Kvinnor är immuna mot straff

En 18 årig kvinna åtalades för våldtäkt mot barn sedan hon haft sexuellt umgänge med en 14 årig pojke. I förhör uppgav pojken att samlagen inte hade skett med samtycke.

Tingsrätten har nu friat kvinnan. I domskälen skriver domstolen att inget våld förekommit och att domstolen utgår från kvinnans berättelse som innebar att samlagen skett med ömsesidigt samtycke.

Bevisvärderingen framstår som korrekt, men det är intressant att tingsrätten fäster avseende vid att inget våld förekommit. Barnvåldtäkt förutsätter nämligen inget våld utan ansvar kan och skall utdömas även om ett samlag har skett med ömsesidigt samtycke.

I ett annat mål dömdes en 16 årig pojke till ansvar sedan han haft sexuellt umgänge med sin minderåriga flickvän, detta trots att samlagen skett med ömsesidigt samtycke.

Gammelvargen kommenterar rättsfallen och minns att domen mot den 16 åriga pojken väckte feministernas vrede. Han undrar om dessa feminister blir lika upprörda nu när den 18 åriga kvinnan friades.

Återigen kan sålunda konstateras att kvinnor är immuna mot straff och att de undgår ansvar i fall där män blir dömda.

Internetcensur - Håll kampen vid liv

Turkiet har officiell status som kandidatland för ett EU-medlemsskap. Detta innebär att Turkiet för förhandlingar om att upptas som medlemsnation i EU. Samtidigt kväser landet inhemsk opposition och nu censureras även internet hårt. Gå in på Avaaz.com och skriv på till stöd för ett fritt internet!

Många bedömare anser att drömmen om internet som ett fritt forum för meningsutbyte och information är död sedan länge. Allt fler nationer inför olika sorter av filtrering och censur. I söndags meddelade DN att Iran har planer på att bygga ett parallellt internet. Jag fäste mig särskilt vid följande stycke i DNs artikel:

"Att totalitära stater censurerar och blockerar sajter, lagstiftar mot internetanvändning och kontrollerar vad medborgare gör på nätet är inte ovanligt."

Visst känner vi igen oss?!! Bara i Sverige har vi i rask takt drabbats av IPRED, FRA, Acta, barnporrfilter m.m. HAX rapporterar om att EU kommissionen planerar att ytterligare skärpa internetcensuren och att IFPI jämte andra upphovsrättslobbyister jublar. Farmor Gun rapporterar om hur flygbolagens kundinformation fritt och utan begränsningar kommer att delas mellan EU och USA.

Utvecklingen visar sålunda att politikerna successivt och utan hämningar stryper allmänhetens tillgång till informationsflödet på internet. Samtidigt skapar samma politiker nya övervakningssystem via nätet och med digital hjälp för utökad kontroll av enskilda och deras privatliv.

Låt inte kampen för det fria nätet dö! Utan ett fritt internet kommer demokratins grundvalar att vara ordentligt hotade av den styrande politikermakten som inget hellre vill än att själv slippa bli granskad och ifrågasatt.

Öga för Öga

Något otippat har polismördaren Tony Olsson dragit igång en ny debatt om livstidsstraffets vara eller inte vara.

Vi lever i en tid där allt fler ropar på fler poliser, ökad övervakning och strängare straff i tron att detta skulle vara receptet för att minska brottsligheten. Redan nu kan jag dock reservationslöst fastslå att det inte finns något som helst stöd för att strängare straff skulle minska brottsligheten. Efter cirka 20 år som försvarare har jag nämligen kommit till insikten att den som begår brott aldrig gör det med övertygelsen att han skall åka dit utan snarare att han skall klara sig. Redan därför är det uppenbart att strängare fängelsestraff inte hjälper.

Vad gäller livstidsstraffet så är det en gammal kvarleva som i praktiken innebär att den dömde inte vet hur länge han eller hon skall behöva avtjäna sitt straff. Viss möjlighet att få strafftiden tidsbestämd genom en domstolsprövning finns förvisso, men för vissa brottslingar är även denna möjlighet utsläckt.

Såväl Norge som Kanada har avskaffat livstidsstraffet och istället infört långa tidsbestämda straff. I Kanada är maxstraffet som kan utdömas för mord 25 års fängelse och i Norge 21 år. Någon ökning av antalet mord eller dråp har inte påvisats i dessa länder genom att de tog bort livstidsstraffet.

Redan 2007 dömde dessutom dåvarande Riksåklagaren ut livstidsstraffet eftersom han inte ansåg att ett sådant straff hörde hemma i en modern rättsstat.

Som jämförelse kan nämnas att det för hundra år sedan fördes en intensiv debatt i Sverige om att avskaffa dödsstraffet. De som slogs för rätten att i statens namn döda en del av landets medborgare argumenterade ofta för att vissa brottslingar var oförbätterliga. Och därför var det lika bra att avrätta dem så var problemet ur världen och alla kunde känna sig trygga.

De som idag argumenterar för att livstid ska innebära fängelse livet ut har samma utgångspunkt - vissa brottslingar är oförbätterliga. Och därför kan vi låsa in dem för gott. Dessa teorier avvisades för 100 år sedan med följd att dödsstraffet i fredstid avskaffades 1921. Det är nu enligt min mening att ta nästa steg genom att på samma sätt som Kanada och Norge avskaffa livstidsstraffet.

