måndag 10 augusti 2009

Horace Engdahl om pirater

EDIT: I kommentarerna till detta inlägg har påpekats att ett faktafel fanns i mitt ursprungliga inlägg. Jag har därför korrigerat inlägget, men står i övrigt fast vid mina åsikter om Horace och hans uttalanden<<<


Badlands Hyena skriver insiktsfullt och lättläst om Horace Engdahls attack mot pirater i synnerhet och - tycks det - ungdomar i allmänhet.

Enligt Horace är piraterna slödder och skurkar som minsann skall behandlas som sådan också. Horace fortsätter genom att raljerande häva ur sig att: "Upphovsrätten är en av de vackraste konstruktioner upplysningen gav oss."

Men nu tappade Horace bort mig. Upplysningen är den kulturhistoriska rörelse som pågick från mitten till slutet av 1700-talet. Och då fanns ingen upphovsrätt alls att tala om. Mozart - som var verksam under upplysningseran - fick ju bl.a. i slutet av sitt liv hanka sig fram utan inkomster från hans operor m.m som spelade för fulla hus runt om i Europa. Hur vore det möjligt om upphovsrätten var en produkt av upplysningen? Men förvisso - som har påpekats i kommentarerna till detta inlägg - så hade frön till en upphovsrättslig lagstiftning skapats i några få länder, nämligen England och Frankrike. Skall man då uppfatta Horace som så, att han vill göra undantaget till huvudregel?

En av de främsta principer som hävdades under upplysningen var annars tron på människans förnuft. "Alla människor är kapabla att tänka själva", menade man. Därför skulle man inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar.

Det är väl just denna upplysningens princip som "piratslöddret" har anammat? Det är väl här protesten mot storbolagen och det politiska etablissemanget ligger?! Piratslöddret tänker själva och agerar utifrån sin egen övertygelse istället för att lydigt låta sig styras av makthavare och lobbyister. Är detta då inte ideal som Horace i sin egenskap av självutnämnd "intellektuell" borde hylla?

Horace fortsätter genom att oblygt demonstrera sin okunskap om det nya IT-samhället när han jämför ett biblioteks anteckning om den som lånar en bok med statens ohämmade insamling av IP-nummer m.m. Jag är övertygad om att de som läser detta inlägg förstår hur korkad jämförelsen är, varför jag underlåter att ytterligare utveckla mig.

Förresten; När Horace nu talar om bibliotek. Hur kommer det sig då att han inte nämner staten tillsammans med piratslöddret? Staten betalar ju inget till de utländska författare vars verk sprids genom de statliga biblioteken. Detta torde ju kunna anses som olaglig fildelning i analog form. Men kanske vill Horace inte göra sig till ovän med etablissemanget? Han är nog trots allt inte ett sådant "snille" som hyllades under upplysningen. Som nyligen avgången ständig sekreterare för Svenska Akademien borde dock Horace inte redan ha glömt Akademiens valspråk "Snille och smak". Om glömskan redan har inträtt påminner jag nu Horace med förhoppningen att han skall tillåtas sjunka ner i glömskans dunkel så att han inte ytterligare gör sig till ett spektakel i media.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 kommentarer:

  1. Jag tycker att biblioteksliknelsen är ganska bra, men menar att Engdal drar helt fel slutsats. Det är ok för bibliotek att logga låntagare för att kunna kräva tillbaka böcker på samma sätt som det är ok för internetleverantörer att logga internetanvändare för att undvika spam och attacker.

    Det är när uppgifterna börjar användas av andra för andra syften - att FBI begär ut registerutdrag från biblioteken för att kartlägga vem som kan vara terrorist, eller att politikerna via datalagringsdirektivet vill lagra en historik av folks liv på internet, eller via Ipred ge privata intressen tillgång till integritetskänsliga uppgifter - det är då det blir problem.

    Det går inte att stirra sig blind på vilka uppgifter som lagras utan att också analysera vem som kan/får använda dem och hur de får/kan användas.

    SvaraRadera
  2. Lite upplysning om Upplysningen och upphovsrätten historia:

    I England infördes den första copyrightlagen 1710, allmänt kallade "The Statute of Anne"; det kan man googla upp snabbt.

    1793 antog nationalkonventet i Frankrike en lag där konstnärer och författare fick ensamrätt på livstid till sina verk.

    Lästips: "Varför dog Bellman?" av Göran Hägg.

    SvaraRadera
  3. @Tor: Huve't på spiken. Jag gjorde sålunda rätt i att inte utveckla hur korkat Horace jämförelse är! ;-)

    SvaraRadera
  4. @embryo: Tack för tillrättavisningen.

    SvaraRadera