds av stark bevisning av annat slag. För fällande dom fordras i detta fall liksom annars att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till det som läggs honom till last. Uttrycket rimligt tvivel kan sägas innebära att det ska vara praktiskt sett uteslutet att det förhåller sig på något annat sätt än åklagaren hävdar (se Gregow, SvJT 1996 s. 509 ff.). För att kunna konstatera att beviskravet är uppfyllt måste normalt domstolen omsorgsfullt pröva den tilltalades invändningar mot åtalet. Det gäller även om bevisningen för åtalet i övrigt framstår som mycket stark. I allmänhet bör denna prövning redovisas i domen.

5. Anlitandet av beteendevetenskapliga experter i mål om sexualbrott kan i en del fall utgöra en värdefull hjälp för domstolarna. De kan bl.a. bidra med nyttig bakgrundsinformation och fästa rättens uppmärksamhet på möjliga felkällor. Domstolarna bör emellertid i varje särskilt fall noga pröva om det finns behov av ett sakkunnigförordnande. I fråga om bedömningen av trovärdigheten hos någon som hörs eller har hörts inför rätten finns det så gott som aldrig skäl att förordna en sakkunnig. (Jfr NJA 1991 s. 446.)

Som framgår är det alltså inga anmärkningsvärda eller konstiga beviskrav som gäller för sexualbrott, utan tvärtom fullt rimliga krav på åklagarens utredning och bevisning. Att en tillämpning av dessa beviskrav ständigt väcker en sådan debatt och ett sådant raseri i media och bloggosfären måste betecknas som anmärkningsvärt. Jag brukar ibland undra om dessa debattörer själva skulle vara beredda att ta ett kanske mångårigt fängelsestraff pga att åklagarens bevisbörda lättades eller helt undanröjdes. Ett alternativ vore kanske att likt de isländska feministerna kräva att bevisbördan för män som åtalas kastas om, dvs att den åtalade hade att själv bevisa sin oskuld? Att man då samtidigt skulle bryta mot folkrätten och den grundläggande rätten att betraktas som oskyldig till dess skulden bevisats är kanske inte så problematiskt? För inte kan det väl spela någon roll att staten förgriper sig på enskilda? Jag är självklart ironisk. En demokrati kan faktiskt överleva att en skyldig frikänns, men aldrig att staten begår övergrepp mot enskild. Detta borde de högröstade kritikerna beakta innan de nästa gång sätter sig vid tangentbordet för att skriva av sig sin omotiverade ilska.

Intressant?

DLD - REQUIEM FÖR EN DEMOKRATI

Requiem är ordet som inleder och avslutar den katolska mässan för de döda. Liknelsen är inte helt oväsentligt när man tänker på de effekter DLD för med sig för våra demokratiska fri och rättigheter. Jag tänker då på rätten till ett privatliv, rätten att ha politiska eller religiösa åskådningar utan att bli kartlagd av staten, rätten att vara sjuk utan att bli kartlagd och brännmärkt. Alla dessa rättigheter brändes på bål av de folkvalda som röstade igenom DLD i riksdagen den 21 mars.

Jag har varit aktiv genom att peka på att DLD inte har någon påvisbar effekt för brottsbekämpningen. Att information som lagras i andra länder har missbrukats i en stor och ännu okänd omfattning. Jag har bl.a. kritiserat centerpolitikern Staffan Danielsson som tillhör dem som vurmar för Stasi-samhället. Danielsson känner dock ingen ånger, så här skriver han i en kommentar till ett av mina blogginlägg:

Ja, juristen, jag önskar dig lycka till i pläderingarna framöver...All information visar att DLD är verkningslöst, säger du..........
Jag ljuger när jag återger vad polis och domare m fl säger om teletrafikdatas beydelse för att lösa brott.

Starka ord från en svag jurist..

Tja, vad ska man säga mer än att riksdagsledamoten Danielsson uppenbart inte har förstått vad debatten handlar om.

Värmlandspiraten skriver mer i ämnet och för stunden delar jag hans uppfattning att det mesta är sagt. Jag avrundar därför för stunden denna debatt med Clubbed to death från Matrix eftersom jag anser att musiken bäst symboliserar hur jag känner inför demokratins förfall. Den 21 mars 2012 kommer jag aldrig att glömma, dagen då de folkvalda svek sin egen befolkning!

ÖVERRASKANDE ANSTALTSPLACERING AV TPB-KILLARNA

Hos fildelning.se fann jag nyheten att anstaltsplaceringen för TPB-killarna är klar.

Det som överraskar är att Fredrik Neij och Peter Sunde placeras på säkerhetsklassade anstalter. Neij placeras exempelvis på anstalten Kirseberg som enligt nuvarande klassificering har säkerhetsklass 2. Klassificeringen ändrades nyligen, enligt den tidigare klassificeringen föll Kirseberg under klass C, vilket ansågs vara en relativt hög säkerhetsklassning.

Tydligen har anstaltsplaceringarna motiverats med att det skulle föreligga fara för fortsatt brottslighet. Ett resonemang som ter sig rät märkligt eftersom du inte heller på en s.k. öppen anstalt har rätt att använda datorer och internet utom i vissa särskilda och kontrollerade situationer.

Jag har själv haft klienter som suttit på just Kirseberg. Det är en nedsliten anstalt med flera tungt belastade personer, ofta med knytningar till grov organiserad brottslighet. Känns märkligt att placera en kille som Fredrik Neij på en sådan anstalt. Min gissning är att staten vill visa sin makt och därför tillämpar en särskilt repressiv anstaltsplacering.

FLER BEVIS FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST

I dagens Studio Ett diskuteras DLD. Lyssna på hela programmet som finns i länken.

Professor Hans-Jörg Albrecht vid Max Planck Institutet slår i programmet fast att bevisen för att DLD skulle ha nytta för brottsbekämpningen helt saknas trots att förespråkarna har haft mer än 6 år på sig att skaffa fram dessa bevis. I programmet tvingas åter Cecilia Malmström vittna om att bevisen saknas. Hon berättar också att kommissionen därför på nytt har skrivit ett brev till medlemsländernas regeringar och vädjat om bevisen. Malmström säger dock också att även om inga bevis framkommer så kommer DLD ändå att finnas kvar eftersom medlemsnationerna inte vill avskaffa direktivet!(?)Centerpartisten Fredrick Federley säger i programmet att han tänker rösta nej till DLD. Kan man lita på detta efter hans agerande i FRA frågan?

Folkpartisten Johan Persson säger däremot att han tänker rösta för ett avskaffande av demokratin och sålunda för DLD. Även Centerpartisten Staffan Danielsson är inne på denna linje.

Jag frågar åter; När nu all forskning samt alla tunga instanser visar att det helt saknas bevis för att DLD har någon effekt för bekämpningen av grov kriminalitet, vilka är då motiven för att rösta igenom DLD i riksdagen den 21 mars? Varför anser politikerna det som angeläget att få registrera min drygt 70 åriga mammas samtal med sin läkare, hennes e-postkommunikation med vänner och bekanta? Jag har frågat detta många gånger nu, men ingen ansvarig politiker har ännu besvarat denna fråga.

Intressant är också att politikerna länge har försökt sälja in DLD med argumentet att det är ett nödvändigt verktyg i kampen mot grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet. På sin blogg erkänner dock nu Folkpartisten Johan Persson att DLD även kommer att nyttjas för bötesbrott. Dvs sådana brott som att du går mot röd gubbe. Känns väl tryggt?!