Samråd för mänskliga rättigheter i Sverige

Något som har rönt liten uppmärksamhet i media och bloggosfären är det samrådsmöte för mänskliga rättigheter i Sverige som hölls den 23 maj. Inledningstalet hölls av integrationsminister Eric Ullenhag.

Utgångspunkten för samrådsmötet är FN:s s.k. Parisprinciper. En Offentlig utredning har presenterats med många vackra men ändå rätt innehållslösa tankar har presenterats.

Ansatsen är på ytan god, men i realiteten undviker man de viktiga frågorna och förslagen som presenteras står till viss del i strid med Parisprinciperna. Genom Parisprinciperna fastslogs nämligen bland annat att de nationella institutionerna för övervakning av rättigheterna bör kunna agera oberoende från staten samt företräda olika intressen. För att kunna agera oberoende från staten bör institutionerna ha alternativa försörjningskällor.

Ändå föreslår den statliga offentliga utredningen att översynen skall ske genom en statlig myndighet med kommissionärer som skall utses av riksdagen. Sålunda utser lagstiftaren - läs i regel regeringsmajoriteten - sin egen övervakare och som dessutom finansieras av den som skall övervakas. Hur principen om en oberoende övervakare skall kunna säkerställas med ett sådant system har jag svårt att se.

Slående är också att såväl den statliga offentliga utredningen liksom samrådsmötet helt undviker att ta en diskussion kring huruvida det finns en förenlighet mellan den mänskliga rättigheten till ett privatliv och det totala övervakningssamhälle som nu införs i rask takt genom FRA-lag, Datalagringsdirektiv m.m. Uppenbart utgör övervakningsstaten det största avsteget från demokratiska principer och mänskliga rättigheter som förekommit i modern tid. Ändå berörs dessa frågor inte med ett ord.

Idéerna och förslagen som framförs genom den offentliga utredningen i övrigt är väl goda. Att staten mer aktivt skall beakta internationella åtaganden gällande mänskliga rättigheter är aldrig fel. Men snacket glider snart in på politiskt korrekta och för staten okontroversiell frågor gällande kvinnors, romers och handikappades rättigheter. Dessa frågor är inte oviktiga på något sätt, men så länge man tiger kring de riktigt kontroversiella frågorna saknar utredningen och dess förslag all trovärdighet.

Upphovsrättsmaffian Vs Svensson

I filmen slingrar sig Reinfeldt. Han sa en gång att en hel generation inte skulle jagas, sedan blev detta till att ....ehhh...inte med polis i varje fall.

Nu är det ändå just detta som sker. En helt vanlig torrentanvändare har polisanmälts av piratjägarna;

"- Tillslaget som skedde i mars var mot en fildelare som bara spred det andra laddat upp från början, och där pågår en förundersökning.

Om den här personen fälls är ju antalet som kan åtalas för upphovsrättsbrott oändligt mycket större?

- Ja."

Helt i strid med Reinfeldts löfte används alltså nu polisiära resurser för att sätta dit Svensson. Ett mera tydligt svek mot väljarna än just detta torde vara svårt att hitta.

- You lied, I know it's a difficult concept to get through to a politician.



Fler i samma ämne:

HAX

Troberg

Ipse Cogita

Full Mental

Farmor Gun

Gustav

Censuren av Internet hårdnar genom ny lagstiftning

Norge följer nu det danska exemplet. I Norge föreslås nämligen nu en ny lag varigenom det skall bli möjligt för myndigheterna att beordra ISP'erna att blockera sådana sidor som anses sprida upphovrättsskyddat material.

Problemet är att en sådan blockering också kommer att censurera bort fullt laglig information såsom information från politiska partier, verk som lagts ut av upphovrättsmannen själv etc. Men detta brukar dock inte bekymra vare sig upphovsrättsmaffian eller dess allierade politiker.

I USA går man ännu ett steg längre. Där ligger nu ett förslag varigenom det skall ges möjligheter till myndigheter att beslagta domäner och att förbjuda sökmaskiner att länka till misshagliga sidor. Allt sker under påståendet att denna censur är för folkets bästa. Men det är väl vad varje diktator påstår när han kväser oppositionella?

Feminismens fördumningsindustri

Tanja Bergkvist - Genusvansinne och fördumningsindustri from LvMI Sverige on Vimeo.

Filmen måste ses. En av årets höjdare och en blodtryckshöjare som HAX säger. Även Medborgare X kommenterar.

Att stå på den utsattes sida.

Riksrevisionen riktar kritik mot hanteringen av skadestånden till brottsoffer. Riksrevisorn Jan Landahl säger:

"Rättsväsendet ska ha ett tydligt brottsofferperspektiv och lämna stöd och hjälp åt dem som har blivit utsatta för brott."

Min uppfattning är också att det är onödigt krångligt för ett brottsoffer att få ut sitt skadestånd. Men vid en komperativ jämförelse med våra grannländer kan dock konstateras att det inte är så illa. Den största skillnaden är, att i Sverige kan ett brottsoffer i princip inte få ersättning för ett ombud. Därmed måste den som redan befinner sig i ett utsatt läge själv hantera allt det administrativa krånglet för att få ut den ersättning man är berättigad till.

En annan knasighet är, att Brottsofferfonden inte är bundet av ens en lagakraftvunnen dom. Detta innebär att Brottsofferfonden kan tillerkänna brottsoffret en lägre ersättning jämfört med vad som framgår av domen. I Danmark är däremot motsvarande myndighet bunden av vad domen föreskriver, vilket verkar vara dethttp://www.blogger.com/img/blank.gif mest rimliga.

Brottsoffren ställs dock enligt min åsikt alltför ofta i fokus medan debatten uteblir gällande behandlingen av den som är misstänkt för brott. Att vara misstänkt är inte detsamma som att vara skyldig, vilket ibland glöms bort. Folkrätten uppställer garantier för den som är misstänkt, men i regel tar både politiker och journalister lätt på dessa garantier som ju ytterst syftar till att förhindra att staten begår brott mot enskilda.

Att ställa sig på den misstänktes sida ger nämligen inga politiska poäng.

I Göteborg har man nyligen invigt ett nytt "superhäkte" som innehåller all tänkbar säkerhetstekonologi. Detta har dock lett till ett totalhaveri vad gäller mänsklig behandling av de intagna och deras rätt till att kunna samråda med sina advokater.

GP rapporterar:

"I Göteborgs tingsrätt pågår nu en stor rättegång. Efter otroliga förseningar och allmänt strul tvingades tingsrätten idag (läs på torsdagen) att försätta två häktade på fri fot sedan det framkommit att dessa varken fått middag eller frukost och inte heller läkarförskrivna mediciner."

I mina ögon liknar detta Vitryssland. Att låta häktade som tvingats till statens omhändertagande och vård att gå utan middag, frukost och receptförshttp://www.blogger.com/img/blank.gifkrivna mediciner kan bara anses som en inhuman och närmast tortyrliknande behandling. Jag tänker då naturligtvis på vad som föreskrivs i Europakonventionens Artikel 3:

"Artikel 3 - Förbud mot tortyr
Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning."

Att hållas inlåst utan tillgång till mat och förskrivna mediciner kan inte anses som annat än en omänsklig och förnedrande behandling som därmed utgör ett brott mot Förbudet mot tortyr.

GP visar mod som tar upp denna fråga. Övrig media och politiker tiger dock i vanlig ordning.

Intressant?

Cookie-lag klubbad

Den nya s.k. Cookie-lagen har klubbats. Lagen träder ikraft den 1 juli 2011.

Lagen bygger på ett EU-direktiv. Innebörden är att en användare måste tillfrågas och ge sitt samtycke innan en kaka placeras på dennes dator. Vi kan sålunda nu se fram emot att surfandet kommer att förgyllas med ideliga pop up-frågor.

Lagens syfte sägs vara att värna internetanvändares ingegritet. Märkligt att integriteten nu plötsligt värnas samtidigt som vi har FRA, datalagringsdirektiv och annan starkt integritetskränkande lagstiftning.

På tal om integritet så rapporterar HAX att franska Hadopi har allvarliga säkerhetsluckor. Detta är ytterligare ett bevis för att datalagringsdirektivet måste skrotas. Alla offentliga register läcker, det kommer att hända även med den masslagring av information gällande vanliga människors politiska åsikter, sjukdomar och trosuppfattningar. Det vill säga sådant som staten inte borde ha rätt att kartlägga.

Omval och demokrati på drift

Få kan väl ha missat att det igår var omval i Västra götaland och i Örebro. Inte heller har väl missat att Socialdemokraterna slår sig för bröstet i anledning av vad som påstås vara en framgång.

Själv ser jag omvalet som ett demokratiskt misslyckande. I Örebro förorsakades omvalet av Socialdemokratiskt valfusk. Tyvärr är detta en kär gammal socialdemokratisk tradition. Redan 2002 dömdes Socialdemokratiska valarbetare för valfusk och samma sak hände återigen i nästa val 2006.

Denna återkommande och bristande respekt för de demokratiska spelreglerna borde få Socialdemokraterna att skämmas, särskilt när fusket nu var så allvarligt att ett val fick göras om. Istället jublar man. Valfusket kommer i förlängningen att minska engagemanget och valdeltagandet, vilket också visade sig i Västragötaland med ett valdeltagande om endast 43,1 procent. Beelzebjörn har räknat ut att detta innebär att endast 15% röstade på Socialdemokraterna. Kan detta verkligen uppfattas som en framgång?

Valkampanjandet har dessutom varit smutsigt. Rapporter har förekommit om att Piratpartiets valaffischer täcktes över av Socialdemokraterna och att Moderaterna har delat ut flygblad med osanna argument. På samma sätt har vänstern skjutit prick mot Fas3 utan att berätta vad man vill ha istället och man påstår osant att barnfattigdomen har ökat trots att sanningen är att den har minskat jämfört med när Socialdemokraterna lämnade över makten 2006 mitt i brinnande högkonjunktur.

Det demokratiska föraktet tycks alltså förekomma hos alla gammelpartier, men kanske är det värst hos Socialdemokraterna som ju i val efter val ertappas med att valfuska. Väljarna tappar tilliten och valdeltagandet minskar samtidigt som populistiska partier ges inflytande och vågmästaroller. Finns det verkligen anledning att i en sådan situation tala om framgångar och Juholteffekter? Enligt mitt förmenande borde politikerna skämmas!

Grattis Azerbajdzjan - Likheterna mellan våra nationer

Idag är det många som hyllar Azerbajdzjan samtidigt som de jublar över "svenskvinsten".

Azerbajdzjan är ett för mig okänt land. Jag läste därför på och kunde hitta många likheter som förenar våra stolta nationer. Här följer en jämförelse utifrån vad Regeringskansliet rapporterar om ESC-vinnaren.

Azerbajdzjan: "Rättsväsendet är inte oberoende av den verkställande makten."

Sverige: Politiskt tillsatta domare.

Azerbajdzjan: "Församlings- och yttrandefriheten har beskurits"

Sverige: Det totala övervakningssamhället blir verklighet.

Azerbajdzjan: "En del människorättsaktivister har
utsatts för förtalskampanjer eller godtyckliga frihetsberövanden."

Sverige: Assange häktad, friad och häktad igen. Åklagaren läcker uppgifter till media.

Azerbajdzjan: "Myndigheterna instämde dock inte i observatörernas slutsats att valet generellt inte levde upp till internationella normer. Inte heller de lokalval som hållits under 2006 bedöms ha gått rätt till i alla avseenden, även om framsteg gjorts på vissa områden."

Sverige: Valfusk och omval.

Det synes finnas mer som förenar våra nationer än det som skiljer oss. Kanske inte så konstigt då att det svenska inslaget i Azerbajdzjans framgång är så tydlig?

Relationsvåld

Nationellt centrum för kvinnofrid har på regeringens uppdrag avgivit en rapport Rapporten föreslår att alla kvinnor som söker vård skall tillfrågas om de har utsatts för våld. Sålunda skulle det råda en presumtion för att vårdsökande kvinnor är våldsoffer.

Förslaget framstår som något märkligt i ljuset av att seriös forskning visar att kvinnor är lika våldsaktiva som män i parrelationer. Enligt en ickevetenskaplig undersökning utförd av Aftonbladet sa till och med 70% av männen att de hade misshandlats av sin kvinnliga partner.

Varför skall då inte samma fråga ställas till vårdsökande män som till vårdsökande kvinnor? Handlar det om en systematisk och strukturerad förminskning av mannens rättigheter och känslor?

Leijonhufvud får svar på tal

I anledning av Leijonhufvuds lobbande för ett samtyckesrekvisit skrev jag ett kritiskt inlägg. Jag noterar att även tunga remissinstanser som Domstolsverket, Riksåklagaren och Advokatsamfundet instämmer i kritiken.

Även Rolf Hillegren och Ville Carlström uttrycker kritik.

Leijonhufvud tar dock lätt på kritikerna och frågar hur hennes kritiker "egentligen mår". Som en av hennes kritiker kan jag försäkra att jag mår alldeles utmärkt generellt, men jag mår illa när en professor i straffrätten genom lögner försöker urholka rättssäkerheten!

I ett nytt försök att försvara sin ståndpunkt hänvisar nu Leijonhufuvud till att andra stater minsann har ett samtyckesrekvisit. Svaret är ja förvisso är så fallet. Men vi har redan straffbestämmelser i Sverige som täcker in fallen med de halvfulla 15-åringr som Leijonhufvud använder i sin retorik. Om varken våld eller hjälplöst tillstånd förekommit så kan straffansvar för sexuellt ofredande komma ifråga, vilket kan medföra fängelse i två år. Men som Hillegren skriver i sin debattartikel ovan så är Leijonhufvud fixerad vid våldtäktsbegreppet. Hennes fixering är lika omotiverad som om hon skulle kräva att en stöld rubricerades som rån bara för sakens skull.

Leijonhufvud ljuger återigen när hon påstår att samtyckeskekvisitet i andra länder:

"...har lett till att det ställs helt andra frågor i domstolarna än vad hos oss, menar Leijonhufvud. Fokus ligger mer på gärningsmannen. I Sverige ligger fokus på brottsoffret: Hade hon druckit sprit? Hade hon gjort sig åtkomlig genom att sova över hos någon? Vi tar sällan eller aldrig blodprov på gärningsmannen, men däremot på offret. I andra brottssammanhang är det självklart viktigt att bedöma om den misstänkte varit berusad, har han det påverkar det uppsåtsbedömningen. Här blir berusning snarast en ursäkt, därmed förstod han inte att hon kände sig tvingad eller var i hjälplöst tillstånd"

All forskning visar att det förhåller sig tvärtom. Genom samtyckesrekvisitet har istället fokus hamnat på målsägandens beteende och bakgrund. Jag har tidigare hänvisat till Proposition 2004/05:45:

"Kommittén redogör för engelsk rätt, som innehåller en bestämmelse om våldtäkt som baseras på bristande samtycke. Kommittén konstateraratt statistiken vad gäller polisanmälningar och åtal som avser misstanke om våldtäkt inte är bättre än i Sverige. Enligt kommittén ger det engelska exemplet också stöd för farhågor om de följder en reglering baserad endast på bristande samtycke kan få, nämligen den att offret hamnar i centrum för brottsutredningen."

Samma slutsatser dras i den nu aktuella Sexualbrottsutredningen. Jag citerar:

"Kommittén fortsatte sedan med att ifrågasätta det lämpliga med
en samtyckesreglering utifrån brottsbalkens systematik. En sådan
bestämmelse skulle enligt kommittén bryta ett synsätt där det är
gärningsmannens handlingar, motiv och avsikter som ska stå i centrum
för huruvida han eller hon begått ett brott och hur det rättsligt
ska rubriceras. Kommittén såg en risk för att en samtyckesreglering
i stället på ett onyanserat sätt skulle placera målsäganden i
centrum för brottsutredningen och ge målsägandens handlande, motiv
och avsikter en avgörande betydelse för utgången" (sid 125)

Leijonhufvud anför i sin argumentation att hon minsann har stöd av Brottsoffermyndigheten. Och här har hon rätt, men läs först Brottsoffermyndighetens argumentering (finns återgiven på sid 127 i Sexualbrottsutredningen):

"Myndigheten pekade på att den som har sexuellt umgänge alltid har ett ansvar för
att förvissa sig om att partnern har samtyckt. Vidare bemötte Brottsoffermyndigheten
bl.a. kommitténs farhågor kring den misstänktes
rättsäkerhet och hur denne ska kunna freda sig mot ett bristande
samtycke som kanske är tyst. Myndigheten anförde bl.a. att forskning
visat att både män och kvinnor har en högt utvecklad förmåga
att framföra och förstå avvisanden, inklusive sådana som inte innehåller
ordet ”nej” och att det inte är kvinnornas kommunikationsförmåga
som bör ifrågasättas utan deras manliga partners anspråk
på att inte förstå att kvinnorna avvisar sex."

Går det på att tydligare sätt uttrycka att man egentligen vill kasta om bevisbördan i brottmål och därmed bryta mot alla de principer som gäller i en rättsstat och som garanteras genom Europakonventionen?

Leijonhufvuds motiv är sålunda klara. Hon vill avskaffa rättsstaten. Här ligger också svaret på feministbloggarnas fråga "varför nätmännen är så rädda".

Rädslan kära feminister beror på att ni vill införa olika bevisbördekrav beroende på den misstänktes kön och beroende på vilka brott det är fråga om. Rädslan handlar om att ni vill avskaffa rättsstaten och att ni vill bryta mot de minimiregler som garanteras genom internationell folkrätt. Rädslan beror också på insikten om, att när ni bryter mot folkrätten i ett avseende lär ni även vara kapabla att bryta mot andra folkrättsliga principer. Vilken annan folkrättslig princip kräver ni ska avskaffas nästa gång?

Inom kort kommer jag att i ett separat inlägg att behandla samtyckesrekvisitet såsom det kommer till uttryck i bl.a. brittisk lag. Jag kommer då visa att Leijonhufvud och hennes anhängare ljuger också när de hänvisar till brittisk lag.

Mozilla värnar dina rättigheter

Mozilla har överraskat amerikanska Homeland Securitity med sitt mod.

Det handlar om att Homeland Security beordrade Mozilla att förhindra användare av Firefox att kunna ladda ner ett plugin kallat Mafiaafire.Detta plugin har en lista på alla de hemsidor som har stängts ned av de amerikanska myndigheterna och kan därmed vidarebefordra alla besökare från dessa sidor till en ny hemsida där samma material kan återfinnas. I praktiken försvårar programmet myndigheternas ambitioner att stänga hemsidor som gör det möjligt att piratkopiera program m.m.

Homeland Security hade nog tänkt sig att Mozilla snällt skulle lyda, men icke. http://www.blogger.com/img/blank.gifIstället argumenterade Mozilla för att begäran utgjorde en olaglig censur som hotar det fria internet. Mozilla svarade genom att rikta 11 frågor till myndigheten. Bland annat begärde Mozilla att få bevis på att Mafiaafire hänvisar till något olagligt material. Tydligen förekom inga olagligheter för Mozilla har inte fått svar på frågorna.

Ännu ett exempel ur verkligheten på hur myndigheter och intresseorganisationer försöker censurera internet utan lagligt grund eller orsak.

Källa:Torrentfreak

Uppdatering: Läs mer Här

Ola Lindholm - Fråga om rättsäkerhet

Alla vet väl vid det här laget att populäre Ola Lindholm har testats positiv för narkotika.

Omständigheterna kring fallet gör att Emma ifrågasätter om rättssäkerheten är i fara.

Scaber Nestor har dock hittat en liten film med sagde Ola Lindholm där han i en paneldebatt säger att oskyldigt dömda är acceptabla offer. Undrar om han har samma åsikt nu, eller gäller det bara för andra?

Uppdatering:

Tydligen anser inte Ola Lindholm att han själv är ett acceptabelt offer. Märkligt hur dubbelmoralen ofta lyser igenom hos de främsta populisterna. Jag har upplevt detta ofta i mitt yrkesliv. De som i ena stunden vill avskaffa rättsäkerheten och som kräver strängare straff är också de som ropar högst efter just rättssäkerhet när de själva drabbas av en brottsmisstanke.

I Lindholms blogginlägg framgår att hans urinprov innehöll bensoylekgonin som är en kokainmetabolit och som sådan klassad som narkotika. Dock kan det finnas alternativa förklaringar, som att han har tagit ett receptförskrivet läkemedel.

Hur det förhåller sig med Lindholms skuld vet jag inte. I normalfallet hade jag värnat hans rättigheter och pläderat för hans oskuld eftersom hans sak inte är prövad i domstol. Men på grund av hans uttalanden i filmen här ovan känner jag ingen större sympati för denne dubbelmoralist och populist.

Madeleine Leijonhufvud ljuger igen

Återigen lobbar Leijonhufvud för samtyckesrekvisitet. Om vi inte inför detta rekvisit så är det fritt fram att utnyttja halvfulla 15 åringar hävdar Leijonhufvud. Och hon fortsätter genom att påstå att det nu är dax männen tar ansvar för sin sexualitet.

För det första undrar jag Leijonhufvud menar med att män skall ta ansvar för sin sexualitet? Gör män inte det? Begår alla män verkligen våldtäkter och sexuella övergrepp? Eller menar hon att alla män bär ett kollektivt ansvar för det fåtal som faktiskt gör sig skyldiga till dessa brott? Hur blir det då med kvinnors kollektiva ansvar? Bär alla kvinnor ansvar för de fåtal kvinnor som falskt anmäler våldtäkter? Har alla kvinnor ett kollektivt ansvar för de kvinnor som dricker sig berusade och blir omdömeslösa för att dagen efter ångra den där tillfälliga sexuella relationen? Skall alla kvinnor verkligen behöva ta ansvar för sådant i konsekvens med att alla män skall ta ansvar för andra mäns sexualitet? Det vore intressant att höra Leijonhufvud utveckla sitt resonemang.

Vad sedan gäller påståendet att det skulle vara fritt fram att utnyttjat halvberusade 15 åringar så talar professor Leijonhufvud mot bättre vetande. Leijonhufvud var tidigare professor i straffrätt och bör i den egenskap mycket väl känna till rättsfallet NJA 1988 s. 40, vari Högsta domstolen uttalar:

"I frågan om det skett under sådana förhållanden som grundar ansvar för våldtäkt är att beakta, att lagstiftningen om sexualbrott bygger på att önskemål av en kvinna om att inte ha samlag ovillkorligen skall respekteras i varje situation (NJA II 1984 s 145). Det krävs inte ett fysiskt motstånd om kvinnan på annat sätt gör klart att hon motsätter sig mannens önskan eller avsikt."

Samlag utan samtycke är sålunda straffbart även om inget våld har förekommit, vilket följer av praxis sedan i vart fall 27 år. Varför låtsas Leijonhufuvud som att detta rättsfall inte existerar? Jo, därför hon vill ljuga och vilseleda för att på så sätt få gehör för sin ståndpunkt. En sådan argumentationsteknik är dock inte ägnad att ge något förtroende.

Jag blir också innerligt uppgiven inför den totala brist på förståelse och respekt för rättsväsendet och bevisvärderingsfrågor som denna professor uppvisar då hon uttalar sig på följande sätt:

"I advokatsamfundet är man väl medveten om att försvars­advokaterna redan i dag tillåter sig att kränka målsägandena ­ i våldtäktsrättegångar med frågor som är irrelevanta (”Brukar du ligga med killar första gången du är ute med dem?”). Var fanns advokaterna med erfarenhet som målsägandebiträden när remissvaret skrevs?"

Detta är rena tramserier. I den mån en försvarare frågar en målsägande om dennes bakgrund, agerande och handlande inför eller i samband med den åtalade gärningen så är det därför att frågan är relevant! Sådana frågor har alltid att göra med målsägandens trovärdighet och tillförlitlighet. Dessa begrepp är klarlagda genom praxis och högst relevanta för försvaret men också för den bevisvärdering som domstolen har att göra. Att Leijonhufvud låtsas som att hon inte känner till detta visar bara hennes lögn i all dess nakenhet.

Noterbart är också att erfarenheterna från de länder som tillämpar ett samtyckesrekvisit - dock utan att ha kastat om bevisbördan - är att ett samtyckesrekvisit medför ett än större fokus på det förmodade offret. Jag finner skäl att påminna om vad som skrevs i Proposition 2004/05:45:

"Kommittén redogör för engelsk rätt, som innehåller en bestämmelse om våldtäkt som baseras på bristande samtycke. Kommittén konstateraratt statistiken vad gäller polisanmälningar och åtal som avser misstanke om våldtäkt inte är bättre än i Sverige. Enligt kommittén ger det engelska exemplet också stöd för farhågor om de följder en reglering baserad endast på bristande samtycke kan få, nämligen den att offret hamnar i centrumför brottsutredningen."

Om Leijonhufvud nu tycker det är kränkande med advokater som tar sig friheten att ifrågasätt åklagarens och målsägandens anklagelser så kommer detta alltså att accentueras än mer om ett samtyckesrekvisit införs. Hur skall den tilltalade annars kunna visa att det förelåg ett erforderligt samtycke? Kan Leijonhufuvud och andra feminister förklara detta på ett begripligt sätt? Eller är det kanske så att dessa feminister önskar summariska rättegångar likt de som brukade äga rum i Stalins Sovjet och andra totalitära stater?

Det är tydligt att feministerna återkommer till detta med samtyckesrekvisit med en oerhört frenesi och frekvens. Antagligen handlar de utifrån principen om droppen som gröper ur stenen. Vi har alla - oberoende av kön - anledning att hoppas att de inte lyckas med sitt uppsåt. I annat fall kommer våra pappor, bröder, pojkvänner, makar och söner samt alla andra män att befinna sig i ett helt laglöst och rättsosäkert samhälle. Varför vill Leijonhufvud och andra feminister gå till historien med denna belastning?

Svenskt rättsväsende kritiseras

På DN Debatt framför advokaterna Jens Lapidus och Johan Åkermark kritik mot det svenska rättsväsendet. Docenten Eric Bylander anser att kritiken är uddlös. Sannolikt beror Eric Bylanders uppfattning på att han aldrig har agerat som försvarare i brottmålsrättegång. Då är det så klart enkelt att försvara rättssystemet.

Min egen uppfattning är att Lapidus och Åkermarks kritik är välgrundad. Jag instämmer i allt väsentligt med deras åsikter och jag tror detsamma gäller för de flesta advokater som agerar som försvarare.

Häktingsinstitutet

När en åklagare begär en misstänkt häktad skall prövning ske i domstol. Detta är dock mest en formalitet. Som Lapidus och Åkermark skriver så får försvararen i bästa fall en fullständigt innehållslös häktnings-PM tillslängt sig på väg in i rättssalen. Ingen information lämnas, ingen tid ges för genomgång med den misstänkte och ingen möjlighet finns att freda sig mot brottsmisstankarna som läggs fram.

Under häktningsförhandling lämnar åklagaren en muntlig framställning som i regel inte vinner stöd av några dokument eller andra objektiv underlag som i rättssäker ordning kan prövas av domstolen och försvararen. Ändå accepteras nästa alltid åklagarens uppgifter, trots att alla i rättssalen vet att åklagarna ofta överdriver för att få gehör för häktningsyrkandet.

Här efter kan den misstänkte sitta frihetsberövad utan någon rättegång eller prövning av skuldfrågan under mycket lång tid. I realiteten finns ingen bortre gräns för frihetsberövandet.


Nämndemännen

Nämndemännen är politiskt tillsatta. Idag har vi en imam i Malmö tingsrätt som är uttalat homofob. I andra tingsrätter har vi nynazister som är antisemiter och homofober. Att dessa och andra nämndemän skall kunna skilja sin politiska gärning från sin gärning som nämndeman håller jag för ganska otroligt. Eftersom rättens majoritet sålunda är politiskt tillsatt kan man med fog ifrågasätta om svenska domstolar lever upp till kraven på "oberoende" och "opartiskhet" som följer av artikel 6 Europakonventionen

Beatrice Ask säger nu att regeringen skall se över nämndemännens representativitet. Jag välkomnar detta, men noterar att de politiska tillsättningarna inte tycks vara föremål för ändring.

Översättning av dokument

Enligt Europakonventionen är det en minimirättighet för den som anklagas för brott, att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom.

Trots detta regelmässigt inga översättningar av förundersökningsprotokoll till den misstänktes språk, vilket skulle kunna leda till att Sverige bryter mot Artikel 6 i Europakonvention.

Obalansen mellan parterna


Åklagaren har alltid en stab av poliser som biträder i brottsutredningen. Vidare har åklagaren under hela utredningstiden full insyn i utredningen, medan den hemlighålls för försvararen.

Särskilt i större brottmål med häktade leder detta till en klar obalans. I mål med häktade har åklagaren ofta månader på sig att med biträde av poliser läsa in sig på utredningsmaterialet. Försvararen får däremot förundersökningen presenterad för sig kort tid innan en huvudförhandling måste äga rum. Själv fick jag nyligen en förundersökning på flera tusen sidor som skall läsas inpå två veckor samtidigt som schemat är fullt med andra åtaganden. Åklagaren däremot har haft utredningen tillgänglig omkring ett år.

Obalansen blir än mer tydligt om den misstänkte är utländsk utan kunskaper i svenska.

Obalansen är allvarlig eftersom skillnaden mellan en friande och fällande dom kan bero på om försvararen är inläst på målet eller inte. Med de korta frister som gäller i särskilt större brottmål med häktade är det i praktiken omöjligt för försvararen att läsa in sig och förbereda försvaret på det sätt som behövs. En mera rimlig ordning vore därför att förundersökningen inte delgavs i ett sammanhang utan successivt under utredningstiden.

Socialdemokraterna vill införa muslimsk helgdag

Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin (hon som också ville ha en butler i T-banan) vill utreda möjligheterna att införa en muslimsk helgdag. Det handlar sannolikt om den muslimska högtidsdagen Eid Al-fitr som avslutar ramadan.

Hennes utspel torde endast handla om röstfiske hos den växande muslimska väljarkåren. Beatrice Ask säger dock nej och hänvisar till att en extra helgdag skulle medföra kostnader om fyra till sex miljarder kronor för samhället. Hur många daghems- och vårdplatser skulle man kunna få för dessa pengar?

En ny muslimsk helgdag skulle sålunda förutsätta att någon av våra traditionella helgdagar slopades. Vilken? Jag antar att Jämtin inte har för avsikt att slopa 1 maj, vilket annars hade varit ett rimligt alternativ då denna dag endast är till för den del av befolkningen som anser sig ha hemvist hos den s.k. arbetarrörelsen. Jag hade inte i och för sig haft något att erinra mot att muslimerna fick ta över denna dag. Problemet är dock att 1 maj inte sammanfaller med Eid Al-fitre

Själv anser jag dock att det vore märkligt att införa en ny och religiöst betingad helgdag samtidigt som samhället i övrigt är i stort sett sekulariserat. Senast vi fick en ny helgdag så var det nationaldagen 6 juni som ersatte den religiöst betingade annandag Pingst. Med Socialdemokraternas förslag skulle utvecklingen sålunda backas mot ett mera teokratiskt samhälle. Är detta verkligen en utveckling som är önskvärd?

Malin Siwe, Expressen kommenterar.

Pappa - På kvinnans villkor

I min tidiga karriär på advokatbyrå kom jag ofta i kontakt med s.k. vårdnadsmål. Något som ofta slog mig var hur utlämnad pappan var. I kontakterna med socialförvaltningen kom pappan bara i kontakt med kvinnor. Det var kvinnor som utredde pappans lämplighet som förälder, det var kvinnor som skulle medla mellan föräldrarna och det var kvinnor om skrev utlåtanden och som hördes vid huvudförhandlingar i domstol. Inte helt oväntat tog dessa kvinnor ofta mammans parti. Papporna som jag kom i kontakt med kände sig ofta rättslösa.
http://www.blogger.com/img/blank.gif
I debatten hör vi ofta att papporna bör ta större ansvar för barnen. Men vad innebär det? Pappan har av hävd och tradition svarat för barnens ekonomiska trygghet. Det är ju trots allt så att papporna oftast är den som tjänar bäst. Är inte detta också ett sätt att ansvar för barnet och dess omsorg?

Och om papporna nu skall ta över också delar av kvinnans ansvar, vilka incitament ger samhället då för att motivera pappor till detta?

I media skrivs idag att "Det råder stora skillnader i mammors i olika delar av världen. Värst ska det visst vara i Afghanistan enligt den utredning som Rädda Barnen har gjort. Detta bevisas på följande sätt:

"Statistiskt sett kommer varje kvinna i Afghanistan att förlora ett av sina barn."

Men på vilket sätt är detta unikt för mödrarna frågar jag mig då?! Om en kvinna förlorar sitt barn så gäller väl detta också fadern? Varför är det då enbart relevant att lyfta fram moderna situation?

På vägen hem hörde jag en radioreklam för SOS Barnbyar med en barnröst som upprepat säger "Mamma, Mamma, Mamma". Vilken signal sänder detta budskap? I andra situationer brukar ju känsligheten för att reklam inte skall förstärka könsrollerna vara stor. Här är det dock åter Ok att utesluta pappan.

I Sverige har kvinnan rätt och möjlighet att väcka talan mot den man som hon anser är far till ett barn. Motsvarande rätt finns inte för mannen. En man kan sålunda aldrig genom ett rättslig förfarande få fastsällt sitt faderskap. Vad motiverar detta? Varför skall inte också en man få rätt till sitt barn utan kvinnans samtycke?

Exemplifieringen kan göras lång på hur samhället och organisationer utesluter pappan från alla rättigheter till sitt eget barn, men likväl skall pappan ha alla skyldigheter. Pappans rätt till sitt eget barn bygger i stort på kvinnans samtycke. Utan ett sådan samtycke är pappan chanslös både vad gäller vårdnad och att överhuvudtaget bli förklarad som far till sitt eget barn.

Vi skriver nu 2011 men i dessa frågor tycks samhället leva kvar i medeltiden.

bin Laden död - Rättivsa eller har rättssamhället brutit samman?

Dagens kanske största nyhet är att USA har lyckats döda Usama bin Laden. Depedition analyserar och tycks mena att händelsen utgör en viktig symbol och att vi nu kan gå vidare efter 9/11.

Själv är jag kluven. bin Laden ligger inte i topp på min favoritlista, vilket gäller för alla fanatiker oavsett om de må vara muslimer eller något annat. Det som förskräcker är att USA åter har givit sig rätten att agera världspolis och bödel. Jag har tidigare skrivit om amerikanernas inställning i denna fråga. Marc A Thiessen hänvisade - i ett av mig och flera uppmärksammat debattinlägg - till en amerikansk lag som ger USA rätten att ingripa och kidnappa personer även på främmande territorium:

This memorandum declares that "the FBI may use its statutory authority to investigate and arrest individuals for violating United States law, even if the FBI's actions contravene customary international law" and that an "arrest that is inconsistent with international or foreign law does not violate the Fourth Amendment." In other words, we do not need permission to apprehend Assange or his co-conspirators anywhere in the world.

USA ger sålunda sig själva rätten att tillämpa amerikansk lag över hela världen och ger man sig själv rätten att gripa personer i andra stater, även om detta skulle stå i strid med internationell lag.

Vetskapen om detta förskräcker när man nu ser hur detta synsätt har tillämpats i praktiken i förhållande till bin Laden. Var går gränsen? Gäller detta synsätt endast för notoriska terrorister som har dödat ett stort antal civilpersoner? Tyvärr är inte så fallet.

Som jag skrev i mitt ovan länkade inlägg talade Marc A Thiessen om Assange, vilket även uppmärksammades av Daniel Gustafsson och HAX.

USA är sålunda berett att tillämpa samma principer som låg till grund för angreppet mot bin Laden gentemot whistleblowers och andra personer som kan anses ha brutit mot amerikansk lag. Och detta även om USA därigenom bryter mot internationell lag samt överträder staters suveränitet. Detta förskräcker och jag kan därför inte riktigt känna glädje över att bin Laden nu är utraderad.

Andra i samma ämne:

Erik Laakso
Svensson
Scaber Nestor